Elon Musk, vänstern och högerarmen

Elon Musks gestikulerande på scenen i samband med Donald Trumps installation fick internet att flamma upp. Var den märkliga handrörelsen en hitlerhälsning? Eller en så kallad ”dab” – alltså en oskyldig internet-meme som var populär cirka 2015? Svaret beror på vem som tillfrågas. För dem med hjärtat till vänster råder ingen tvekan:

“Det var inget vagt handviftande, ingen gest som gick att missförstå eller vantolka. Det var två distinkta och precisa nazisthälsningar från världens rikaste man på ett hyllningsmöte till Donald Trump”, skrev Aftonbladets kulturchef Karin Petterson. Även Arbetets Johannes Klenell förfasade sig: ”Det var världens rikaste man som (…) gjorde en extatisk hitlerhälsning inför en publik bestående av USA:s elit (…) – de är del av den vit makt-rörelse Republikanerna förvandlats till.”

Några internationella kommentatorer tolkade saken mer enligt maximen att aldrig tillskriva någon ont uppsåt, om det kan förklaras med oförstånd. ”Detta är en man med Aspergers som kastar ut sitt hjärta till publiken i extas”, twittrade författaren och journalisten Batya Ungar-Sargon, syftande på att Musk ropade ”Jag kastar ut mitt hjärta till er”, när han viftade. Konservative Brendan O’Neill i The Spectator anade en ”utpräglad doft av desperation” hos vänstern när den ”brännmärker Musk som en Hitlerälskare”.

Det finns en lång lista över kritik som kan riktas mot Elon Musk, men de ensidiga fördömanden som nu hörs i svenska medier framstår ändå som tröttsamt förutsägbara. Till och med den amerikanska lobbyorganisationen Anti-Defamation League, alltid snabb att nosa upp och fördöma antisemitism, uppmanade folk att sansa sig.

Bakom allt detta finns en tilltagande tendens i progressiva kretsar att kalla allt och alla, vilkas åsikter ligger strax till höger om Miljöpartiet, för nazister. Samtidigt som keffiyahklädda anti-Israel-demonstranter som kräver att Palestina ”befrias från floden till havet” ursäktas eller rent av uppmuntras. Deras försvar går ofta ut på att det är sionismen som ska bekämpas, inte judarna. En klen tröst för dem som besöker synagogor eller går i judiska skolor och som inte har något med Benjamin Netanyahus regering att göra. Att samma röster även obekymrat ropar ”folkmord” om Israels krigföring i Gaza visar också på en förfärande historielöshet. Som dock är som bortblåst i fallet Musk där paralleller till trettiotalet dras utan ett ögonblicks tvekan.

Under senare år har en önskan hos progressiva aktivister att omdefiniera nazismen märkts. Dess centrala dogm – judehatet – suddas ut samtidigt som annat läggs in i begreppet. Sålunda kan det numera kallas nazism exempelvis att vilja exkludera biologiska män från damidrott. Eller att ifrågasätta vart miljarderna som skänkts till Black Lives Matter-rörelsen faktiskt tagit vägen. Med sådana glasögon på näsan är det lätt att se nazism, antisemitism och högerextremism lite överallt.  Utom i de egna leden förstås.