Fler fiender för demokratin än Trump och högerextremism
Erkänn hoten från antisemiter, vänsterpopulister, Kina och Iran
Toppbild: AP
I morgon svärs Donald Trump in som USA:s president. Samtidigt öppnar World Economic Forums årsmöte i Davos. En månad senare hålls det val i Tyskland där AfD just nu har näst mest stöd bland väljarna efter CDU/CSU. Frågan är vilken roll händelser som dessa spelar för demokratins överlevnad i världen. De tvärsäkra är många.
Professorn i statskunskap Staffan I. Lindberg hävdade för en knapp månad sedan att USA:s demokrati helt säkert kommer att kollapsa när Donald Trump återvänder till makten. Det är flera statsvetare, politiker och journalister som resonerar på ett liknande sätt. De främsta hoten mot demokratin anses i dag komma från höger och inifrån USA. Journalisten Gideon Rachman sammanfattade i Financial Times det gångna året med ett ord: ”fascism”.
Och visst hotar högerextrema krafter demokratin. Men argumentationen låter i många fall främst skadeglad - "se vad ni gjort, alla ni som röstat så fel”. Det är vanligt att de som anklagar andra för populism trillar ner i samma hål själva.
Det finns emellertid analyser där demokratihoten och extrema högerkrafters inverkan tas på allvar, men utan att förenkla eller tappa fattningen. John Lloyd, som också skriver för Financial Times, menar att termen "extremhöger" används för vårdslöst i Europa när demokratiska högerrörelser buntas ihop med proryska och antidemokratiska aktörer.
Frågan om immigration ger ingen enkel kompassriktning. Det råder enighet inom extremhögern att immigrationen bör begränsas. Men den ståndpunkten torgförs numera även av partier i den politiska mitten som inte är auktoritär – och, förresten av aktörer på på vänsterkanten såsom Sahra Wagenknechts vänsterpopulistiska och proryska parti BSW i Tyskland. Dessutom menar statsvetaren James Gibson, som har undersökt amerikanernas förtroende för samhällets institutioner, att amerikanerna gillar sin demokrati. De har hög tilltro till domstolar och andra delar av den amerikanska förvaltningen som demokratin är beroende av. Bilden är inte svartvit.
I en offentlig debatt där alla väsentliga demokratihot sägs komma från höger missar man var det finns stöd för demokrati. Viktiga demokratihot sorteras dessutom bort. Islamister och vänsteraktivister har, särskilt under senare tid, öppet givit uttryck för antisemitism. Miljörörelsen får allt fler inslag av auktoritärt tänkande. Och varför trollas länder som Kina, Ryssland och Iran bort ur analysen? Xi Jinping betraktar demokratin som sin fiende.
Slutligen är det värt att påminna om att det finns en hel del förändringar på global nivå som försvagar demokratins förutsättningar. Påfrestningar som handlar om migration, geopolitik, konjunkturer i ekonomin och teknologiska innovationer. Det handlar ofta om sådant som inträffar oavsett vad en enskild politiker gör. Men demokratin kan förstärkas genom kollektivt handlande. Det kräver emellertid en insikt om att demokratihoten kan komma från flera olika håll.
Sten Widmalm är professor i statskunskap vid Uppsala universitet och forskningsledare för projektet ”Det öppna samhället”.
I morgon svärs Donald Trump in som USA:s president. Samtidigt öppnar World Economic Forums årsmöte i Davos. En månad senare hålls det val i Tyskland där AfD just nu har näst mest stöd bland väljarna efter CDU/CSU. Frågan är vilken roll händelser som dessa spelar för demokratins överlevnad i världen. De tvärsäkra är många.
Professorn i statskunskap Staffan I. Lindberg hävdade för en knapp månad sedan att USA:s demokrati helt säkert kommer att kollapsa när Donald Trump återvänder till makten. Det är flera statsvetare, politiker och journalister som resonerar på ett liknande sätt. De främsta hoten mot demokratin anses i dag komma från höger och inifrån USA. Journalisten Gideon Rachman sammanfattade i Financial Times det gångna året med ett ord: ”fascism”.
Och visst hotar högerextrema krafter demokratin. Men argumentationen låter i många fall främst skadeglad – ”se vad ni gjort, alla ni som röstat så fel”. Det är vanligt att de som anklagar andra för populism trillar ner i samma hål själva.
Det finns emellertid analyser där demokratihoten och extrema högerkrafters inverkan tas på allvar, men utan att förenkla eller tappa fattningen. John Lloyd, som också skriver för Financial Times, menar att termen ”extremhöger” används för vårdslöst i Europa när demokratiska högerrörelser buntas ihop med proryska och antidemokratiska aktörer.
Frågan om immigration ger ingen enkel kompassriktning. Det råder enighet inom extremhögern att immigrationen bör begränsas. Men den ståndpunkten torgförs numera även av partier i den politiska mitten som inte är auktoritär – och, förresten av aktörer på på vänsterkanten såsom Sahra Wagenknechts vänsterpopulistiska och proryska parti BSW i Tyskland. Dessutom menar statsvetaren James Gibson, som har undersökt amerikanernas förtroende för samhällets institutioner, att amerikanerna gillar sin demokrati. De har hög tilltro till domstolar och andra delar av den amerikanska förvaltningen som demokratin är beroende av. Bilden är inte svartvit.
I en offentlig debatt där alla väsentliga demokratihot sägs komma från höger missar man var det finns stöd för demokrati. Viktiga demokratihot sorteras dessutom bort. Islamister och vänsteraktivister har, särskilt under senare tid, öppet givit uttryck för antisemitism. Miljörörelsen får allt fler inslag av auktoritärt tänkande. Och varför trollas länder som Kina, Ryssland och Iran bort ur analysen? Xi Jinping betraktar demokratin som sin fiende.
Slutligen är det värt att påminna om att det finns en hel del förändringar på global nivå som försvagar demokratins förutsättningar. Påfrestningar som handlar om migration, geopolitik, konjunkturer i ekonomin och teknologiska innovationer. Det handlar ofta om sådant som inträffar oavsett vad en enskild politiker gör. Men demokratin kan förstärkas genom kollektivt handlande. Det kräver emellertid en insikt om att demokratihoten kan komma från flera olika håll.
Sten Widmalm är professor i statskunskap vid Uppsala universitet och forskningsledare för projektet ”Det öppna samhället”.