”Kultur är så mycket mer än det vi har ärvt av det förflutna”
Fokus publicerar ett utdrag ur påve Franciskus verk Laudato si' om omtanken om vårt gemensamma hem.
Toppbild: Andrew Medichini/AP
Påve Franciskus skriver:
143. Jämte det fädernearv vi har i naturen finns det ett historiskt, konstnärligt och kulturellt arv som också det är hotat. Detta arv utgör en del av varje plats gemensamma identitet och är grundvalarna på vilka beboeliga städer kan byggas. Det är inte fråga om att riva ned och bygga nytt, förslagsvis mer hänsynsfullt mot miljön om än inte alltid så trevligt att bo i. Snarare finns det behov av att införliva varje plats historia, kultur och arkitektur för att så långt möjligt bevara en ursprunglig identitet. Ekologi innebär nu också att skydda mänsklighetens kulturskatter i vidaste mening.
Mer specifikt handlar det om att ägna större uppmärksamhet åt den lokala kulturen när man studerar miljöproblemen och att prioritera en dialog mellan det vetenskapliga-tekniska språket och lokalbefolkningens språk. Kultur är så mycket mer än det vi har ärvt av det förflutna; det är också, och framför allt, en levande, dynamisk delaktighet i verkligheten som inte kan uteslutas när vi omprövar förhållandet mellan människan och miljön.
144. Konsumtionssamhällets syn på människan, uppmuntrad av mekanismerna i dagens globaliserade ekonomi, har en nivellerande effekt på olika kulturer, något som förminskar den rika variation som är hela mänsklighetens kulturarv. Försök att lösa problem genom likformiga regleringar eller tekniska ingripanden kan leda till att man bortser från komplexiteten på lokal nivå. Den kräver tvärtom aktiv medverkan från alla berörda samhällsmedborgare.
Nya processer som tar form kan inte alltid passa in i ramverk som kommer utifrån; de måste förankras i den lokala kulturen. Eftersom livet och världen är dynamiska, måste också vår omsorg om världen vara flexibel och dynamisk. Om endast tekniska lösningar tillämpas löper man risken att ta itu med symtomen men inte med de mer allvarliga, underliggande problemen.
Det är nödvändigt att respektera de rättigheter befolkningar och kulturer äger, och att förstå att en befolkningsgrupps utveckling förutsätter en historisk utveckling som sker inom ett kultursammanhang och kräver lokalbefolkningens ständiga och aktiva deltagande utifrån deras egentliga kulturtillhörighet. Inte heller kan begreppet livskvalitet appliceras utifrån; livskvalitet måste förstås inifrån en tillvaro av symboler och vanor som är relevanta för varje mänsklig gruppering.
Ur kapitlet Kulturell ekologi i encyklikan Laudato si' i svensk översättning av Carl Otto Werkelid (Veritas förlag 2015/2019)
Påve Franciskus skriver:
143. Jämte det fädernearv vi har i naturen finns det ett historiskt, konstnärligt och kulturellt arv som också det är hotat. Detta arv utgör en del av varje plats gemensamma identitet och är grundvalarna på vilka beboeliga städer kan byggas. Det är inte fråga om att riva ned och bygga nytt, förslagsvis mer hänsynsfullt mot miljön om än inte alltid så trevligt att bo i. Snarare finns det behov av att införliva varje plats historia, kultur och arkitektur för att så långt möjligt bevara en ursprunglig identitet. Ekologi innebär nu också att skydda mänsklighetens kulturskatter i vidaste mening.
Mer specifikt handlar det om att ägna större uppmärksamhet åt den lokala kulturen när man studerar miljöproblemen och att prioritera en dialog mellan det vetenskapliga-tekniska språket och lokalbefolkningens språk. Kultur är så mycket mer än det vi har ärvt av det förflutna; det är också, och framför allt, en levande, dynamisk delaktighet i verkligheten som inte kan uteslutas när vi omprövar förhållandet mellan människan och miljön.
144. Konsumtionssamhällets syn på människan, uppmuntrad av mekanismerna i dagens globaliserade ekonomi, har en nivellerande effekt på olika kulturer, något som förminskar den rika variation som är hela mänsklighetens kulturarv. Försök att lösa problem genom likformiga regleringar eller tekniska ingripanden kan leda till att man bortser från komplexiteten på lokal nivå. Den kräver tvärtom aktiv medverkan från alla berörda samhällsmedborgare.
Nya processer som tar form kan inte alltid passa in i ramverk som kommer utifrån; de måste förankras i den lokala kulturen. Eftersom livet och världen är dynamiska, måste också vår omsorg om världen vara flexibel och dynamisk. Om endast tekniska lösningar tillämpas löper man risken att ta itu med symtomen men inte med de mer allvarliga, underliggande problemen.
Det är nödvändigt att respektera de rättigheter befolkningar och kulturer äger, och att förstå att en befolkningsgrupps utveckling förutsätter en historisk utveckling som sker inom ett kultursammanhang och kräver lokalbefolkningens ständiga och aktiva deltagande utifrån deras egentliga kulturtillhörighet. Inte heller kan begreppet livskvalitet appliceras utifrån; livskvalitet måste förstås inifrån en tillvaro av symboler och vanor som är relevanta för varje mänsklig gruppering.
Ur kapitlet Kulturell ekologi i encyklikan Laudato si’ i svensk översättning av Carl Otto Werkelid (Veritas förlag 2015/2019)