Massmordets år

Det har bara gått 35 dagar, men året 2025 är redan det svartaste på en mansålder. Förra gången massmorden lamslog landet var 1994. En juninatt sköt fänriken Mattias Flink ihjäl sju personer i Falun varav fem var lottor som gick på kurs vid hans eget regemente. I december samma år släckte Tommy Zethraéus fyra liv när han sköt rakt in i en klubbentré på Stureplan i Stockholm. Dessa mord utfördes med automatvapen, liksom skolskjutningen i Örebro igår. Vid samtliga tillfällen blev även åtskilliga människor svårt skadade.

Bilden av den 35-årige skytten i Örebro kommer att klarna. Men det är redan känt att han inte fanns på polisens radar. Lika lite som Mattias Flink eller Tommy Zethraéus. Det öppna samhället står hjälplöst inför den sortens förövare. Just i dag kan vi ty oss till varandra i vår fasa på ett sätt som inte är möjligt vid brott som vi borde ha sett komma. Under vinterns och de senaste årens våldsvågor har det funnits gärningspersoner – och offer – som både har setts och larmats om i förväg. Långt i förväg. Då har frustrationen och aggressionerna i efterdyningarna av morden vänt oss mot politikerna, myndigheterna och varandra. Ibland har vi haft anledning att klandra oss själva för vår blindhet. Det har varit naturligt, viktigt och helt rätt att reagera så.

Men i dag finns bara en känsla. Sorg.