Chockvågor genom Europa
EU är chockerande oförberett på beskedet från USA. Vi kan tvingas leva med Trumps och Putins avtal, skriver Calle Håkansson, forskare vid FOI och UI.
När president Donald Trump talade med den ryske presidenten Vladimir Putin, ledde samtalet till en storm av reaktioner i Europa. Med detta kom president Trump att inleda diskussionerna om ett fredsavtal med Ryssland, vilket kan få förödande konsekvenser för såväl Ukraina som Europa.
Samtidigt som Trump diskuterade med Putin var hans nya försvarsminister, Pete Hegseth, för första gången på plats i Nato-högkvarteret i Bryssel. Han gav då ett illavarslande budskap till européerna om att USA inte längre var "primärt fokuserat" på europeisk säkerhet och att Europa skulle behöva ta ledningen i att försvara Ukraina framöver. Hegseth underströk även att det var ett orealistiskt mål att återgå till Ukrainas gränser före den ryska invasionen 2014 och uteslöt Nato-medlemskap för Ukraina. Istället ville han, vid en eventuell vapenvila och krigsslut, se en europeisk fredsbevarande styrka på plats i Ukraina som skulle garantera freden, men uteslöt samtidigt amerikanskt deltagande i en sådan styrka.
Även om både president Trumps och försvarsminister Hegseths uttalanden drar en chockvåg genom Europa, borde vi inte vara förvånade. Dessa budskap har vi hört sedan valet i USA i höstas, och det är egentligen chockerande hur oförberedda vi är på att hantera detta idag.
Om inte dessa nyheter var oroande nog, så kom under onsdagen en ny analys från det respekterade forskningsinstitutet International Institute for Strategic Studies, som visade att Ryssland under 2024 spenderade mer på sitt försvar (justerat för köpkraft) än vad Europas länder gjorde kombinerat under samma år. Och vid ett eventuellt krigsslut i Ukraina har flera europeiska underrättelsetjänster nu bedömt att Ryssland inom ett par år skulle kunna vara redo att återigen invadera Ukraina eller, i värsta fall, testa Natos artikel 5 genom ett anfall mot ett allierat land.
Under helgen inleds den stora säkerhetskonferensen i München, där vi kan förvänta oss att samtalen, både i korridorerna och på scenen vid Bayerischer Hof, kommer att kretsa kring de kommande fredsförhandlingarna och Europas roll i dessa. Samtidigt är det viktigaste att komma ihåg att diskussionerna inte får ske utan Ukraina. Det är just det som gör Trumps samtal med Putin så allvarligt.
Vad kan vi i Europa göra nu för att hantera denna situation? Först och främst har den amerikanska administrationen helt rätt i att Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Här handlar det också om att snabbt stärka och bygga upp vår försvarsindustriella kapacitet igen. Detta kommer att kräva nya och ännu större investeringar i vårt försvar. Vi behöver idag långsiktiga och robusta planer för att förbättra Europas militära resurser, baserade på Natos planläggning, och dessa bör byggas upp med samordnade och trovärdiga finansieringsmodeller bland oss européer.
Likaså måste Europa fortsätta att stå enade i sitt stöd till Ukraina, och vi behöver en sammanhängande och samstämmig plan för utvecklingen framåt. Splittring mellan EU:s medlemsstater och inom Europa, samt med Ukraina, skulle bara förvärra situationen ännu mer. Samtidigt, givet de svagheter vi ser idag i vårt försvar och Ukrainas utsatta läge, kan vi kanske inte ha något annat val än att leva med det avtal som Trump slår fast om Ukraina. Detta vore förödande för säkerheten i Europa, men som det ser ut nu har både Kiev och Bryssel satts åt sidan i de amerikansk-ryska fredssamtalen
Calle Håkansson är doktor i statsvetenskap och forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), enheten för internationell säkerhetspolitik, samt vid Europaprogrammet på Utrikespolitiska institutet (UI).
När president Donald Trump talade med den ryske presidenten Vladimir Putin, ledde samtalet till en storm av reaktioner i Europa. Med detta kom president Trump att inleda diskussionerna om ett fredsavtal med Ryssland, vilket kan få förödande konsekvenser för såväl Ukraina som Europa.
Samtidigt som Trump diskuterade med Putin var hans nya försvarsminister, Pete Hegseth, för första gången på plats i Nato-högkvarteret i Bryssel. Han gav då ett illavarslande budskap till européerna om att USA inte längre var ”primärt fokuserat” på europeisk säkerhet och att Europa skulle behöva ta ledningen i att försvara Ukraina framöver. Hegseth underströk även att det var ett orealistiskt mål att återgå till Ukrainas gränser före den ryska invasionen 2014 och uteslöt Nato-medlemskap för Ukraina. Istället ville han, vid en eventuell vapenvila och krigsslut, se en europeisk fredsbevarande styrka på plats i Ukraina som skulle garantera freden, men uteslöt samtidigt amerikanskt deltagande i en sådan styrka.
Även om både president Trumps och försvarsminister Hegseths uttalanden drar en chockvåg genom Europa, borde vi inte vara förvånade. Dessa budskap har vi hört sedan valet i USA i höstas, och det är egentligen chockerande hur oförberedda vi är på att hantera detta idag.
Om inte dessa nyheter var oroande nog, så kom under onsdagen en ny analys från det respekterade forskningsinstitutet International Institute for Strategic Studies, som visade att Ryssland under 2024 spenderade mer på sitt försvar (justerat för köpkraft) än vad Europas länder gjorde kombinerat under samma år. Och vid ett eventuellt krigsslut i Ukraina har flera europeiska underrättelsetjänster nu bedömt att Ryssland inom ett par år skulle kunna vara redo att återigen invadera Ukraina eller, i värsta fall, testa Natos artikel 5 genom ett anfall mot ett allierat land.
Under helgen inleds den stora säkerhetskonferensen i München, där vi kan förvänta oss att samtalen, både i korridorerna och på scenen vid Bayerischer Hof, kommer att kretsa kring de kommande fredsförhandlingarna och Europas roll i dessa. Samtidigt är det viktigaste att komma ihåg att diskussionerna inte får ske utan Ukraina. Det är just det som gör Trumps samtal med Putin så allvarligt.
Vad kan vi i Europa göra nu för att hantera denna situation? Först och främst har den amerikanska administrationen helt rätt i att Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Här handlar det också om att snabbt stärka och bygga upp vår försvarsindustriella kapacitet igen. Detta kommer att kräva nya och ännu större investeringar i vårt försvar. Vi behöver idag långsiktiga och robusta planer för att förbättra Europas militära resurser, baserade på Natos planläggning, och dessa bör byggas upp med samordnade och trovärdiga finansieringsmodeller bland oss européer.
Likaså måste Europa fortsätta att stå enade i sitt stöd till Ukraina, och vi behöver en sammanhängande och samstämmig plan för utvecklingen framåt. Splittring mellan EU:s medlemsstater och inom Europa, samt med Ukraina, skulle bara förvärra situationen ännu mer. Samtidigt, givet de svagheter vi ser idag i vårt försvar och Ukrainas utsatta läge, kan vi kanske inte ha något annat val än att leva med det avtal som Trump slår fast om Ukraina. Detta vore förödande för säkerheten i Europa, men som det ser ut nu har både Kiev och Bryssel satts åt sidan i de amerikansk-ryska fredssamtalen
Calle Håkansson är doktor i statsvetenskap och forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), enheten för internationell säkerhetspolitik, samt vid Europaprogrammet på Utrikespolitiska institutet (UI).