Man fattar, tyvärr, varför läraren post-it-lappade barnen
Extrem händelse vittnar om lärarnas extrema vardag.
När en lärare i februari misstänktes ha tejpat för munnen på sina förskoleelever var det en egenartad nyhet. Under fredagen framkom att läraren även ska ha fäst post-it-lappar märkta med en nolla i pannan på stökiga och pratsamma barn.
Utredning pågår. Läraren har sparkats. Inga konstigheter. Eller?
De exakta omständigheterna är oklara, men man måste fråga sig om händelserna inte är ett symptom på lärarkårens allmänt trängda position. Om en tejpbit över en mun talar ett övertydligt språk, vittnar det faktum att kolleger och rektor inte stoppade tilltaget om en arbetsmiljö som tappat koncepten. Eller fråntagits. I kulisserna står nämligen de skolmyndigheter som med hjälp av ovetenskaplig ideologi skalat bort grunden till en fungerande utbildningsverksamhet.
Man skulle kunna kalla dem möjliggörare.
Inte många minns de glansdagar då läraryrket innebar anseende och klassresor. Med myndigheters och politikers benägna bistånd har dess status underminerats och förvanskats. Parallellt med ett successivt urholkat utbildningsuppdrag lastas ”dåliga” lärare för problemen i skolan. De anklagas för att misslyckas med att hantera redskap de inte har. Nyckelordet är goda elevrelationer och vilar på läraren att få dem till stånd. Brister relationerna får läraren skulden, även av rektorer och huvudmän.
Som alla utopier frambringar den progressiva pedagogiken sin motsats. Resultatet blir dystopiska skolmiljöer. I ett klassrum där regelefterlevnad, ordning och lugn saknas kommer destruktiva och i förlängningen våldsamma yttringar att ta kommandot. Där auktoriteterna går ut träder det auktoritära förr eller senare in.
Förändring är förhoppningsvis i vardande. Vårens utredningar lovar potentiellt mer läkning än några remsor Scotch över den trasiga lärarrollen. Det uppseendeväckande är trots allt inte den sparkade förskollärarens övertramp, utan det faktum att hela den stora gruppen dumförklarade och bakbundna lärare inte har gått upp i limningen tidigare.
Klara Klingspor är frilansskribent
När en lärare i februari misstänktes ha tejpat för munnen på sina förskoleelever var det en egenartad nyhet. Under fredagen framkom att läraren även ska ha fäst post-it-lappar märkta med en nolla i pannan på stökiga och pratsamma barn.
Utredning pågår. Läraren har sparkats. Inga konstigheter. Eller?
De exakta omständigheterna är oklara, men man måste fråga sig om händelserna inte är ett symptom på lärarkårens allmänt trängda position. Om en tejpbit över en mun talar ett övertydligt språk, vittnar det faktum att kolleger och rektor inte stoppade tilltaget om en arbetsmiljö som tappat koncepten. Eller fråntagits. I kulisserna står nämligen de skolmyndigheter som med hjälp av ovetenskaplig ideologi skalat bort grunden till en fungerande utbildningsverksamhet.
Man skulle kunna kalla dem möjliggörare.
Inte många minns de glansdagar då läraryrket innebar anseende och klassresor. Med myndigheters och politikers benägna bistånd har dess status underminerats och förvanskats. Parallellt med ett successivt urholkat utbildningsuppdrag lastas ”dåliga” lärare för problemen i skolan. De anklagas för att misslyckas med att hantera redskap de inte har. Nyckelordet är goda elevrelationer och vilar på läraren att få dem till stånd. Brister relationerna får läraren skulden, även av rektorer och huvudmän.
Som alla utopier frambringar den progressiva pedagogiken sin motsats. Resultatet blir dystopiska skolmiljöer. I ett klassrum där regelefterlevnad, ordning och lugn saknas kommer destruktiva och i förlängningen våldsamma yttringar att ta kommandot. Där auktoriteterna går ut träder det auktoritära förr eller senare in.
Förändring är förhoppningsvis i vardande. Vårens utredningar lovar potentiellt mer läkning än några remsor Scotch över den trasiga lärarrollen. Det uppseendeväckande är trots allt inte den sparkade förskollärarens övertramp, utan det faktum att hela den stora gruppen dumförklarade och bakbundna lärare inte har gått upp i limningen tidigare.
Klara Klingspor är frilansskribent