Den totalitära demokratin är här
Med Trumps variant av majoritetsstyre är skiljelinjen mellan totalitära och demokratiska regimer inte längre meningsfull, skriver Bo Rothstein
Toppbild: AP
Statsvetare och andra som sysslar med att klassificera olika politiska system och ideologier har fram tills nu gjort en tydlig åtskillnad mellan demokratiska och totalitära stater och de politiska uppfattningar som underbygger dem. Rågången har till synes varit klar mellan vad som skulle förstås som demokrati och totalitära system. Den gängse uppfattningen har varit att totalitära stater bygger på att den politiska ledningen har total kontroll över samhällets alla sfärer. Det ska inte finnas något oberoende civilsamhälle, inte heller någon politisk opposition, opartiska domstolor, autonoma universitet, självständiga kulturinstitutioner, fria massmedier, eller fristående expertorgan och myndigheter. Allt skall inordnas under det centraliserade totalitära styret, oftast dominerat av en karismatisk ledargestalt.
Med valet av Donald Trump och rätt många likartade politiska ledare i världen är frågan om distinktionen mellan totalitära och demokratiska regimer är meningsfull. Dessa står enligt vad jag kan se för en ny typ av ideologi som kan benämnas totalitär demokrati.
Inte så att de har avskaffat den representativa demokratin. Det handlar snarare om deras tolkning av vad ett mandat från, som nu, en majoritet av väljarna betyder. Vad vi ser är etableringen av en demokratiuppfattning som innebär att majoritetens politiska företrädare har rätt att bestämma allt i alla samhällets sfärer.
Ett område där man tydlig ser detta är i en stark ökning av tillsättningen av politiskt lojala tjänsteman inom den offentliga förvaltningen. Meritokrati, vad som i svensk lag benämns ”förtjänst och skicklighet” utrangeras till förmån för politisk tillhörighet. Expertmyndigheter förminskas till förmån för politiska ja-sägare. Jan-Werner Mueller, en av de mest framstående statsvetare på detta område, beskriver processen som att denna typ av politiker ”koloniserar” staten.
I ett av sina sista beslut under sin första presidentperiod 2020 lanserade Trump ”schema F” (exekutiv order nr 13957) som innebar att landets statstjänstemän fritt och utan vidare motivering skulle kunna avskedas. I ett av sina första beslut som president annullerade Biden detta beslut, men mycket talar för att ”schema F” nu återkommer. Tillsammans med Elon Musk avser Trump att avlöva den redan svaga offentliga förvaltningen i USA all autonomi. Forskningsläget är emellertid osedvanligt tydligt. Länder utan en opartisk, meritrekryterad och delvis autonom offentlig förvaltning är mer drabbade av allehanda former av korruption och lyckas därmed betydligt sämre med att åstadkomma mänsklig välfärd.
Bo Rothstein är professor i statskunskap och grundare av Quality of Government-institutet vid Göteborgs universitet.
Statsvetare och andra som sysslar med att klassificera olika politiska system och ideologier har fram tills nu gjort en tydlig åtskillnad mellan demokratiska och totalitära stater och de politiska uppfattningar som underbygger dem. Rågången har till synes varit klar mellan vad som skulle förstås som demokrati och totalitära system. Den gängse uppfattningen har varit att totalitära stater bygger på att den politiska ledningen har total kontroll över samhällets alla sfärer. Det ska inte finnas något oberoende civilsamhälle, inte heller någon politisk opposition, opartiska domstolor, autonoma universitet, självständiga kulturinstitutioner, fria massmedier, eller fristående expertorgan och myndigheter. Allt skall inordnas under det centraliserade totalitära styret, oftast dominerat av en karismatisk ledargestalt.
Med valet av Donald Trump och rätt många likartade politiska ledare i världen är frågan om distinktionen mellan totalitära och demokratiska regimer är meningsfull. Dessa står enligt vad jag kan se för en ny typ av ideologi som kan benämnas totalitär demokrati.
Inte så att de har avskaffat den representativa demokratin. Det handlar snarare om deras tolkning av vad ett mandat från, som nu, en majoritet av väljarna betyder. Vad vi ser är etableringen av en demokratiuppfattning som innebär att majoritetens politiska företrädare har rätt att bestämma allt i alla samhällets sfärer.
Ett område där man tydlig ser detta är i en stark ökning av tillsättningen av politiskt lojala tjänsteman inom den offentliga förvaltningen. Meritokrati, vad som i svensk lag benämns ”förtjänst och skicklighet” utrangeras till förmån för politisk tillhörighet. Expertmyndigheter förminskas till förmån för politiska ja-sägare. Jan-Werner Mueller, en av de mest framstående statsvetare på detta område, beskriver processen som att denna typ av politiker ”koloniserar” staten.
I ett av sina sista beslut under sin första presidentperiod 2020 lanserade Trump ”schema F” (exekutiv order nr 13957) som innebar att landets statstjänstemän fritt och utan vidare motivering skulle kunna avskedas. I ett av sina första beslut som president annullerade Biden detta beslut, men mycket talar för att ”schema F” nu återkommer. Tillsammans med Elon Musk avser Trump att avlöva den redan svaga offentliga förvaltningen i USA all autonomi. Forskningsläget är emellertid osedvanligt tydligt. Länder utan en opartisk, meritrekryterad och delvis autonom offentlig förvaltning är mer drabbade av allehanda former av korruption och lyckas därmed betydligt sämre med att åstadkomma mänsklig välfärd.
Bo Rothstein är professor i statskunskap och grundare av Quality of Government-institutet vid Göteborgs universitet.