Ulf Kristersson hade rätt i partiledardebatten, men grillades om Landerholm

Den som är utan skuld kan kasta den första stenen. Under morgonens partiledardebatt krävde Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar att den nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm skulle avgå. Inte så konstigt kanske med tanke på slarvet med säkerhetsklassade papper och glömd mobil. Om man är landets främste säkerhetsperson bör man nog också leva som man lär, särskilt om man är kompis med högsta chefen.

V har även KU-anmält Landerholm och därmed hittat ett ämne som ger rubriker och sticker ut.

Den som följde riksdagens webbsändning kunde dock roat konstatera att ingen mindre än socialdemokraten Anders Ygeman satt i bakgrunden när den indignerade Nooshi talade om rikets säkerhet.

Ygeman avgick som inrikesminister 2017 efter Transportstyrelseskandalen då myndigheten outsourcade sin IT till ett suspekt land där icke säkerhetsklassad personal hade tillgång till uppgifterna. Även statsrådet Anna Johansson avgick och även förre försvarsminister Peter Hultqvist hängde löst, men klarade sig.

Att just Dadgostar värnar om rikets säkerhet är visserligen trevligt men med tanke på partiets tröghet att ta tag i sina antisemitiska och terrorist-kramande medlemmar så borde hon främst satsa på att hålla rent framför sin egen dörr innan hon börjar slänga stenar.

Å andra sidan, om krav på skuldlöshet infördes hade det blivit väldigt tyst i riksdagen.

Dagens debatt inleddes med att statsminister Ulf Kristersson förklarade att landets inre och yttre säkerhet som politikens viktigaste uppgift, vilket är helt sant. (Även om det i detta fall kan ses som en oxymoron med tanke på Landerholm.) Därefter radade han upp allt som gjorts under mandatperioden, vilket är hel del.

Magdalena Andersson (S) ignorerade landets inre och yttre säkerhet och sågade istället allt som regeringen gjort och deras brist på politik. Därefter pratade hon om jobb, ekonomi och den golgatavandring genom misären som väntar om regeringen får ännu en mandatperiod. Dock utan att presentera någon konkret politik.

Sedan flöt det på som vanligt med utdelade kängor och tjuvnyp. Allt var de andras fel, precis som vanligt.

Riksdagsdebatter är i stort och mycket ett spel för gallerierna där det mesta redan är samordnat och tillrättalagt i förväg. Om högre tittarsiffror, och respekt, önskas borde de folkvalda skruva ner skuldbeläggande vi alla hört till leda. Sverige befinner sig i gråzonen mellan krig och fred och det framtida säkerhetsläget ser mörkt ut. I detta läge är tjafsande stenkastning det sista som önskas. Möjligtvis en mea culpa serverad utan naivitet.