Liberalernas sanna (skade)glädje

Den gångna helgen firade Liberala ungdomsförbundet sitt 90-årsjubileum i Stockholm. Förra partiledaren Nyamko Sabuni sågs i samma sal som Anna Starbrink, som företräder partiet på Stockholmsbänken i riksdagen. Och Lars Leijonborg, som var partiledare under tio år kring millennieskiftet, bjöd på anekdoter om företrädaren och legendaren Bertil Ohlin. Nuvarande partiordföranden Johan Pehrson höll sig desto kortare på scen (varför slösa bort värdefull festtid?).

Stämningen var för ovanlighetens skull mycket god bland folkpartisterna. Anledningen: Kaoset i Centerpartiet!

Och att den så kallade angiverilagen, Tidömotståndarnas stora stridsfråga, bara blåste förbi när utredningen presenterades förra veckan. ”En storseger för Liberalerna”, som Ekots inrikespolitiska kommentator sammanfattade det hela.

Vissa centerpartister verkade så besvikna, resonerade ett gäng på Luf-festen. De ville väl hellre nita oss, än att resultatet för papperslösa skolbarn och vårdbehövande faktiskt blev bra?

I det läget får man väl tänka elaka tankar tillbaka om de gamla liberala vännerna på andra sidan blockgränsen?

”Det är jättebra att Muharrem Demirok sitter kvar”, sa en leende och ledande Liberal på festen. ”Bra för oss alltså.”