Maria kan ha gått till fel grav
Forskarna har rekonstruerat Jesu sista vecka. Så här kan det ha gått till.
Toppbild: Channi Anand / AP
Överlag menar man att evangelisterna inte återger Jesu ord exakt, eftersom evangelierna skrevs flera decennier senare, mellan år 70 och 100, och på grekiska. Jesus själv talade arameiska.
För att utvärdera berättelserna i evangelierna använder forskare vedertagna historisk-kritiska metoder och kan rekonstruera ett trovärdigt händelseförlopp i stora drag. Att Jesus dog på ett kors står utom tvivel – ingen rörelse skulle ha hittat på ett sådant skamligt slut för sin ledare.
Påsken var den största pilgrimsfesten, och som så många andra judiska pilgrimer reste Jesus till Jerusalem tillsammans med sin närmaste krets, både män och kvinnor, för att fira högtiden där. Påsken firades till minne av judarnas befrielse från Egypten och innebar en politiskt spänd tid. Pilgrimerna anlände ofta till staden flera dagar i förväg för att rena sig inför påskmåltiden. Evangelisten Johannes, som visar kännedom om sådana bruk, uppger att Jesus kom till Betania, strax utanför Jerusalem, sex dagar före påsken. Han ska ha ridit in i Jerusalem dagen efter, det vill säga på söndagen. Jesus hälsades entusiastiskt som kung av sitt följe – ett politiskt farligt agerande.
Vid något tillfälle under dessa dagar betedde sig Jesus våldsamt i templets yttre förgård. Han gav sig på dem som sålde duvor och deras kunder och välte penningväxlarnas bord. Även om motivet är osäkert, är det troligt att någon form av sådan handling faktiskt inträffade. Dessa händelser ledde till hans arrestering. Såväl judiska som romerska ledare ville bevara ordningen och fruktade upplopp.
Den sista måltiden var enligt tre evangelier - Lukas, Markus och Matteus - en påskmåltid som åts på torsdagskvällen. Jesus arresterades samma kväll.
Evangelisten Johannes förlägger i stället måltiden till kvällen innan, den 14:e dagen av Nisan (enligt judendomen årets första månad) då förberedelsedagen inleddes enligt judisk tideräkning. Påsklammen slaktades senare samma dygn. Johannes datering kan vara rimlig, eftersom det förefaller osannolikt att något förhör skulle ha ägt rum under högtidens första dag (fredagen), eftersom dagen betraktades som en sabbat.
Händelserna efter arresteringen framgår tydligt i stora drag och framstår som historiskt rimliga. Jesus förhördes först av översteprästen och hans krets, sedan av prefekten Pilatus, och dömdes till döden – en dom som verkställdes snabbt. Korsfästelse var en romersk straffmetod.
Evangelierna skiljer sig dock åt i viktiga detaljer om när och av vilka Jesus förhördes. Markus hävdar att hela rådet samlades på natten, vilket ter sig osannolikt inför en stor högtid. Kanske är Johannes skildring av en mer informell utfrågning rimligare. Alla evangelier är dock eniga om att Jesus korsfästes och dog på fredagen.
Pilatus dömde Jesus till döden, men enligt evangelierna pressades han till detta av judiska ledare och en folkhop.
Att en folkhop skulle ha krävt att en av deras egna avrättades av romarna är orimligt. Likaså är det ohistoriskt att Pilatus skulle ha velat försvara Jesus men låtit sig övertalas. Han var en mäktig person som inte hade något intresse av att skydda en potentiell rebell. Att Jesus korsfästes tillsammans med två andra visar också att han inte var ensam om att avrättas.
På morgonen efter sabbaten, alltså på söndagen, gick några kvinnor, däribland Maria från Magdala, till klippgraven för att ta hand om kroppen. Men de kunde inte hitta någon kropp.
Detta kan mycket väl ha hänt. Det är också möjligt att de gick till fel grav bland de tusentals klippgravar som beräknas ha funnits i området.
Cecilia Wassén är professor i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och författare till boken Den okände Jesus - berättelsen om en profet som misslyckades, tillsammans med Tobias Hägerland, (Bokförlaget Langenskiöld 2016)
Överlag menar man att evangelisterna inte återger Jesu ord exakt, eftersom evangelierna skrevs flera decennier senare, mellan år 70 och 100, och på grekiska. Jesus själv talade arameiska.
För att utvärdera berättelserna i evangelierna använder forskare vedertagna historisk-kritiska metoder och kan rekonstruera ett trovärdigt händelseförlopp i stora drag. Att Jesus dog på ett kors står utom tvivel – ingen rörelse skulle ha hittat på ett sådant skamligt slut för sin ledare.
Påsken var den största pilgrimsfesten, och som så många andra judiska pilgrimer reste Jesus till Jerusalem tillsammans med sin närmaste krets, både män och kvinnor, för att fira högtiden där. Påsken firades till minne av judarnas befrielse från Egypten och innebar en politiskt spänd tid. Pilgrimerna anlände ofta till staden flera dagar i förväg för att rena sig inför påskmåltiden. Evangelisten Johannes, som visar kännedom om sådana bruk, uppger att Jesus kom till Betania, strax utanför Jerusalem, sex dagar före påsken. Han ska ha ridit in i Jerusalem dagen efter, det vill säga på söndagen. Jesus hälsades entusiastiskt som kung av sitt följe – ett politiskt farligt agerande.
Vid något tillfälle under dessa dagar betedde sig Jesus våldsamt i templets yttre förgård. Han gav sig på dem som sålde duvor och deras kunder och välte penningväxlarnas bord. Även om motivet är osäkert, är det troligt att någon form av sådan handling faktiskt inträffade. Dessa händelser ledde till hans arrestering. Såväl judiska som romerska ledare ville bevara ordningen och fruktade upplopp.
Den sista måltiden var enligt tre evangelier – Lukas, Markus och Matteus – en påskmåltid som åts på torsdagskvällen. Jesus arresterades samma kväll.
Evangelisten Johannes förlägger i stället måltiden till kvällen innan, den 14:e dagen av Nisan (enligt judendomen årets första månad) då förberedelsedagen inleddes enligt judisk tideräkning. Påsklammen slaktades senare samma dygn. Johannes datering kan vara rimlig, eftersom det förefaller osannolikt att något förhör skulle ha ägt rum under högtidens första dag (fredagen), eftersom dagen betraktades som en sabbat.
Händelserna efter arresteringen framgår tydligt i stora drag och framstår som historiskt rimliga. Jesus förhördes först av översteprästen och hans krets, sedan av prefekten Pilatus, och dömdes till döden – en dom som verkställdes snabbt. Korsfästelse var en romersk straffmetod.
Evangelierna skiljer sig dock åt i viktiga detaljer om när och av vilka Jesus förhördes. Markus hävdar att hela rådet samlades på natten, vilket ter sig osannolikt inför en stor högtid. Kanske är Johannes skildring av en mer informell utfrågning rimligare. Alla evangelier är dock eniga om att Jesus korsfästes och dog på fredagen.
Pilatus dömde Jesus till döden, men enligt evangelierna pressades han till detta av judiska ledare och en folkhop.
Att en folkhop skulle ha krävt att en av deras egna avrättades av romarna är orimligt. Likaså är det ohistoriskt att Pilatus skulle ha velat försvara Jesus men låtit sig övertalas. Han var en mäktig person som inte hade något intresse av att skydda en potentiell rebell. Att Jesus korsfästes tillsammans med två andra visar också att han inte var ensam om att avrättas.
På morgonen efter sabbaten, alltså på söndagen, gick några kvinnor, däribland Maria från Magdala, till klippgraven för att ta hand om kroppen. Men de kunde inte hitta någon kropp.
Detta kan mycket väl ha hänt. Det är också möjligt att de gick till fel grav bland de tusentals klippgravar som beräknas ha funnits i området.
Cecilia Wassén är professor i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och författare till boken Den okände Jesus – berättelsen om en profet som misslyckades, tillsammans med Tobias Hägerland, (Bokförlaget Langenskiöld 2016)