Morgonens första kaffe allt dyrare
Det finns en särskild plats i helvetet för arbetsgivare vars anställda måste betala för kaffe.
Toppbild: Hanna L Herder/Galleri Mats Bergman
I USA samlas man runt jobbets water cooler på morgonen, men i Sverige fungerar inte det. Det är kaffe vi behöver.
Eller snarare - måste ha. I Sverige dricks det 12 miljoner koppar kaffe per arbetsdag, det är 2,3 koppar per person. Mest dricker chefer. De kanske jobbar mest också. Eller vill signalera att de jobbar mest. Vi dricker hur som helst mer kaffe på arbetsplatsen än i hemmet.
Nu skenar kostnaden igen. Mellan årsskiftet och påsk beräknas priset på ett paket kaffe successivt stiga med 15 kronor från en redan rekordhög nivå. En kaffeodlare i Brasilien som intervjuas av DN tror att kaffe blir en lyxvara i framtiden.
Den första koppen på morgonen är skrivbordsarbetarens blåställ, utan den är man naken. Ställs bredvid datorn (mycket viktigt! En vanlig skada på laptops beror på en vält kaffekopp som har stått bakom den uppfällda skärmen). För den som jobbar ensam är första koppen kaffe närmast transcendent och skapar omedelbar samhörighet med resten av den arbetande mänskligheten.
Prisuppgången har flera orsaker, men det är främst klimatförändringarna som mörkrostar bilden och det kokar ner till arabica-bönan. Hon är känslig, vill växa i fuktig vulkanjord på 2000 meters höjd, inte varmare än 24 grader. Den odlingsbara yta som kan tillfredsställa önskemålen kommer att krympa till hälften år 2050 jämfört med i dag. Det regnar för lite, vid fel tidpunkter och torkperioderna är för brutala. Andra orsaker till den svenska kaffekrisen: råkaffe handlas i dollar med en svag krona och unga kineser vill kopiera vår livsstil och driver upp priset. Vem hade trott det, att kaffe skulle bli trendigare än te i Kina?
Många arbetsgivare förser inte sina anställda med kaffe gratis, tyvärr. De anställda får skramla ihop. Vissa saker passar fortfarande bäst att göra kollektivt. Där har kaffet haft ett försteg framför ciggen. Den har begripligt nog motarbetats av arbetsgivarna och fått en allt starkare klassmässig laddning, som rökarna på baksidan av ett Coop eller ett sjukhus kan vittna om. Kaffet är på väg åt motsatt håll. I framtiden kan arbetsgivare som är måna om sitt exklusiva varumärke erbjuda sina anställda Kopi Luwak, världens dyraste kaffe, där bönorna först äts upp och sen bajsas ut av mårddjur innan de bereds som, ja, kaffe faktiskt.
Vi är inte där än. Än så länge är konsumtionen okänslig för prisstegringar. Även om det axiomet testas nu när höstens återkommande prischocker för råvaruhandlarna slår igenom på konsumentpriserna.
I stället för arabica kan vi välja den bittrare och billigare bönan robusta. Det är i alla fall godare än kaffesurrogatet som dracks under Andra Världskriget i Sverige, då kaffet var strängt ransonerat. Det uslaste kaffesurret var framställt av torv.
Därav kraften i Evert Taubes visa med frieri till en viss fröken Larsson. Han frestar henne med sin "rancho" i Guatemala. Där har jag kaffe, miljoner bönor.
Men han förstår att hon vill ha Sverige omkring sig när hon dricker det och sockrar budet.
Se det är skillna'n i höjd som gör 'et
Där ner i dalen ger kaffet skörd
Men opp i byn kan ni kärna smöret
Och mala mjöl till ert vetebröd
Ni älskar kaffe Nåväl följ med mej
Ni älskar "franska" och wienerbröd
Allt finns där oppe Man kan förse sig
Ni blir försörjd lider ingen nöd
Tja. Faktum kvarstår. Jobbet bör betala kaffet.
I USA samlas man runt jobbets water cooler på morgonen, men i Sverige fungerar inte det. Det är kaffe vi behöver.
Eller snarare – måste ha. I Sverige dricks det 12 miljoner koppar kaffe per arbetsdag, det är 2,3 koppar per person. Mest dricker chefer. De kanske jobbar mest också. Eller vill signalera att de jobbar mest. Vi dricker hur som helst mer kaffe på arbetsplatsen än i hemmet.
Nu skenar kostnaden igen. Mellan årsskiftet och påsk beräknas priset på ett paket kaffe successivt stiga med 15 kronor från en redan rekordhög nivå. En kaffeodlare i Brasilien som intervjuas av DN tror att kaffe blir en lyxvara i framtiden.
Den första koppen på morgonen är skrivbordsarbetarens blåställ, utan den är man naken. Ställs bredvid datorn (mycket viktigt! En vanlig skada på laptops beror på en vält kaffekopp som har stått bakom den uppfällda skärmen). För den som jobbar ensam är första koppen kaffe närmast transcendent och skapar omedelbar samhörighet med resten av den arbetande mänskligheten.
Prisuppgången har flera orsaker, men det är främst klimatförändringarna som mörkrostar bilden och det kokar ner till arabica-bönan. Hon är känslig, vill växa i fuktig vulkanjord på 2000 meters höjd, inte varmare än 24 grader. Den odlingsbara yta som kan tillfredsställa önskemålen kommer att krympa till hälften år 2050 jämfört med i dag. Det regnar för lite, vid fel tidpunkter och torkperioderna är för brutala. Andra orsaker till den svenska kaffekrisen: råkaffe handlas i dollar med en svag krona och unga kineser vill kopiera vår livsstil och driver upp priset. Vem hade trott det, att kaffe skulle bli trendigare än te i Kina?
Många arbetsgivare förser inte sina anställda med kaffe gratis, tyvärr. De anställda får skramla ihop. Vissa saker passar fortfarande bäst att göra kollektivt. Där har kaffet haft ett försteg framför ciggen. Den har begripligt nog motarbetats av arbetsgivarna och fått en allt starkare klassmässig laddning, som rökarna på baksidan av ett Coop eller ett sjukhus kan vittna om. Kaffet är på väg åt motsatt håll. I framtiden kan arbetsgivare som är måna om sitt exklusiva varumärke erbjuda sina anställda Kopi Luwak, världens dyraste kaffe, där bönorna först äts upp och sen bajsas ut av mårddjur innan de bereds som, ja, kaffe faktiskt.
Vi är inte där än. Än så länge är konsumtionen okänslig för prisstegringar. Även om det axiomet testas nu när höstens återkommande prischocker för råvaruhandlarna slår igenom på konsumentpriserna.
I stället för arabica kan vi välja den bittrare och billigare bönan robusta. Det är i alla fall godare än kaffesurrogatet som dracks under Andra Världskriget i Sverige, då kaffet var strängt ransonerat. Det uslaste kaffesurret var framställt av torv.
Därav kraften i Evert Taubes visa med frieri till en viss fröken Larsson. Han frestar henne med sin ”rancho” i Guatemala. Där har jag kaffe, miljoner bönor.
Men han förstår att hon vill ha Sverige omkring sig när hon dricker det och sockrar budet.
Se det är skillna’n i höjd som gör ’et
Där ner i dalen ger kaffet skörd
Men opp i byn kan ni kärna smöret
Och mala mjöl till ert vetebröd
Ni älskar kaffe Nåväl följ med mej
Ni älskar ”franska” och wienerbröd
Allt finns där oppe Man kan förse sig
Ni blir försörjd lider ingen nöd
Tja. Faktum kvarstår. Jobbet bör betala kaffet.