Inte mer papper nu! Lös frågor i försvarsutskottet i stället
Så här gör oppositionspartier alltid - kräver mer utredning trots att snabbare lösning finns, skriver Jonas Gummesson.
Toppbild: Jonas Ekströmer/TT
Tre gånger på en månad har Socialdemokraterna kallat till pressträff för att presentera egna förslag om att stärka försvaret. Den första handlade om att rusta upp militärt ”i ett rasande tempo” med hjälp av EU-lån, enligt Magdalena Anderssons beskrivning (20/2). Den andra om att inrätta en totalförsvarsfond på 250 miljarder (13/3).
Vid den tredje, i går, var det övergripande budskapet ett annat: ”Vi kräver att regeringen omgående kallar in försvarsberedningen. Den behöver börja arbeta före mars månads utgång”, hävdade Peter Hultqvist.
Uppdraget S ser framför sig är ”en ny säkerhetspolitisk analys som utgör grunden för hur vi ska stärka våra förmågor i hela totalförsvaret. Både det civila och det militära.” Enligt den förre försvarsministern ”har vi ingen tid att spilla” och det är ju alldeles riktigt. Frågan är då om försvarsberedningen är rätt väg att gå om det är snabba ryck det handlar om.
Den senaste beredningen tillsattes efter regeringsskiftet 2022 och presenterade under tiden fram till försvarsbeslutet i december 2024 tre omfångsrika betänkanden: Allvarstid, 217 sidor, Kraftsamling, 347 sidor och Stärkt försvarsförmåga, Sverige som allierad, 298 sidor. Totalt 862 sidor.
Allt detta anses nu överspelat och därför vill S kalla in beredningen på nytt och göra om samma sak igen.
Försvarsberedningen är det är av hävd och gammal vana – eller ovana – det traditionella samrådsorganet mellan partierna i försvarsfrågor, anorna går drygt hundratalet år tillbaka. Syftet är att kort och gott att förbereda riksdagens försvarsbeslut.
Under den senaste tioårsperioden, i takt med att säkerhetsläget stegvis försämrats efter den ryska annekteringen av Krim 2014, har det också varit en ritual från oppositionens sida att med jämna mellanrum kräva att beredningen ska kallas in igen även vid sidan av det – det ger alltid rubriker. Enligt samma mönster har det avvisats av den sittande regeringen, oavsett hur rollfördelningen sett ut för stunden.
Moderaterna krävde att försvarsberedningen skulle kallas in vid Folk och försvars konferens 2016. Men fick nobben av den S-leda Löfvenregeringen. Ulf Kristersson var ute i samma ärende även 2019 utan att Löfven lät sig bevekas.
I januari 2022 ville Kristersson att försvarsberedningen skulle kallas in för att ”presentera åtgärder för att stärka försvaret på kort och lång sikt”, ungefär på samma fläck där vi befinner oss i dag. Skillnaden nu är att rollerna är ombytta och att det är Andersson som kräver samma sak som Kristersson gjorde då men passar på nu. Sittande regeringar vill ju gärna behålla kontrollen och initiativet för egen del.
I nuläget har Kristerssonregeringen i lösa termer utlovat försvarssatsningar i vårändringsbudgeten den 15 april. S försöker förekomma det genom kravet på att återkalla försvarsberedningen. Men det är ingen snabbfotad inrättning och den kan också motverka sitt syfte.
Ett alternativ till att dra i gång hela maskineriet med beredningen igen är att ta diskussionen mellan partierna i riksdagens försvars- och utrikesutskott vilken dag som helst. Utskotten har mycket kompetenta tjänstemannakanslier. I Regeringskansliet finns dessutom statsråd och hundratals tjänstemän som kan bidra med underlag ner på detaljnivå. Försvarskrisen går inte att lösa genom att producera mer papper. Det som saknas för att få försvarshjulen att snurra fortare är konkreta politiska beslut i snabb takt. I slutet på juni är det dags för det första Natotoppmötet under Trump 2,0. Det gör inget om det går undan.
Jonas Gummesson är politisk journalist med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik
Tre gånger på en månad har Socialdemokraterna kallat till pressträff för att presentera egna förslag om att stärka försvaret. Den första handlade om att rusta upp militärt ”i ett rasande tempo” med hjälp av EU-lån, enligt Magdalena Anderssons beskrivning (20/2). Den andra om att inrätta en totalförsvarsfond på 250 miljarder (13/3).
Vid den tredje, i går, var det övergripande budskapet ett annat: ”Vi kräver att regeringen omgående kallar in försvarsberedningen. Den behöver börja arbeta före mars månads utgång”, hävdade Peter Hultqvist.
Uppdraget S ser framför sig är ”en ny säkerhetspolitisk analys som utgör grunden för hur vi ska stärka våra förmågor i hela totalförsvaret. Både det civila och det militära.” Enligt den förre försvarsministern ”har vi ingen tid att spilla” och det är ju alldeles riktigt. Frågan är då om försvarsberedningen är rätt väg att gå om det är snabba ryck det handlar om.
Den senaste beredningen tillsattes efter regeringsskiftet 2022 och presenterade under tiden fram till försvarsbeslutet i december 2024 tre omfångsrika betänkanden: Allvarstid, 217 sidor, Kraftsamling, 347 sidor och Stärkt försvarsförmåga, Sverige som allierad, 298 sidor. Totalt 862 sidor.
Allt detta anses nu överspelat och därför vill S kalla in beredningen på nytt och göra om samma sak igen.
Försvarsberedningen är det är av hävd och gammal vana – eller ovana – det traditionella samrådsorganet mellan partierna i försvarsfrågor, anorna går drygt hundratalet år tillbaka. Syftet är att kort och gott att förbereda riksdagens försvarsbeslut.
Under den senaste tioårsperioden, i takt med att säkerhetsläget stegvis försämrats efter den ryska annekteringen av Krim 2014, har det också varit en ritual från oppositionens sida att med jämna mellanrum kräva att beredningen ska kallas in igen även vid sidan av det – det ger alltid rubriker. Enligt samma mönster har det avvisats av den sittande regeringen, oavsett hur rollfördelningen sett ut för stunden.
Moderaterna krävde att försvarsberedningen skulle kallas in vid Folk och försvars konferens 2016. Men fick nobben av den S-leda Löfvenregeringen. Ulf Kristersson var ute i samma ärende även 2019 utan att Löfven lät sig bevekas.
I januari 2022 ville Kristersson att försvarsberedningen skulle kallas in för att ”presentera åtgärder för att stärka försvaret på kort och lång sikt”, ungefär på samma fläck där vi befinner oss i dag. Skillnaden nu är att rollerna är ombytta och att det är Andersson som kräver samma sak som Kristersson gjorde då men passar på nu. Sittande regeringar vill ju gärna behålla kontrollen och initiativet för egen del.
I nuläget har Kristerssonregeringen i lösa termer utlovat försvarssatsningar i vårändringsbudgeten den 15 april. S försöker förekomma det genom kravet på att återkalla försvarsberedningen. Men det är ingen snabbfotad inrättning och den kan också motverka sitt syfte.
Ett alternativ till att dra i gång hela maskineriet med beredningen igen är att ta diskussionen mellan partierna i riksdagens försvars- och utrikesutskott vilken dag som helst. Utskotten har mycket kompetenta tjänstemannakanslier. I Regeringskansliet finns dessutom statsråd och hundratals tjänstemän som kan bidra med underlag ner på detaljnivå. Försvarskrisen går inte att lösa genom att producera mer papper. Det som saknas för att få försvarshjulen att snurra fortare är konkreta politiska beslut i snabb takt. I slutet på juni är det dags för det första Natotoppmötet under Trump 2,0. Det gör inget om det går undan.
Jonas Gummesson är politisk journalist med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik
Tre gånger på en månad har Socialdemokraterna kallat till pressträff för att presentera egna förslag om att stärka försvaret. Den första handlade om att rusta upp militärt ”i ett rasande tempo” med hjälp av EU-lån, enligt Magdalena Anderssons beskrivning (20/2). Den andra om att inrätta en totalförsvarsfond på 250 miljarder (13/3).
Vid den tredje, i går, var det övergripande budskapet ett annat: ”Vi kräver att regeringen omgående kallar in försvarsberedningen. Den behöver börja arbeta före mars månads utgång”, hävdade Peter Hultqvist.
Uppdraget S ser framför sig är ”en ny säkerhetspolitisk analys som utgör grunden för hur vi ska stärka våra förmågor i hela totalförsvaret. Både det civila och det militära.” Enligt den förre försvarsministern ”har vi ingen tid att spilla” och det är ju alldeles riktigt. Frågan är då om försvarsberedningen är rätt väg att gå om det är snabba ryck det handlar om.
Den senaste beredningen tillsattes efter regeringsskiftet 2022 och presenterade under tiden fram till försvarsbeslutet i december 2024 tre omfångsrika betänkanden: Allvarstid, 217 sidor, Kraftsamling, 347 sidor och Stärkt försvarsförmåga, Sverige som allierad, 298 sidor. Totalt 862 sidor.
Allt detta anses nu överspelat och därför vill S kalla in beredningen på nytt och göra om samma sak igen.
Försvarsberedningen är det är av hävd och gammal vana – eller ovana – det traditionella samrådsorganet mellan partierna i försvarsfrågor, anorna går drygt hundratalet år tillbaka. Syftet är att kort och gott att förbereda riksdagens försvarsbeslut.
Under den senaste tioårsperioden, i takt med att säkerhetsläget stegvis försämrats efter den ryska annekteringen av Krim 2014, har det också varit en ritual från oppositionens sida att med jämna mellanrum kräva att beredningen ska kallas in igen även vid sidan av det – det ger alltid rubriker. Enligt samma mönster har det avvisats av den sittande regeringen, oavsett hur rollfördelningen sett ut för stunden.
Moderaterna krävde att försvarsberedningen skulle kallas in vid Folk och försvars konferens 2016. Men fick nobben av den S-leda Löfvenregeringen. Ulf Kristersson var ute i samma ärende även 2019 utan att Löfven lät sig bevekas.
I januari 2022 ville Kristersson att försvarsberedningen skulle kallas in för att ”presentera åtgärder för att stärka försvaret på kort och lång sikt”, ungefär på samma fläck där vi befinner oss i dag. Skillnaden nu är att rollerna är ombytta och att det är Andersson som kräver samma sak som Kristersson gjorde då men passar på nu. Sittande regeringar vill ju gärna behålla kontrollen och initiativet för egen del.
I nuläget har Kristerssonregeringen i lösa termer utlovat försvarssatsningar i vårändringsbudgeten den 15 april. S försöker förekomma det genom kravet på att återkalla försvarsberedningen. Men det är ingen snabbfotad inrättning och den kan också motverka sitt syfte.
Ett alternativ till att dra i gång hela maskineriet med beredningen igen är att ta diskussionen mellan partierna i riksdagens försvars- och utrikesutskott vilken dag som helst. Utskotten har mycket kompetenta tjänstemannakanslier. I Regeringskansliet finns dessutom statsråd och hundratals tjänstemän som kan bidra med underlag ner på detaljnivå. Försvarskrisen går inte att lösa genom att producera mer papper. Det som saknas för att få försvarshjulen att snurra fortare är konkreta politiska beslut i snabb takt. I slutet på juni är det dags för det första Natotoppmötet under Trump 2,0. Det gör inget om det går undan.
Jonas Gummesson är politisk journalist med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik