Jublet över Thompson-mordet blottar vänsterns radikalisering
På vänsterkanten har det alltid odlats en våldsromantik, ett slags eko från franska revolutionen, förstärkt av idealiseringar av Lenin, Mao och Pol Pot.
Toppbild: Benjamin B. Braun/Pittsburgh Post-Gazette/TT
När Painters and Dockers sjöng Die, yuppie, die i slutet av åttiotalet lät det inte riktigt som ett allvarligt hot. Kanske var det sångaren Paulie Stewarts kombination av hitlermustasch och bastkjol i plast som gjorde det. Och aktivisternas etablerade stridsrop mot gentrifieringen — Die, yuppie scum — var visserligen ilsket, men knappast en föraning om mord. Men rektionerna på att Luigi Mangione mördade United Healtcares VD Brian Thompson i New York i förra veckan är något annat.
Mangione är ingen representant för en folkrörelse. Allt tyder på att han är mentalt obalanserad. Men det kan man inte säga om alla de som jublat över, försvarat eller åtminstone visat förståelse för mordet.
”Folk är berättigat förbannade på hälsovårdsindustrin och det finns ett slags stöd för utomrättslig rättvisa”, säger en professor i sociala medier till New York Times, apropå den flod av vänsterdriven triumf som följde på mordet. Det kom inte bara från nätets mörkaste delar. Taylor Lorenz, en välkänd reporter som bland annat arbetat för New York Times, sade sig känna ”fröjd” när hon fick höra talas om mordet och gjorde ett triumferande utlägg med rubriken ”CEO DOWN”. Flera andra ansträngde sig för att sätta mordet i ”ett sammanhang”, vilket i praktiken betydde att de antydde att mordet var begripligt och väntat, kanske till och med rättfärdigt, med tanke på hur illa det amerikanska sjukvårdsystemet fungerar och hur välbetalda sjukvårdsindustrins chefer är.
Det här är något nytt. På vänsterkanten har det alltid odlats en våldsromantik, ett slags eko från franska revolutionen, förstärkt av idealiseringar av Lenin, Mao, Pol Pot och andra som gjort rent hus med småborgerligheten. Men med få undantag har våldsromantiken förblivit teoretisk; en radikal pose som den Painters and Dockers gav prov på. Bara ytterst sällan, som när Rote Armee Fraktion och Brigate Rosse tog till vapen, har våldsromantiken översatts i verkliga mord, kidnappningar och annat av det slaget.
De förvånansvärt breda vänsterreaktionerna på mordet av tvåbarnspappan Brian Thompson är kanske ett tecken på att vi är på väg in i en sådan sällsynt tid igen.
Vi hörde och läste mycket om det hot våldsromantiker på den amerikanska högerkanten, från Proud Boys till Oath Keepers, utgjorde för det fall att Donald Trump förlorade valet. Nu vann han i stället. Och den amerikanska vänstern, som redan radikaliserats, driver sig själv allt längre ut på ytterkanterna.
