Liberaler med kass koll på historien
Johan Pehrson förteg det judisk-kristna arvets betydelse under partiets riksmöte i helgen, skriver Jacob Rudenstrand.
Toppbild: Björn Larsson Rosvall/TT
Liberalerna ska inte längre vara rädda för att ta ställning värderingsdebatten, meddelade Johan Pehrson i Expressen i samband med partiets riksmöte i Karlstad i helgen. ”Politiker [har] inte alltid vågat vara tydliga med att det finns bra och dåliga värderingar. Liberalerna omprövar därför sin politik för att återigen ta den värderingskamp som vi menar gjort Sverige till ett av världens mest liberala – och bästa – länder.”
Att värderingskampen, enligt Pehrson, rör exempelvis ”extremislam” och hederskultur gör att jag gissar att rädslan har gällt att beskyllas för islamofobi och främlingsfientlighet. Formuleringarna är dock så oprecisa att det är svårt att veta vart partiledaren vill att Liberalerna ska gå inför nästa års val.
Och om vi ska vara noggranna, hur kan hotet från radikal islamism vara jämförbart med ”internationell extremhöger, internetideal om machomanlighet och kvinnlig underordning”? Det var trots allt förekomsten av radikala islamister som gjorde Sverige till ett av de länder i Västeuropa som exporterade flest IS-terrorister till kriget i Syrien. Och som återkommande har fått Säpo att varna för radikal islamism på muslimska friskolor. Dessutom har vi i Sverige sedan 7 oktober 2023 sett flera palestinademonstrationer urarta i antisemitiska slagord. Machokulturen på nätet är givetvis ett problem, men hur är de exakta proportionerna?
Historieskrivningen hos Sveriges utbildningsminister lämnar dessutom mycket att önska. För 50 år sedan hade Svenska Kyrkan faktiskt redan varit öppen för kvinnliga präster i 15 år. För 30 år sedan – 1995 – var abort verkligen inte tabu. Detsamma gällde gaykärlek. Men än idag är pappamånader långt ifrån självklart för många svenskar. De flesta människor lever trots allt inte i ett folkpartistiskt idealsamhälle där man bara väntar på att befrias från sina traditionella uppfattningar för att leva sina sanna, socialliberala jag.
Pehrsons ambition att tala klarspråk om Sveriges utmaningar i värderingsdebatten tycks samtidigt innebära att man talar tyst om det som gjort vårt land och kontinent till ett av de mest fria och öppna samhällen i världen. När han i Svenska Dagbladet säger att Europa ska visa sin styrka summerar han: ”Det är en kontinent byggd på grekisk filosofi, romersk rätt och... andra framsteg.” Vad som saknas (alternativt utgör de förbjudna orden) är kristen tro och människosyn. Kort sagt, Europa byggde på tre städer/kullar: Aten, Rom och…. Jerusalem.
Detta var förr något självklart hos Johan Pehrsons parti. Så sent som 2007 kunde man läsa i partiprogrammet: ”Liberalismen är en frihetsrörelse med djupa historiska rötter i humanistisk och judisk-kristen idétradition”. Kanske är det som kallades frisinnet, med ursprung i frikyrkorörelsen, något värt att återbesöka när man återigen undersöker sina rötter? Partiet har ju trots allt en tidigare frikyrkopastor, Jakob Olofsgård, som partisekreterare.
Jacob Rudenstrand är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
Liberalerna ska inte längre vara rädda för att ta ställning värderingsdebatten, meddelade Johan Pehrson i Expressen i samband med partiets riksmöte i Karlstad i helgen. ”Politiker [har] inte alltid vågat vara tydliga med att det finns bra och dåliga värderingar. Liberalerna omprövar därför sin politik för att återigen ta den värderingskamp som vi menar gjort Sverige till ett av världens mest liberala – och bästa – länder.”
Att värderingskampen, enligt Pehrson, rör exempelvis ”extremislam” och hederskultur gör att jag gissar att rädslan har gällt att beskyllas för islamofobi och främlingsfientlighet. Formuleringarna är dock så oprecisa att det är svårt att veta vart partiledaren vill att Liberalerna ska gå inför nästa års val.
Och om vi ska vara noggranna, hur kan hotet från radikal islamism vara jämförbart med ”internationell extremhöger, internetideal om machomanlighet och kvinnlig underordning”? Det var trots allt förekomsten av radikala islamister som gjorde Sverige till ett av de länder i Västeuropa som exporterade flest IS-terrorister till kriget i Syrien. Och som återkommande har fått Säpo att varna för radikal islamism på muslimska friskolor. Dessutom har vi i Sverige sedan 7 oktober 2023 sett flera palestinademonstrationer urarta i antisemitiska slagord. Machokulturen på nätet är givetvis ett problem, men hur är de exakta proportionerna?
Historieskrivningen hos Sveriges utbildningsminister lämnar dessutom mycket att önska. För 50 år sedan hade Svenska Kyrkan faktiskt redan varit öppen för kvinnliga präster i 15 år. För 30 år sedan – 1995 – var abort verkligen inte tabu. Detsamma gällde gaykärlek. Men än idag är pappamånader långt ifrån självklart för många svenskar. De flesta människor lever trots allt inte i ett folkpartistiskt idealsamhälle där man bara väntar på att befrias från sina traditionella uppfattningar för att leva sina sanna, socialliberala jag.
Pehrsons ambition att tala klarspråk om Sveriges utmaningar i värderingsdebatten tycks samtidigt innebära att man talar tyst om det som gjort vårt land och kontinent till ett av de mest fria och öppna samhällen i världen. När han i Svenska Dagbladet säger att Europa ska visa sin styrka summerar han: ”Det är en kontinent byggd på grekisk filosofi, romersk rätt och… andra framsteg.” Vad som saknas (alternativt utgör de förbjudna orden) är kristen tro och människosyn. Kort sagt, Europa byggde på tre städer/kullar: Aten, Rom och…. Jerusalem.
Detta var förr något självklart hos Johan Pehrsons parti. Så sent som 2007 kunde man läsa i partiprogrammet: ”Liberalismen är en frihetsrörelse med djupa historiska rötter i humanistisk och judisk-kristen idétradition”. Kanske är det som kallades frisinnet, med ursprung i frikyrkorörelsen, något värt att återbesöka när man återigen undersöker sina rötter? Partiet har ju trots allt en tidigare frikyrkopastor, Jakob Olofsgård, som partisekreterare.
Jacob Rudenstrand är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen