Dags att Europa slutar utmåla Ryssland som en stormakt
Med två kärnvapenländer och fyra ekonomier som är större än Rysslands kan Europa hålla Putin i schack själva, skriver geopolitiska experten Mark Brolin efter samtalet mellan Trump och Putin.
På tisdagskvällen stod det klart att resultatet av telefonsamtalet mellan Trump och Putin var magert. Man enades om att Ryssland och Ukraina ska sluta bomba kraftverk och energiinfrastruktur i 30 dagar, men någon hel vapenvila blir det inte. Ryssland vill fortsatt att allt stöd från väst till Ukraina upphör. Bedömningen är att helheten - som bäst - kan kallas för fortsatt islossning mellan USA och Ryssland. Samtidigt uppvaktar Team Trump Indien så kanske är Trumps huvudmål att ”ringa in” Kina.
Men fungerar strategin med islossning ur ett amerikanskt maktperspektiv? USA:s eftergiftspolitik mot Ryssland alienerar Europa som är en långt viktigare partner än Ryssland både kommersiellt och militärt. När Trump en dag har lämnat scenen är heller inte ”fredsförståelsen” mellan honom och Putin värd något för USA.
Trumps strategi vilar ytterst på en villfarelse som länge har delats av såväl Moskva, Kiev, Warszawa, Berlin och Bryssel som Pentagon: att Ryssland fortfarande är en stormakt. Men varför har Rysslands styrka blåsts upp så mycket? Jo, för att säkra USA:s bidrag till Europas försvar. Den dansen är nu över. Europa är bäst betjänt av att sluta överdriva hotbilden. Självklart kan Europa – med två kärnvapenländer och fyra ekonomier som är större än Rysslands - hålla den ryska Potemkinregimen i schack själva.
Lika självklart saknar Ryssland resurser att invadera ett Natoland. Regimen har inte lyckats kuva Ukraina, ett land som i århundraden låg inom Rysslands inflytandesfär. Därför är det hög tid att släppa det lätt hysteriska talet om Ryssland som ”existentiellt hot” för Europa. Även antalet hotade ryska randstater är färre än på århundraden.
Oavsett hur mycket vapen Moskvaregimen skramlar med så kommer den att få svårt att klamra sig kvar vid makten när ”veka, dekadenta väst” återerövrar sitt självförtroende och möter Putin utan obefogad rädsla. Hur Kreml därefter ska motivera för sin befolkning att det är bättre att leva fattigare och med mindre fred och frihet än i forna sovjetstater som Polen, Estland och Tjeckien, det återstår att se. Putin sitter mer löst än många tror.
Genom att själv svälja myten om att Ryssland är en stormakt som måste blidkas har Trump helt i onödan svikit Ukraina och förlängt den ryska relikregimens svanesång. På sikt kan demokratins segertåg förväntas fortsätta österut.
Mark Brolin är geopolitisk strateg, ekonom och författare.
På tisdagskvällen stod det klart att resultatet av telefonsamtalet mellan Trump och Putin var magert. Man enades om att Ryssland och Ukraina ska sluta bomba kraftverk och energiinfrastruktur i 30 dagar, men någon hel vapenvila blir det inte. Ryssland vill fortsatt att allt stöd från väst till Ukraina upphör. Bedömningen är att helheten – som bäst – kan kallas för fortsatt islossning mellan USA och Ryssland. Samtidigt uppvaktar Team Trump Indien så kanske är Trumps huvudmål att ”ringa in” Kina.
Men fungerar strategin med islossning ur ett amerikanskt maktperspektiv? USA:s eftergiftspolitik mot Ryssland alienerar Europa som är en långt viktigare partner än Ryssland både kommersiellt och militärt. När Trump en dag har lämnat scenen är heller inte ”fredsförståelsen” mellan honom och Putin värd något för USA.
Trumps strategi vilar ytterst på en villfarelse som länge har delats av såväl Moskva, Kiev, Warszawa, Berlin och Bryssel som Pentagon: att Ryssland fortfarande är en stormakt. Men varför har Rysslands styrka blåsts upp så mycket? Jo, för att säkra USA:s bidrag till Europas försvar. Den dansen är nu över. Europa är bäst betjänt av att sluta överdriva hotbilden. Självklart kan Europa – med två kärnvapenländer och fyra ekonomier som är större än Rysslands – hålla den ryska Potemkinregimen i schack själva.
Lika självklart saknar Ryssland resurser att invadera ett Natoland. Regimen har inte lyckats kuva Ukraina, ett land som i århundraden låg inom Rysslands inflytandesfär. Därför är det hög tid att släppa det lätt hysteriska talet om Ryssland som ”existentiellt hot” för Europa. Även antalet hotade ryska randstater är färre än på århundraden.
Oavsett hur mycket vapen Moskvaregimen skramlar med så kommer den att få svårt att klamra sig kvar vid makten när ”veka, dekadenta väst” återerövrar sitt självförtroende och möter Putin utan obefogad rädsla. Hur Kreml därefter ska motivera för sin befolkning att det är bättre att leva fattigare och med mindre fred och frihet än i forna sovjetstater som Polen, Estland och Tjeckien, det återstår att se. Putin sitter mer löst än många tror.
Genom att själv svälja myten om att Ryssland är en stormakt som måste blidkas har Trump helt i onödan svikit Ukraina och förlängt den ryska relikregimens svanesång. På sikt kan demokratins segertåg förväntas fortsätta österut.
Mark Brolin är geopolitisk strateg, ekonom och författare.