Hur ironisk är inte en Facebook-bojkott mot USA?
Svenskars ”handelskrig” mot USA via ”fejan” är ett slag i luften med tanke på att vår offentlighet nu ägs och kontrolleras av amerikanska techmiljardärer.
Toppbild: TT
Den amerikanske historikern och geopolitiske experten Stephen Kotkin har konstaterat att problemet inte är att USA har för mycket makt i världen, utan att efterfrågan på den är så stor att det inte finns nog av den. Det som gör att människor fortsatt, lagligt eller olagligt, tar sig till det stora landet i väst har enligt honom varit det öppna samhället och fria ordet, den enorma dynamiska marknadsekonomin och den minimala välfärdsstaten, de konstitutionella rättigheterna och förstås möjligheten att välja sina ledare.
Tidigare har mången gnällt över ”världspolisen”, men nu när både Ukraina och Europa lämnas vind för våg för ryssen, har det blivit synnerligen kännbart att sheriffen lämnat in stjärnan och att vi träder in i en laglös tid.
En Facebookgrupp med i skrivande stund över 60 000 medlemmar ger tips till varandra på hur de ska bojkotta amerikanska varor och vad de kan köpa för något i stället. President Donald Trumps tullar, mobbarattityd och ointresse för att upprätthålla den liberala världsordning som i 35 år varit ett skydd för små länder, har sporrat en ny våg av antiamerikanism, den här gången riktat mot USA för att det drar sig tillbaka. Samtidigt har den amerikanska ekonomin fördubblats i förhållande till den europeiska under de senaste tio åren och sedan 1990 har USA:s arbetskraft ökat sin effektivitet med 70 procent gentemot européerna som är långt ifrån hälften så flitiga.
Ironiskt nog ägs Facebook av amerikanska Meta Platforms, Mark Zuckerbergs bolag. Han var en av de techmiljardärer som satt längst fram när Trump svors in till president i januari. Nyligen fick Zuckerberg kritik för att han tog bort all faktagranskning på Facebook och Instagram, de vanligaste sociala medierna i Sverige. Själv motiverade Zuckerberg det med att han likt Elon Musk, X:s (tidigare Twitter) ägare, vill ”återställa yttrandefriheten” på nätet. Zuckerberg tjänar också pengar på de 60 000 svenskarna och deras Facebookgrupp när de använder hans plattform för konsumentupplysning.
Det visar på ett demokratiskt problem, nämligen att vår offentlighet ägs och kontrolleras av amerikanska miljardärer. Det är inte bara sociala medier, Google och våra Iphones är också amerikansk infrastruktur för det svenska samhället. För samtidigt som vi alla blivit en del av de sociala medierna håller den inhemska offentlighet vi byggt upp genom tidningar och radio- och tv-kanaler på att förtvina.
På sätt och vis är den digitala offentligheten vi nu befinner oss i mer mångsidig och perspektivrik, men samtidigt har de gamla mediernas samlande lägereld falnat, förmåga att informera och forma konsensus försvinner. Förr kunde debatten jämka våra förhållningssätt, nu glider vi alltmer isär och polariseras.
I just USA har den utvecklingen pågått mycket längre, ända sedan 1960-talet har det studerats hur dagstidningarna trängts undan, först av lättsam radio och tv, och sedan av sociala medier. Följden har blivit att gemene amerikan har svårare att bedöma sina politikers och tjänstemäns insatser när det inte lägre finns tillräckligt med avlönande journalister som granskar dem.
Det gör det möjligt för presidenter att utan filter upprepa lögner och överdrifter i ett konstant mantra till dess att deras ”alternativa fakta” blir majoritetens världsbild.
Den amerikanske historikern och geopolitiske experten Stephen Kotkin har konstaterat att problemet inte är att USA har för mycket makt i världen, utan att efterfrågan på den är så stor att det inte finns nog av den. Det som gör att människor fortsatt, lagligt eller olagligt, tar sig till det stora landet i väst har enligt honom varit det öppna samhället och fria ordet, den enorma dynamiska marknadsekonomin och den minimala välfärdsstaten, de konstitutionella rättigheterna och förstås möjligheten att välja sina ledare.
Tidigare har mången gnällt över ”världspolisen”, men nu när både Ukraina och Europa lämnas vind för våg för ryssen, har det blivit synnerligen kännbart att sheriffen lämnat in stjärnan och att vi träder in i en laglös tid.
En Facebookgrupp med i skrivande stund över 60 000 medlemmar ger tips till varandra på hur de ska bojkotta amerikanska varor och vad de kan köpa för något i stället. President Donald Trumps tullar, mobbarattityd och ointresse för att upprätthålla den liberala världsordning som i 35 år varit ett skydd för små länder, har sporrat en ny våg av antiamerikanism, den här gången riktat mot USA för att det drar sig tillbaka. Samtidigt har den amerikanska ekonomin fördubblats i förhållande till den europeiska under de senaste tio åren och sedan 1990 har USA:s arbetskraft ökat sin effektivitet med 70 procent gentemot européerna som är långt ifrån hälften så flitiga.
Ironiskt nog ägs Facebook av amerikanska Meta Platforms, Mark Zuckerbergs bolag. Han var en av de techmiljardärer som satt längst fram när Trump svors in till president i januari. Nyligen fick Zuckerberg kritik för att han tog bort all faktagranskning på Facebook och Instagram, de vanligaste sociala medierna i Sverige. Själv motiverade Zuckerberg det med att han likt Elon Musk, X:s (tidigare Twitter) ägare, vill ”återställa yttrandefriheten” på nätet. Zuckerberg tjänar också pengar på de 60 000 svenskarna och deras Facebookgrupp när de använder hans plattform för konsumentupplysning.
Det visar på ett demokratiskt problem, nämligen att vår offentlighet ägs och kontrolleras av amerikanska miljardärer. Det är inte bara sociala medier, Google och våra Iphones är också amerikansk infrastruktur för det svenska samhället. För samtidigt som vi alla blivit en del av de sociala medierna håller den inhemska offentlighet vi byggt upp genom tidningar och radio- och tv-kanaler på att förtvina.
På sätt och vis är den digitala offentligheten vi nu befinner oss i mer mångsidig och perspektivrik, men samtidigt har de gamla mediernas samlande lägereld falnat, förmåga att informera och forma konsensus försvinner. Förr kunde debatten jämka våra förhållningssätt, nu glider vi alltmer isär och polariseras.
I just USA har den utvecklingen pågått mycket längre, ända sedan 1960-talet har det studerats hur dagstidningarna trängts undan, först av lättsam radio och tv, och sedan av sociala medier. Följden har blivit att gemene amerikan har svårare att bedöma sina politikers och tjänstemäns insatser när det inte lägre finns tillräckligt med avlönande journalister som granskar dem.
Det gör det möjligt för presidenter att utan filter upprepa lögner och överdrifter i ett konstant mantra till dess att deras ”alternativa fakta” blir majoritetens världsbild.