Slingrande försvar för islamister förbryllar

Opassande lagom till tioårsminnet av den islamistiska terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdos skriver kritikern Rebecka Kärde en text på DN Kultur om vikten av att ”förstå” terrorism. Den 7 januari 2015 mördades tolv personer och elva skadades på tidningens redaktion. Två dagar senare dödades ytterligare fyra personer i en relaterad attack.

Fransmännen slöt upp bakom sin yttrandefrihetslagstiftning från revolutionen och 3, 7 miljoner av dem gick ut på gatorna för att visa stöd med de landsmän som satte livet till för rätten att uttrycka sig fritt. Kärde ondgör sig över det undantagstillstånd och de husrannsakningar som följde efter att ytterligare 130 människor dödats i en tredje islamistisk terrorattack i Paris tio månader senare, den 13 november 2015.

Genom en slingrande lång ordmassa kommer alltså Rebecka Kärde fram till att yttrandefrihet inte är tillämpbart i verkligheten. Vi ska "förstå" varför islamistiska terrorister dödar satiriker. Att vi ska ”förstå” den här typen av våld. Att en historisk väv av förtryck och händelser – från fransk kolonialism till amerikanernas stöd till mujaheddin under Sovjetunionens invasion av Afghanistan – gör människor benägna att begå blodiga attentat. Inte nog med det, Israels krigföring i Gaza ett knappt årtionde senare vävs in i den större förklaringsmodellen. Men det är inte historiska oförrätter som gör att militanta islamister dödar sina kritiker utan deras människosyn. Irans dödshot och förföljelse mot Salman Rushdie är följden av densamma.

Enligt Kärde är inte ”marmorvita” liberala principer om yttrandefrihet tillämpbara i verkligheten. Undantag bör göras för att blidka de våldsamma religiösa fanatiker som inte kan acceptera att deras övertygelser blir föremål för satir. Något som alla vi andra klarar av. Exakt var Kärde vill komma är oklart, men vi anar att just yttrandefrihetens marmorpelare ska vältas.

I dag är det inte tillåtet att hetsa och uppvigla till hat och våld mot minoriteter i Frankrike, men satir mot religioner utgör inte ett sådant brott. Samtidigt är det yttrandefriheten och religionsfriheten som ger imamer möjlighet att predika och muslimer rätt att samlas, precis som de har rätt att ifrågasätta det snävare utrymme religionen får i det alltmer strängt sekulära Frankrike. Yttrandefriheten gäller också Freeze Corleone, en fransk rappare som Rebecka Kärde nämner, som ständigt är under luppen för sina antisemitiska texter.

Kärde vill se ett Frankrike där sekulära, katoliker, judar, muslimer och andra kan leva tillsammans. Det är möjligt så längre yttrandefriheten för alla försvaras. Men de som inte vill följa det demokratiska samhällets spelregler får finna sig i att de är dess fiender.

Erik Jersenius är kulturchef på Fokus