Därför vann Trump
Att många av oss i tyckosfären inte såg det komma kanske beror på att vi tänker mer som högutbildade vita amerikanska kvinnor, än som resten av mänskligheten.
Toppbild: AP
Några dagar före USA-valet arrangerade journalisten och medieentreprenören Bari Weiss en debatt i sin podd Honestly. Under rubriken ”Trump or Kamala?” mötte Ben Shapiro – bästsäljande författare och snabbsnackande internetfenomen – den sympatiske Sam Harris, också han bästsäljande författare och poddare (plus hjärnforskare).
Shapiro, som är republikan, berättade varför han tänkte rösta på Donald Trump. Demokraten Sam Harris – inte släkt med Kamala – förklarade varför han valde henne. Det var ett bra samtal präglat av ömsesidig respekt mellan debattörerna som lyssnade på argumenten och även ställde frågor till varandra.
Sam Harris huvudargument var varken vicepresidentens politiska program eller personliga styrkor, utan att det vore otänkbart för honom att rösta på en patologisk narcissist, lögnhals, uppviglare och dömd förbrytare. Ben Shapiro var medveten både om Trumps karaktärsbrister och hans emellanåt bisarra politiska utspel, men valde att bortse från dessa. Hans argument kunde sammanfattas, ungefär: ”Både jag och landet hade det bättre under Trumps fyra år vid makten än med Biden som president.” Shapiro drog slutsatsen att en ny vända i Vita huset för Donald Trump nog blir ungefär som den första. Han underströk också att man måste skilja mellan vad Trump säger och vad han sen faktiskt gör.
Nu är det klart att Donald Trump blir USA:s 47:e president. Om han vinner även i Arizona, där han leder rösträkningen, så tar han samtliga sju swingstates (av vilka sex röstade på Biden 2020). Dessutom har han fått över 4 miljoner fler röster än Harris totalt i hela landet. Plus att republikanerna tar över senaten, och kanske behåller kontrollen över representanthuset. Man kan knappast tala om en jordskredsseger, men det är ett betryggande mandat som Trump och republikanerna har fått av väljarna.
Hur blev det så? Varför blev valet inte den sjukt jämna historia som opinionsinstitut, skribenter och proffstyckare – inklusive undertecknad – spådde i förväg. Min teori är att svaret gömde sig i den där debatten mellan Ben Shapiro och Sam Harris. Det räckte inte för Demokraterna att peka på Trumps uppenbara moraliska tillkortakommanden för att förmå väljarna att rösta på Kamala Harris. Inte heller att servera amerikanerna ”ordssallad” som hennes ofta obegripliga svar på journalisters frågor har kallats. Eller att lyfta "kvinnors reproduktiva hälsa" – det vill säga aborträtten - som partiets kanske mest profilerande valfråga.
Ett diagram i Financial Times (se nedan) visar att samtliga väljargrupper utom en gick högerut i valet i tisdags. Den enda gruppen av fjorton som rörde sig vänsterut var vita kvinnor med universitetsexamen. Möjligen därför att just abortfrågan ligger dem särskilt varmt om hjärtat.
Annars verkar svarta, vita, latinamerikanska, asiatiska män och kvinnor i alla åldrar (utom 65 plus) ha gjort samma analys som Ben Shapiro; Trumps insatser under förra mandatperioden säger mer om vad kan de kan förvänta sig under de kommande fyra åren, än hans tirader, demokratiska underskott och allmänt omoraliska leverne.
Att många av oss i tyckosfären – den svenska och den amerikanska – inte såg det komma kanske beror på att vi tänker mer som högutbildade vita amerikanskor, än vad resten av mänskligheten gör.
