Modersmålsundervisning får stöd av utredning
Troligen hade Tidöpartierna önskat sig andra slutsatser.
Toppbild: TT
Tidöpartierna lovade att se över modersmålsundervisningen. En misstanke har funnits att den kan inverka negativt på integrationen och elevens kunskapsutveckling i svenska språket. I dag kom utredningen – där slutsatsen möjligen inte var den man önskade. Vi ska återkomma till det. Men först en bakgrund.
Alla elever där det i hemmet talas annat modersmål än svenska har rätt till modersmålsundervisning i Sverige. De är många. Drygt var femte svensk är utlandsfödd. I dag är drygt 300 000 elever berättigade förmånen.
Modersmålsundervisning innebär att en elev får undervisning i sitt modersmål som ämne. En elev med somalisk bakgrund ska alltså bli bättre på språket somaliska, på samma sätt som ämnet svenska ska göra svenskar bättre på svenska. Det handlar alltså inte om språkstöd i undervisningen för andra ämnen.
Det är en internationellt sett unik rättighet. Upprinnelsen finns i Olof Palmes sjuttiotal. Han formaliserade det så kallade ”mångkulturbeslutet” (prop. 1975:26) som innebär att invandrarnas skiftande kulturella särart skulle bejakas och i gynnas – i bjärt kontrast till föregångaren Tage Erlander som bara tio år tidigare hyllade Sveriges etniskt homogena befolkning.
Hemspråksundervisningen (som i dag kallas modersmålsundervisning) var ett av de viktigaste av besluten inom mångkulturreformen. Den infördes 1977.
I dag ter sig modersmålskunskaperna som det minsta problemet för många invandrargrupper. Sedan Palmes sjuttiotal har det uppstått hela stadsdelar vars befolkning aldrig lär sig svenska, utan fortsätter tala modersmålet under hela sin livstid. Den senaste PIAAC-mätningen visar att 42 procent av den vuxna utrikesfödda befolkningen i Sverige har otillräckliga läskunskaper.
I Tjärna Ängar i Borlänge är den somaliska befolkningen är dominerande. Borlängepolitikern Mursal Isa (själv född i Somalia) har engagerat sig i stadsdelens utsatthet. I flera intervjuer har han berättat att människor inte bryr sig om att lära sig svenska där. De kan bo där i 20 år utan att lära sig språket – de får ju ändå de bidrag de behöver.
Det har rått i det närmaste konsensus bland pedagogikforskare att modersmålsundervisning inte bara är bra för individen själv – den gynnar i själva verket hela samhället. Men många språkforskare har på senare tid ifrågasatt den bilden, vilket professor Fanny Forsberg Lundell har redogjort för. Hon har kallat denna samsyn för en doxa – ett förgivettagande som inte kan ifrågasättas inom ett visst kulturellt sammanhang, till skillnader från åsikter som fortfarande kan debatteras.
Så vad fann då utredningen som i dag presenterades av den liberala skolministern Lotta Edholm? Den hittar inga bevis för att modersmålsundervisning påverkar integration, skolresultat eller inlärning av svenska negativt. Tvärtom menar utredarna att elever som deltar i modersmålsundervisningen ofta presterar bättre. I stället för att avveckla ämnet förespråkas en nationell samordning för att höja kvaliteten och följa upp modersmålsundervisningen – samt säkra tillgången på fler kvalificerade lärare i ämnet.
Debatten om modersmålsundervisningen lär därmed fortsätta.
Tidöpartierna lovade att se över modersmålsundervisningen. En misstanke har funnits att den kan inverka negativt på integrationen och elevens kunskapsutveckling i svenska språket. I dag kom utredningen – där slutsatsen möjligen inte var den man önskade. Vi ska återkomma till det. Men först en bakgrund.
Alla elever där det i hemmet talas annat modersmål än svenska har rätt till modersmålsundervisning i Sverige. De är många. Drygt var femte svensk är utlandsfödd. I dag är drygt 300 000 elever berättigade förmånen.
Modersmålsundervisning innebär att en elev får undervisning i sitt modersmål som ämne. En elev med somalisk bakgrund ska alltså bli bättre på språket somaliska, på samma sätt som ämnet svenska ska göra svenskar bättre på svenska. Det handlar alltså inte om språkstöd i undervisningen för andra ämnen.
Det är en internationellt sett unik rättighet. Upprinnelsen finns i Olof Palmes sjuttiotal. Han formaliserade det så kallade ”mångkulturbeslutet” (prop. 1975:26) som innebär att invandrarnas skiftande kulturella särart skulle bejakas och i gynnas – i bjärt kontrast till föregångaren Tage Erlander som bara tio år tidigare hyllade Sveriges etniskt homogena befolkning.
Hemspråksundervisningen (som i dag kallas modersmålsundervisning) var ett av de viktigaste av besluten inom mångkulturreformen. Den infördes 1977.
I dag ter sig modersmålskunskaperna som det minsta problemet för många invandrargrupper. Sedan Palmes sjuttiotal har det uppstått hela stadsdelar vars befolkning aldrig lär sig svenska, utan fortsätter tala modersmålet under hela sin livstid. Den senaste PIAAC-mätningen visar att 42 procent av den vuxna utrikesfödda befolkningen i Sverige har otillräckliga läskunskaper.
I Tjärna Ängar i Borlänge är den somaliska befolkningen är dominerande. Borlängepolitikern Mursal Isa (själv född i Somalia) har engagerat sig i stadsdelens utsatthet. I flera intervjuer har han berättat att människor inte bryr sig om att lära sig svenska där. De kan bo där i 20 år utan att lära sig språket – de får ju ändå de bidrag de behöver.
Det har rått i det närmaste konsensus bland pedagogikforskare att modersmålsundervisning inte bara är bra för individen själv – den gynnar i själva verket hela samhället. Men många språkforskare har på senare tid ifrågasatt den bilden, vilket professor Fanny Forsberg Lundell har redogjort för. Hon har kallat denna samsyn för en doxa – ett förgivettagande som inte kan ifrågasättas inom ett visst kulturellt sammanhang, till skillnader från åsikter som fortfarande kan debatteras.
Så vad fann då utredningen som i dag presenterades av den liberala skolministern Lotta Edholm? Den hittar inga bevis för att modersmålsundervisning påverkar integration, skolresultat eller inlärning av svenska negativt. Tvärtom menar utredarna att elever som deltar i modersmålsundervisningen ofta presterar bättre. I stället för att avveckla ämnet förespråkas en nationell samordning för att höja kvaliteten och följa upp modersmålsundervisningen – samt säkra tillgången på fler kvalificerade lärare i ämnet.
Debatten om modersmålsundervisningen lär därmed fortsätta.
