Beslutsamhet på toppmötet i Paris

Igår kväll stod Frankrikes president Emmanuel Macron sida vid sida med Ukrainas president Volodymir Zelensky i Paris. Vid en presskonferens försäkrade han återigen Ukraina fransk support och stöd för ytterligare två miljarder euro.

Macron har den franska majoritetens stöd när han håller hög profil. Hans opinionssiffror stiger och det beror på att man här älskar när Frankrike tar plats, spelar en huvudroll, på den internationella scenen.

Idag ansluter fler regeringschefer för ett nytt toppmöte om Ukrainas framtida fred och säkerhet. Samtidigt förhandlas om fred mellan Kreml och Vita Huset, men på helt annan ort.Freden ligger långt bort i tiden om den ens blir av. Vad Macron, tillsammans med britternas premiärminister Keir Starmer, förbereder på dagens möte är en allians av frivilliga länder, en "coalition of the willing", som är beredd att på plats i Ukraina garantera säkerheten, med trupp eller på andra vis, om så krävs.

Men i praktiken eller snarare inför omvärlden handlar det om att visa att vi finns. Vi, både européer och andra demokratiska länder, existerar, och vi är dels beredda att stå upp för ytterligare ett land som önskar ingå i vår skara, dels redo att försvara oss själva och varann på olika sätt om så är.
För i grund och botten handlar det om den avgrund som öppnats då Vita Huset till slut gjorde slag i saken och faktiskt släppte Europa (i form av stöd till angripna Ukraina) och även lät förstå att försvarsalliansen Nato kanske inte heller fungerar alla gånger.

Detta har även i EU lett till en räcka toppmöten som säkert inte är slut än, och framför allt till ytterligare en helomvändning i Tyskland där troliga nästa kanslern Friedrich Merz (CDU) lyckades på en femöring ändra den tyska konstitutionen så att landet kan låna mer pengar till nödvändigheter som försvar och infrastruktur.

Ett europeiskt triumvirat skymtar runt hörnet.

Här har även Macron nämnt det franska kärnvapenparaplyet. Mest för att påminna om att det fortfarande existerar och att den franska doktrinen som omfattar ”vitala franska intressen” kan diskuteras. Det kan den egentligen inte, men i de vitala franska intressena har Berlin underförstått alltid ingått.

Nu ingår kanske mer. Poängen är att inte hålla på med ”röda linjer” om vad som ska skyddas, för då förlorar vapnet sina avskräckande egenskaper. Och för första gången i den långa franska kärnvapenhistorien har propåerna väckt positivt gehör.

Så vad det här och förmodligen många kommande toppmöten handlar om är att skapa en ny europeisk försvarsförmåga - hur den nu ska se ut. Och, kanske framför allt, att visa den. Att skramla med vapen som ännu inte riktigt finns.

Karin Stensdotter är skribent och författare, bosatt i Paris.