Kris i försörjningsfrågan
Arbetslösheten är etnifierad. Till slut ledsnar samhällets breadwinners på att försörja dem som inte kan jobba.
Toppbild: Regeringskansliet
Veckans politiska snackis är arbetslösheten som debatterades i riksdagen i fredags. Den har klättrat upp till Europas näst högsta. Nu är den 8,5 procent – nästan en halv miljon individer. Det borde göra regeringen Kristersson spak. Moderaterna kritiserade nämligen regeringen Löfven hårt för arbetslösheten – men då var den ”endast” fjärde högst i EU.
Arbetslösheten är som störst i den femtedel av befolkningen som utgörs av utrikesfödda - nästan tre gånger så hög som hos inrikes födda. Allra störst är den bland invandrare från tidigare stora asylinvandringsländer. Bland personer födda i Afrika är siffran 29 procent.
Häromdagen kunde vi i P1 lyssna på Zeinab från Somalia som har bott 20 år i Sverige. Eller snarare på hennes tolk, hon kan nämligen inte svenska. Zeinab har arbetat ujder ett av de 20 åren. Hon har läst lite SFI, men det var länge sedan, och saknar i princip skolgång.
Hon är inte ensam. Bland de invandrare som inte kommer från västvärlden kan nästan hälften inte försörja sig själva, enligt nationalekonom Johan Eklund. Sannolikheten är stor att denna grupp fastnar i utanförskap. Den senaste PIAAC-rapporten (även kallat ”Vuxen-Pisa”) visar att hälften av alla utrikesfödda unga vuxna har saknar tillräckliga färdigheter i läsning för att klara sig i samhället.
Svårigheterna med att få utrikesfödda i arbete – i synnerhet kvinnor – har varit kända sedan nittiotalet. ”Utomnordiska kvinnor har extremt låg sysselsättningsgrad jämfört med dem som är födda i Norden”, stod det till exempel i en proposition till riksdagen redan 1997. Problemen ställdes där i full dager och belyste även att ”Många invandrade kvinnor kommer från kulturer som inte uppmuntrar förvärvsarbete för kvinnor”.
Nationalekonomen Eklund sa i nyss nämnda P1-inslag: ”Den svenska välfärdsmodellen är en försäkringsmodell. När utanförskapet blir segregerat i etniska dimensioner så undermineras kittet och grundfundamentet för att en välfärdsstat ska fungera”.
För att tala klarspråk – när tillräckligt många i en utifrån kommande grupp måste försörjas, så kommer de som fanns där från början så småningom inte längre vilja betala. Lägg till det skuggsamhället – uppemot 180 000 individer enligt Skatteverket. Människor som är i Sverige illegalt och inte ingår i SCB:s statistik. Många av dem jobbar visserligen, men svart, vilket skadar arbetsmarknadens funktionssätt och även arbets- och skattemoralen.
Tankesmedjan Katalys släppte nyligen en rapport av Tony Johansson, som hävdade att vi behöver fler invandrare för att klara de demografiska utmaningarna när svenskarna går i pension. Men en fråga som inte besvaras är denna: Om så många av de utrikes födda som redan är i Sverige inte kan få jobb och försörja sig själva - hur ska man då kunna bemanna välfärdsstaten med nya nyanlända?
Veckans politiska snackis är arbetslösheten som debatterades i riksdagen i fredags. Den har klättrat upp till Europas näst högsta. Nu är den 8,5 procent – nästan en halv miljon individer. Det borde göra regeringen Kristersson spak. Moderaterna kritiserade nämligen regeringen Löfven hårt för arbetslösheten – men då var den ”endast” fjärde högst i EU.
Arbetslösheten är som störst i den femtedel av befolkningen som utgörs av utrikesfödda – nästan tre gånger så hög som hos inrikes födda. Allra störst är den bland invandrare från tidigare stora asylinvandringsländer. Bland personer födda i Afrika är siffran 29 procent.
Häromdagen kunde vi i P1 lyssna på Zeinab från Somalia som har bott 20 år i Sverige. Eller snarare på hennes tolk, hon kan nämligen inte svenska. Zeinab har arbetat ujder ett av de 20 åren. Hon har läst lite SFI, men det var länge sedan, och saknar i princip skolgång.
Hon är inte ensam. Bland de invandrare som inte kommer från västvärlden kan nästan hälften inte försörja sig själva, enligt nationalekonom Johan Eklund. Sannolikheten är stor att denna grupp fastnar i utanförskap. Den senaste PIAAC-rapporten (även kallat ”Vuxen-Pisa”) visar att hälften av alla utrikesfödda unga vuxna har saknar tillräckliga färdigheter i läsning för att klara sig i samhället.
Svårigheterna med att få utrikesfödda i arbete – i synnerhet kvinnor – har varit kända sedan nittiotalet. ”Utomnordiska kvinnor har extremt låg sysselsättningsgrad jämfört med dem som är födda i Norden”, stod det till exempel i en proposition till riksdagen redan 1997. Problemen ställdes där i full dager och belyste även att ”Många invandrade kvinnor kommer från kulturer som inte uppmuntrar förvärvsarbete för kvinnor”.
Nationalekonomen Eklund sa i nyss nämnda P1-inslag: ”Den svenska välfärdsmodellen är en försäkringsmodell. När utanförskapet blir segregerat i etniska dimensioner så undermineras kittet och grundfundamentet för att en välfärdsstat ska fungera”.
För att tala klarspråk – när tillräckligt många i en utifrån kommande grupp måste försörjas, så kommer de som fanns där från början så småningom inte längre vilja betala. Lägg till det skuggsamhället – uppemot 180 000 individer enligt Skatteverket. Människor som är i Sverige illegalt och inte ingår i SCB:s statistik. Många av dem jobbar visserligen, men svart, vilket skadar arbetsmarknadens funktionssätt och även arbets- och skattemoralen.
Tankesmedjan Katalys släppte nyligen en rapport av Tony Johansson, som hävdade att vi behöver fler invandrare för att klara de demografiska utmaningarna när svenskarna går i pension. Men en fråga som inte besvaras är denna: Om så många av de utrikes födda som redan är i Sverige inte kan få jobb och försörja sig själva – hur ska man då kunna bemanna välfärdsstaten med nya nyanlända?