En påve som kallades woke
Franciskus älskade fotboll och levde enkelt.
Toppbild: Emil Langvad/TT
I morse avled påve Franciskus, född Jorge Mario Bergoglio, i Vatikanen, 88 år gammal. Som den första latinamerikanska och jesuitiska påven – och den första icke-europén på påvestolen på över ett årtusende – lämnar han efter sig ett banbrytande och ofta omstritt arv.
Franciskus valdes 2013, efter Benedictus XVI:s uppmärksammade abdikation, och ledde den katolska kyrkan i tolv år. Han gjorde omedelbart intryck genom sin jordnära stil och fokus på “en fattig kyrka för de fattiga”. Med sin värme, kvickhet och livslånga passion för fotboll valde han att bo kvar i det enkla Casa Santa Marta, i stället för att flytta in i det traditionella påvliga palatset.
Samtidigt som han väckte skepsis bland kyrkans mer dogmatiska falanger, hyllades han brett som en folkets påve. Med tiden blev han också en progressiv ikon – uppskattad av vänstern för sin skarpa kritik av marknadsekonomin och sitt engagemang i frågor som migration och klimat.
När han 2013 besökte Lampedusa, en av Medelhavets främsta ankomstpunkter för flyktingar, höll han lågmälda böner och fördömde världssamfundets likgiltighet inför migranternas lidande. Besöket befäste bilden av en påve som inte vek undan för politiskt känsliga frågor. Kritiker såg det som ännu ett uttryck för vad de nedsättande kallade en “woke-påve”.
I sin banbrytande encyklika Laudato si’ från 2015 kallade han till en genomgripande ekologisk omställning och uppmanade till grundläggande förändringar i vår livsstil i klimatkrisens tidevarv. Migrationsfrågan förblev ett kärnämne genom hela hans pontifikat. Så sent som i februari 2025 riktade han skarp kritik mot Trumpadministrationens migrationspolitik, och menade att utvisningar av människor enbart på grund av deras papperslösa status innebar ett förnekande av deras grundläggande mänskliga värdighet.
Franciskus kommer att begravas i enlighet med Vatikanens traditionella protokoll. Därefter samlas kardinalskollegiets 121 röstberättigade medlemmar till konklaven och ett avgörande vägval - ska man fortsätta på den reforminriktade kurs Franciskus stakat ut, eller söka en ny balans mellan tradition och förnyelse i en kyrka djupt präglad av interna motsättningar.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown University, tidigare gästforskare vid Harvard, Stanford och Columbia University.
I morse avled påve Franciskus, född Jorge Mario Bergoglio, i Vatikanen, 88 år gammal. Som den första latinamerikanska och jesuitiska påven – och den första icke-europén på påvestolen på över ett årtusende – lämnar han efter sig ett banbrytande och ofta omstritt arv.
Franciskus valdes 2013, efter Benedictus XVI:s uppmärksammade abdikation, och ledde den katolska kyrkan i tolv år. Han gjorde omedelbart intryck genom sin jordnära stil och fokus på “en fattig kyrka för de fattiga”. Med sin värme, kvickhet och livslånga passion för fotboll valde han att bo kvar i det enkla Casa Santa Marta, i stället för att flytta in i det traditionella påvliga palatset.
Samtidigt som han väckte skepsis bland kyrkans mer dogmatiska falanger, hyllades han brett som en folkets påve. Med tiden blev han också en progressiv ikon – uppskattad av vänstern för sin skarpa kritik av marknadsekonomin och sitt engagemang i frågor som migration och klimat.
När han 2013 besökte Lampedusa, en av Medelhavets främsta ankomstpunkter för flyktingar, höll han lågmälda böner och fördömde världssamfundets likgiltighet inför migranternas lidande. Besöket befäste bilden av en påve som inte vek undan för politiskt känsliga frågor. Kritiker såg det som ännu ett uttryck för vad de nedsättande kallade en “woke-påve”.
I sin banbrytande encyklika Laudato si’ från 2015 kallade han till en genomgripande ekologisk omställning och uppmanade till grundläggande förändringar i vår livsstil i klimatkrisens tidevarv. Migrationsfrågan förblev ett kärnämne genom hela hans pontifikat. Så sent som i februari 2025 riktade han skarp kritik mot Trumpadministrationens migrationspolitik, och menade att utvisningar av människor enbart på grund av deras papperslösa status innebar ett förnekande av deras grundläggande mänskliga värdighet.
Franciskus kommer att begravas i enlighet med Vatikanens traditionella protokoll. Därefter samlas kardinalskollegiets 121 röstberättigade medlemmar till konklaven och ett avgörande vägval – ska man fortsätta på den reforminriktade kurs Franciskus stakat ut, eller söka en ny balans mellan tradition och förnyelse i en kyrka djupt präglad av interna motsättningar.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare, fri skribent och Visiting Scholar vid Georgetown University, tidigare gästforskare vid Harvard, Stanford och Columbia University.