Endast en borgerlig regering kan ge läkarna nåd

Johannes Hallboms och Dan Josefssons uppmärksammade, och i dag avslutade, tevedokumentär om utredningen av styckningen av Catrine da Costa 1984 är en viktig pendang till Per Lindebergs bokbragd, Döden är en man. När man lägger dessa bägge granskningar av fallet bredvid varandra framgår det bortom allt rimligt tvivel, att de bägge utpekade läkarna, Thomas Allgén och Teet Härm, är oskyldiga till styckmord men själva har fallit offer för ett rätts- och mediemord.

Till den redan övertygande Döden är en man, tillför Hallbom och Josefsson flera nya bevis. Bland annat rättsläkaren Jovan Rajs personliga motiv till att misstänkliggöra sin adept Teet Härm, bandupptagningar av ”barnets berättelse” som aldrig tidigare har spelats upp i sin helhet (inte ens av utredare, åklagare och försvarsadvokater), och ett ännu snävare tidsfönster för det påstådda brottet än vad som tidigare har demonstrerats.

Läkarna kan i själva verket inte ha haft mer än en timme – om ens det – på sig för att begå den långa rad av svarta handlingar mot Catrine da Costa och hennes kvarlevor som de har anklagats för. Var och en förstår att det är ett omöjligt scenario.

Mot denna bakgrund hoppas läkarna på resning i det förvaltningsmål i kammarrätten 1991 som slutade med att de fråntogs sina läkarlegitimationer. Men regeringen borde redan nu gripa in och ge läkarna nåd. Endast den sittande regeringen kan göra det, eftersom de borgerliga inte har samma bindningar som de rödgröna till feministiska och psykoanalytiska grupperingar.

Detta tidigare så dominanta ideologiska etablissemang som höll uppe trycket för att fälla läkarna har den här gången hukat i debatten. Ställd mot väggen i radions ”Medierna” friskrev sig Per Svensson, som skrev om kammarrättsförhandlingen i Moderna Tider, från ansvar med kultursidesargumentet att han ”försökte vara ärlig mot [sina] intryck” vid tiden.

Jag råkar framför mig ha Per Svenssons artikel. Där beskriver han läkarna som ”två monsterpojkar” och ”påfallande omanliga”, och drar paralleller till sagans vampyrer.

Från dylika ”intryck” torde Teet Härm och Thomas Allgén nu vara friade, om än hittills bara i medmänniskornas domstol.