Därför fortsätter Las Vegas och Wall Street att heja på Trump
Presidenten är ett fenomen, skriver Lotta Dinkelspiel.
Toppbild: Lotta Dinkelspiel/AP
Fyra dagar i Trumpland och här finns ingen samstämmig bild. Vissa skakar på huvudet, andra har hoppet om presidenten kvar. Vid de enarmade banditerna i Las Vegas verkar folk mest ha ögonen på jackpot. På min fråga om vad taxichauffören tycker om Trump, svarar han: ”Jag sköter mitt jobb och bryr mig inte om politiken. Går priserna upp, då är han dålig. Vi får se”.
På Wall Street är folk av åsikten att Trump dragit i tullbromsen för att Kina sålde amerikanska statspapper. Räntorna steg och det blev dyrare att låna. Resultatet skulle bli ökade kostnader som USA inte har råd att dra på sig.
En finansman beskriver USA som närmast bankrutt. Stora budgetunderskott och en statsskuld på 125 procent av BNP. Räknar man in Medicare, Medicaid och socialförsäkringssystemet, som har stora skulder till framtida generationer är skuldandelen av BNP ännu högre. Bra att Trump, med Elon Musk och Doge, vill göra något åt det, tycker han.
Kina, säger en person som röstade på Trump, måste tryckas tillbaka. Kineserna skulle aldrig dra sig för att missbruka sin makt om de behöver, en värld där Kina dominerar blir en sämre värld. Trump må vara lite stökig, men han försöker i alla fall göra något åt det.
Industrijobben måste tillbaka till USA, anser en tredje. Det behövs både av säkerhetspolitiska och socialekonomiska skäl. Tack Trump, för att du tar tag i det.
Det som förenar Trump-anhängarna är en glädje över uppvisad politisk handlingskraft. När det kommer till sakfrågorna skiljer de sig åt. Var och en har en egen förhoppning om vad Trump ska lyckas åstadkomma.
Det speglar fenomenet Trump. Det han är bra på är att få med sig folk. Det speglar också vår tid. När politiken tycks ha resignerat inför marknadskrafterna, sätts hoppet till den som uppfattas vara en doer, alldeles oavsett om han är stökig och alldeles oavsett om han har förmåga att åstadkomma något på riktigt.
Fyra dagar i Trumpland och här finns ingen samstämmig bild. Vissa skakar på huvudet, andra har hoppet om presidenten kvar. Vid de enarmade banditerna i Las Vegas verkar folk mest ha ögonen på jackpot. På min fråga om vad taxichauffören tycker om Trump, svarar han: ”Jag sköter mitt jobb och bryr mig inte om politiken. Går priserna upp, då är han dålig. Vi får se”.
På Wall Street är folk av åsikten att Trump dragit i tullbromsen för att Kina sålde amerikanska statspapper. Räntorna steg och det blev dyrare att låna. Resultatet skulle bli ökade kostnader som USA inte har råd att dra på sig.
En finansman beskriver USA som närmast bankrutt. Stora budgetunderskott och en statsskuld på 125 procent av BNP. Räknar man in Medicare, Medicaid och socialförsäkringssystemet, som har stora skulder till framtida generationer är skuldandelen av BNP ännu högre. Bra att Trump, med Elon Musk och Doge, vill göra något åt det, tycker han.
Kina, säger en person som röstade på Trump, måste tryckas tillbaka. Kineserna skulle aldrig dra sig för att missbruka sin makt om de behöver, en värld där Kina dominerar blir en sämre värld. Trump må vara lite stökig, men han försöker i alla fall göra något åt det.
Industrijobben måste tillbaka till USA, anser en tredje. Det behövs både av säkerhetspolitiska och socialekonomiska skäl. Tack Trump, för att du tar tag i det.
Det som förenar Trump-anhängarna är en glädje över uppvisad politisk handlingskraft. När det kommer till sakfrågorna skiljer de sig åt. Var och en har en egen förhoppning om vad Trump ska lyckas åstadkomma.
Det speglar fenomenet Trump. Det han är bra på är att få med sig folk. Det speglar också vår tid. När politiken tycks ha resignerat inför marknadskrafterna, sätts hoppet till den som uppfattas vara en doer, alldeles oavsett om han är stökig och alldeles oavsett om han har förmåga att åstadkomma något på riktigt.