Död varg är dyr varg

I fredags fick regeringen svar från Naturvårdsverket om hur det ska gå till när antalet vargar i Sverige nästan ska halveras – från 300 till 170 djur – som regeringen har beslutat.

Rekommendationen har föregåtts av en utredning där man konsulterat samtliga länsstyrelser, sametinget och andra experter.

Länsstyrelsernas svar sprudlade inte direkt av entusiasm – en rejält stor kostnadsökning och en helt ny vargförvaltning krävs för att genomföra minskningen. Länsstyrelsen i Örebro, för att ta ett exempel, skriver att man bara i detta län skulle behöva drygt 35 miljoner kronor extra. Lågt räknat.

Det är nämligen inte bara att skjuta fler vargar, vilket hade varit en smal sak för jägarna. Genetiken ställer till det. Inaveln bland svenska vargar är stor och man måste få in friskt blod i stammen. Företrädesvis via ryska och finska vargar som vandrar in i Sverige längst i norr. Att ha stenkoll på varje individuell varg kräver stora resurser i form av spårning och gps-märkning. Inte minst måste man manuellt flytta djur mellan olika områden. En besvärlig och kostsam operation som inte ens är hundraprocentigt säker. Och i norr, där renarna finns, ska det ju inte förekomma varg alls.

För jägarna kan det innebära andra problem: löshundsjakten kan vara i fara. Det finns nämligen en paragraf  i Jaktförordningen (§28) som säger att man har rätt att skydda sig och sitt tamdjur från rovdjursangrepp. Man får skjuta en anfallande varg som inte på annat sätt går att skrämma bort. Men om man skjuter en genetiskt viktig varg, ja då kan det bli konsekvenser. Byråkratin kring vargförvaltningen, som redan är omfattande, lär öka och göra beslutskedjorna längre och mer tidsödande.

Den vargskräck som finns på sina håll, är den befogad? Ja, kanske inte för eget liv och lem, men för tamdjur och renar – absolut. Det är nu drygt 200 år sedan en människa blev dödad av varg i Sverige, om man undantar det tragiska dödsfallet i Kolmården 2012 då en djurskötare blev dödad på grund av usla säkerhetsrutiner i djurparken.

1820–1821 härjades Gästrikland av en varg kallad Gysingevargen. Den hade rymt från ett hägn där den bott som valp och fått utstå mycket spe från människor och säkert lärt sig hata homo sapiens. Väl på fri fot tyckte den att det var enklare att snappa åt sig barn än att jaga i kapp älg eller rådjur. Så skedde och nio personer blev offer för Gysingevargen, åtta av dem barn.

Trots att vargen inte är det rovdjur som tar flest renar så är gråben inte populär bland renskötare. Vargar dödar gärna flera renar vid samma tillfälle och skingar dessutom flocken. Men av de 20 000 till 70 000 renar som dödas av rovdjur varje år (ja, siffrorna är extremt osäkra) står vargen faktiskt för högst 150. Men får och andra tamdjur är mums för vargen. Varje år dödas mellan 300 och 400. Ofta en tragedi för djurägarna.

Senast sista juli i år ska regeringen fastställa den nya miniminivån, 170 vargar.

Smakar det så kostar det, kan man säga. Vargfrågan sitter kanske i en rävsax, men Sverige lär få världens dyraste vargar.

Pelle Strindberg Jutehammar är reporter på tidningen Jakt&Jägare, författare och filmproducent.