En nyårssmäll från Wall Street som kan förändra allt

I lyxbyggnaden Cipriani Wall Street i New Yorks finanskvarteter ägnades den sista veckan av 2024 åt schack.  VM i såväl den snabba varianten (15 minuters betänketid per spelare och parti) som i blixtmodellen (3 minuter). Dagen innan evenemanget bedyrade några av det berömda Manhattandistriktets mest uppburna finanshajar sin kärlek till det uråldriga spelet och hur det hjälpt dem i sin affärsverksamhet. De talade framför allt om hur det underlättat för dem när det gällde avvägningen mellan intuition och beräkning i sina dagliga beslut.

Några av cheferna fick spela schack mot tre av historiens bästa. Den norske världsettan Magnus Carlsen, den amerikanske världstvåan Fabiano Caruana,  och den förr-förre världsmästaren, indiern Viswanathan Anand. Finansmännen fick spela med 5 minuters total betänketid, schackadeln med en minut. Anand överskred den, varvid en av finanshajarna belönades med en vinst han kan skryta om resten av livet. Carlsen och Caruana förvaltade emellertid sin korta tid bakom pjäserna med att göra processen med sina respektive motståndare lika fascinerande blixtsnabb som konstfull.  

Den verkliga dramatiken inföll en bit in snabbschackmästerskapet, efter rond sju närmare bestämt. Det internationella schackförbundet Fide upptäckte att Magnus Carlsen spelade i jeans. För detta brott mot organisationens klädkod skulle norrmannen böta 200 dollar, bestämde Fide. Inte nog med det. Världsettan fick ett ultimatum:  byt brallor senast till rond nio, annars blir du diskad.  

Den unge norske schacklegendaren – han anses allmänt redan vara den störste genom tiderna, väldigare än såväl Bobby Fischer, Kasparov som Capablanca – fick nog. Men norrmannen har nått en fas som stora världsimperier alltid förr eller senare hamnar i, när åtagandena blir för många, som Storbritannien tiden före första världskriget eller USA idag, och vill följa de inre röster som säger att det är dags att ägna sig åt en smula åt sig själv, bli sig själv igen, klä sig som han känner för. 

Carlsen lät meddela att han var redo dra på sig nya paltor nästa speldag, men inte mellan ronderna. Detta gick inte Fide med på, varpå Carlsen förklarade att han ämnade dra sig ur evenemanget, överge New York och sätta kosan mot någonstans där ”vädret är lite trevligare. Det blev en principsak för mig. Mitt tålamod med dem är inte särskilt stort, och det är okej att de håller sig till sina regler. Det är fint för min del, men mitt svar är: fint, då sjappar jag, då är jag ute, då är det f..ck you”.

Så världen fick en ny mästare i snabbschack, men Carlsen är ett för stort namn och Fide och Wall Street gick med på att kompromissa med sina klädregler lagom till blixtturneringen och låta Magnus spela i jeans ”om de matchade kavajen”.  

Turneringens finalrunda, vars kvarts,- semifinal och final, spelades färdigt samtidigt som Europa och Asien firade in det nya året, blev spektakulär. I synnerhet finalen, där Carlsen i de två första partierna vann efter hisnande spel, särskilt ett mästerverk där han som svart valde siciliansk öppning, och spelade med sådan precision och djärvhet att erfarna schack-habitueer häpnade. Alla var överens om att han därmed hade säkrat ännu en titel, sådant syntes hans psykologiska övertag vara. Carlsens motståndare, den förre VM-finalisten Jan Nepomnjasjtjij (som, av inte alldeles obegripliga skäl, jämt och överallt benämns som Nepo). 

har alltid har haft svårt att hitta sitt spel mot Carlsen, men gjorde efter de två inledande förlusterna, och med endast två partier kvar att spela det omöjliga, och vann dessa, efter häpnadsväckande manövrering, varpå allt skulle avgöras i knock-out-partier. Intensiteten var vid kokpunkten, parti ett blev remi, liksom nästa och när det tredje slutade på samma sätt, med en dramatisk remi, lutade sig Carlsen över brädet och frågade: ”Would you agree to maybe share first” 

Gick Nepo med på att dela på förstaplatsen? .  

Nepo funderade och accepterade. Spelarna gick fram till Fides matchkontrollanter och meddelade sitt beslut och Fide accepterade.  

Sociala medier däremot, reagerade som sociala medier emellanåt gör: exploderade av ilska.   

Den amerikanske 21-årige stormästaren Hans Niemann, som häromåret stämde Carlsen på 100 miljoner dollar för att världsettan hävdat att Niemann fuskat när han vid ett tillfälle besegrat norrmannen, skrev på X: ”Schackvärlden är nu officiellt ett skämt. DET HÄR HAR ALDRIG HÄNT I HISTORIEN. Jag kan inte fatta hur schackets officiella organisation kontrolleras av en enda spelare. FÖR 2:A GÅNGEN DEN HÄR VECKAN. DET KAN BARA FINNAS EN MÄSTARE!”, skrev han. “Det är ingen titel man bara kan dela” 

Niemann anklagade Carlsen för “matchfixning” 

Nakamura, som för fem år sedan tog sig fram till i utslagsmatcher om blixt-VM-titeln mot Carlsen skrev: “… och det kom inga sådana erbjudanden. Så hur kommer vi plötsligt i en situation när det är okej”. 

Andra hyllade beslutet som värdigt och riktigt och när det nya året kort därpå ringde in även över New York var det kanske också för nya tider, för att den kapten vi har vant oss vid har börjat tappa intresset för att kontrollera varenda vrå av sin sfär, och längtar efter att få rå om sig själv. I schackvärlden bär kaptenen nu grå jeans och delar makten över sitt universum med en ryss som kallas Nepo. Det var en smällare som hördes över världen, som förmodligen varslar om fler.