Industriavtalet ”utmanande” enligt arbetsgivarna
Kan bli pay back-time för facken i nästa kris.
Toppbild: Anders Wiklund/TT
Beskedet att industriavtalet var klart kom klockan 01.53. Om Mario Draghi nåddes av samma sms som journalisterna var han sömnlös resten av natten. EU:s konkurrentkraft är alldeles för svag, skrev ekonomgurun i fjolårets mest lästa ekonomiska rapport. På tisdagsmorgonen konstaterade den svenska industrins arbetsgivare, bleka av sömnbrist, att "märket" hamnat högre än i andra konkurrentländer och att förhandlingarna varit "otroligt svåra".
Facken såg betydligt mer nöjda ut, trots att deras utgångsbud var löneökningar om 4,2 procent. Nu landade det i stället på 3,4 procents löneökning i år och 3,0 nästa år. (De brukar får 77 procent av vad de yrkar från början, så resultatet låg i linje med historiken)
Men EU:s krisanalytiker Mario Draghi är italienare, cynisk och van vid länder där det mesta är stökigt. Att de svenska industriarbetsgivarna gick med på nattens avtal beror, som de förklarade på tisdagsmorgonen, på att alternativet var sämre. Det blir ändå en "fast punkt att hålla sig i".
För det ska sägas att arbetsgivarna inte var helt nöjda med Mario Draghi i höstas. Svenskt Näringsliv tyckte att han var för dålig på att beskriva vad som skapar konkurrenskraft, bland annat institutioner och fasta spelregler - precis det som "märket" och den svenska modellen förkroppsligar.
Därför får avtalet främst ses som en investering i stabilitet, ur arbetsgivarnas synvinkel. Det kan låta magert, men under pandemin var de starka relationerna mellan arbetsgivarnas parter helt avgörande för att snabbt få till ett krisavtal. Något som i sin tur bidrog till att den svenska ekonomin klarade sig bättre än de flesta andra länder genom corona. Om ett liknande sammanbrott skulle inträffa igen kommer det, på eller mellan raderna, bli payback time för facken.
Arbetstidsfrågan löstes på ett sätt som båda parter kan ta åt sig äran av. Avsättningar görs på alla industrins avtalsområden, men inom märket. Och en gemensam deklaration om att politiken vänligen ska hålla sig borta från frågan i fortsättningen ekade tyst i rummet där de utvakade förhandlarna och journalisterna fick aprils första balja kaffe.
Beskedet att industriavtalet var klart kom klockan 01.53. Om Mario Draghi nåddes av samma sms som journalisterna var han sömnlös resten av natten. EU:s konkurrentkraft är alldeles för svag, skrev ekonomgurun i fjolårets mest lästa ekonomiska rapport. På tisdagsmorgonen konstaterade den svenska industrins arbetsgivare, bleka av sömnbrist, att ”märket” hamnat högre än i andra konkurrentländer och att förhandlingarna varit ”otroligt svåra”.
Facken såg betydligt mer nöjda ut, trots att deras utgångsbud var löneökningar om 4,2 procent. Nu landade det i stället på 3,4 procents löneökning i år och 3,0 nästa år. (De brukar får 77 procent av vad de yrkar från början, så resultatet låg i linje med historiken)
Men EU:s krisanalytiker Mario Draghi är italienare, cynisk och van vid länder där det mesta är stökigt. Att de svenska industriarbetsgivarna gick med på nattens avtal beror, som de förklarade på tisdagsmorgonen, på att alternativet var sämre. Det blir ändå en ”fast punkt att hålla sig i”.
För det ska sägas att arbetsgivarna inte var helt nöjda med Mario Draghi i höstas. Svenskt Näringsliv tyckte att han var för dålig på att beskriva vad som skapar konkurrenskraft, bland annat institutioner och fasta spelregler – precis det som ”märket” och den svenska modellen förkroppsligar.
Därför får avtalet främst ses som en investering i stabilitet, ur arbetsgivarnas synvinkel. Det kan låta magert, men under pandemin var de starka relationerna mellan arbetsgivarnas parter helt avgörande för att snabbt få till ett krisavtal. Något som i sin tur bidrog till att den svenska ekonomin klarade sig bättre än de flesta andra länder genom corona. Om ett liknande sammanbrott skulle inträffa igen kommer det, på eller mellan raderna, bli payback time för facken.
Arbetstidsfrågan löstes på ett sätt som båda parter kan ta åt sig äran av. Avsättningar görs på alla industrins avtalsområden, men inom märket. Och en gemensam deklaration om att politiken vänligen ska hålla sig borta från frågan i fortsättningen ekade tyst i rummet där de utvakade förhandlarna och journalisterna fick aprils första balja kaffe.