JFK-dokument fördjupar bilden av CIA
Rådgivaren varnade för den djupa staten, skriver Johan Wennström.
För en underrättelseforskare som jag själv var det naturligtvis julafton häromdagen när Trump-administrationen lyfte på förlåten på fler än ettusen hemliga statsdokument rörande det ännu i dag hett omtvistade mordet på president John F Kennedy i Dallas 1963. Men när jag förväntansfullt klickade upp dokumenten på det amerikanska riksarkivets hemsida, påmindes jag genast om den tröstlöshet som också präglar spaningen i underrättelsearkiv. Överst i dokumenttravarna ligger ju sällan lösningar på historiska gåtor, utan oftare en begäran om milersättning eller något annat lika prosaiskt.
En av de första handlingar som jag stötte på i dokumentdumpen om Kennedymordet började mycket riktigt: ”Enclosed for Headquarters information are copies of literature mailed by the Catholic Association for International Peace (CAIP) to its members…”
Knappast en anledning att utbrista: ”Case closed!”
I New York Times ger kulturskribenten A O Scott sken av att hela dumpen är av den här karaktären. ”Sanningen är”, skriver Scott, ”att inget i arkiven kommer att skingra dimman av hypoteser, rykten och spekulationer” förknippade med presidentmordet; däribland påståendet att Kennedy var ”ett tidigt, liberalt offer för vad dagens konservativa har kommit att benämna den djupa staten”.
Men så är inte fallet. Som Wall Street Journal mycket riktigt påpekar i en nyhetsartikel, ger dokumenten bland annat en fördjupad bild av underrättelsetjänsten CIA:s aktiviteter åren och månaderna före attentatet i Dallas. Till exempel dess övervakning av en viss Lee Harvey Oswald.
Om det nu var allt CIA gjorde i förhållande till den utpekade krypskytten. På X har privatspanare publicerat vad som förefaller vara skärmdumpar från den nya dokumentsamlingen, vilka innehåller uppgifter som pekar mot att det eventuellt existerade djupare kopplingar mellan CIA och Oswald.
Men själv fastnar jag för ett annat slags dokument rörande CIA. En promemoria från 1961 av historikern Arthur Schlesinger – en av Kennedys närmaste rådgivare i Vita huset – som kritiserar underrättelsetjänstens unikt starka maktställning i den amerikanska förvaltningen.
Framsynt nog varnar Schlesinger för en ordning där den myndighet som är satt att samla in och agera på underrättelser dessutom har till uppgift att bedöma deras tillförlitlighet. Det riskerar att leda till analyser och beslut dikterade av själviska byråkratiska intressen. Kort sagt till utvecklingen av vad han, faktiskt, kallar ”en stat i staten”.
På den tiden hörde tongivande liberaler alltså till den djupa statens granskare och motvikter, snarare än till dess förnekare.
Johan Wennström är fil. dr i statsvetenskap och gästforskare vid Försvarshögskolan.
För en underrättelseforskare som jag själv var det naturligtvis julafton häromdagen när Trump-administrationen lyfte på förlåten på fler än ettusen hemliga statsdokument rörande det ännu i dag hett omtvistade mordet på president John F Kennedy i Dallas 1963. Men när jag förväntansfullt klickade upp dokumenten på det amerikanska riksarkivets hemsida, påmindes jag genast om den tröstlöshet som också präglar spaningen i underrättelsearkiv. Överst i dokumenttravarna ligger ju sällan lösningar på historiska gåtor, utan oftare en begäran om milersättning eller något annat lika prosaiskt.
En av de första handlingar som jag stötte på i dokumentdumpen om Kennedymordet började mycket riktigt: ”Enclosed for Headquarters information are copies of literature mailed by the Catholic Association for International Peace (CAIP) to its members…”
Knappast en anledning att utbrista: ”Case closed!”
I New York Times ger kulturskribenten A O Scott sken av att hela dumpen är av den här karaktären. ”Sanningen är”, skriver Scott, ”att inget i arkiven kommer att skingra dimman av hypoteser, rykten och spekulationer” förknippade med presidentmordet; däribland påståendet att Kennedy var ”ett tidigt, liberalt offer för vad dagens konservativa har kommit att benämna den djupa staten”.
Men så är inte fallet. Som Wall Street Journal mycket riktigt påpekar i en nyhetsartikel, ger dokumenten bland annat en fördjupad bild av underrättelsetjänsten CIA:s aktiviteter åren och månaderna före attentatet i Dallas. Till exempel dess övervakning av en viss Lee Harvey Oswald.
Om det nu var allt CIA gjorde i förhållande till den utpekade krypskytten. På X har privatspanare publicerat vad som förefaller vara skärmdumpar från den nya dokumentsamlingen, vilka innehåller uppgifter som pekar mot att det eventuellt existerade djupare kopplingar mellan CIA och Oswald.
Men själv fastnar jag för ett annat slags dokument rörande CIA. En promemoria från 1961 av historikern Arthur Schlesinger – en av Kennedys närmaste rådgivare i Vita huset – som kritiserar underrättelsetjänstens unikt starka maktställning i den amerikanska förvaltningen.
Framsynt nog varnar Schlesinger för en ordning där den myndighet som är satt att samla in och agera på underrättelser dessutom har till uppgift att bedöma deras tillförlitlighet. Det riskerar att leda till analyser och beslut dikterade av själviska byråkratiska intressen. Kort sagt till utvecklingen av vad han, faktiskt, kallar ”en stat i staten”.
På den tiden hörde tongivande liberaler alltså till den djupa statens granskare och motvikter, snarare än till dess förnekare.
Johan Wennström är fil. dr i statsvetenskap och gästforskare vid Försvarshögskolan.