Konstnärer blir konst – kultursidorna går bananas

SVT:s K Special om konstnärlig forskning har gjort kritikerna vansinniga. I DN och SVD kallas det ”ostrukturerad soppa”, ”publicistiskt haveri” respektive ”rörig”. Snällast är Expressen med omdömet ”Kalla mig gammaldags, men jag hade gärna sett lite innehåll också”.

Dokumentären cirklar kring Bogdan Szyber vars doktorsavhandling i konstnärlig forskning om konstnärlig forskning blev underkänd. Möjligen med rätta, vem kan veta det? Det roliga är att de fyra studenter som har lagt två år på att begripa ämnet själva har skapat ett snudd på briljant konstverk med ”Fallet Bogdan”. Men det verkar reta konstkritikerna obeskrivligt att andra betraktare av konst (och forskning) får uppmärksamhet. De tycks efterfråga en informationsfilm godkänd av forskningen själv, som de tydligen skulle ha producerat om de hade fått chansen. Annars kan ”konsthatet eskalera”.

Que? Vet de inte att nästan alla människor i viktiga roller som beskrivs i nyheter och dokumentärer nästan alltid ogillar den bild som ges av dem och deras verksamhet. Åtminstone om de har någon typ av ansvar. Ta politikerna. Många lever dag efter dag med skitjobbiga rubriker, fast de inte får ha vernissage, definitivt ingen doktorsgrad, bara dricka surt kaffe ur automaten i kommunhuset i Tristköping. Ont om pengar för att göra det som känns viktigt, check på den. Rollen som politiker är i själva verket så otacksam att många ger upp. Det hotar hela styrelseskicket, för hur kan vi upprätthålla representativ demokrati utan representanter?

Men journalistiken är konsekvensneutral. Och det är väl också konsten? Och forskningen? Eller?

Den som hellre hade velat få den konstnärliga forskningen skildrad av Statskontoret eller Riksrevisionen, be my guest. Lite perspektiv hade inte varit fel. Ty man kan knappt föreställa sig glädjechocken hos den kemiforskare eller egyptolog som hade fått ynnesten av en timslång, vacker och spirituell film i SVT.