När bidragen är fler än idéerna

Liberalerna har inte råd att fortsätta ge ut Tidningen Nu. Det beskedet kommer efter att Mediestödsnämnden sagt nej till mer bidrag. Både sajten och papperstidningen, som har haft veckoutgivning, läggs ner.

Tidningen startades 1983. Två år senare hade den kvalificerat sig för 2,02 miljoner kronor årligen i driftsstöd. Men häromåret blev det nya regler. Förra året fick tidningen därför så kallat övergångsstöd om 1,63 miljoner kronor. Och nu är också det slut. Vd:n för Nu, Stockholmspolitikern Bertil Östberg (L), säger till branschtidningen Dagens Media att tidningen ”nog aldrig ens startats om det inte hade funnits mediestöd eller driftsstöd.”

Men kanske är det partiets vilja att driva tidning som tryter, snarare än pengar. Det saknas knappast intäkter i svensk politik.

På riksnivå finns ett statligt partistöd. Alla riksdagspartier får ett kanslistöd på ungefär 5,8 miljoner kronor, som toppas upp med 16 000 eller 24 000 per riksdagsledamot beroende på om partiet sitter i regering eller inte. Därutöver utgår partistöd om knappt 325 000 kronor per riksdagsplats och år. Med Liberalernas 16 mandat torde det bli drygt 11 miljoner kronor per år. Utöver detta ger riksdagen stöd till partigrupperna och ledamöternas arbete i riksdagen. Grundbeloppet är 2,4 miljoner kronor. Därutöver får partierna stöd som ska motsvara kostnader för en sekreterare per ledamot, 71 000 kronor i månaden. Plus en del för resor och utbildning. Sammantaget fick Liberalerna 20,6 miljoner kronor i ekonomiskt stöd för riksdagsarbetet 2022 (det senast redovisade året).

Härutöver finns det lokala partistödet i kommuner och regioner. Principen är normalt densamma som i riksdagen, det vill säga grundbidrag samt stöd efter antalet mandat. Men kommunerna skiljer sig åt, så det är inte enkelt att summera.

På Lidingö, till exempel (där jag jobbar för Moderaterna), fick Liberalerna drygt 400 000 kronor förra året. Givet att det finns 290 kommuner och 21 regioner borde det inte vara omöjligt för Liberalerna att skaka fram några artiklar i veckan. Även om de numera inte är representerade överallt.

Lågt räknat borde stöden summera till 40-50 miljoner. Det är förstås inget unikt för L. Alla politiska partier med representation är mer eller mindre helfinansierade via skattsedeln.

Annars kunde man ju tänka sig att partiets över 9 000 medlemmar kan betala för tidningen med egna pengar för att läsa om liberal idéutveckling och ta del av debatten. Som man gjorde förr, när demokratin fick fäste i folkdjupet.

Möjligen skulle politiken framstå som något mer relevant om partierna tyckte att de hade något angeläget att säga, och därför drog igång tryckpressarna. Det kan upplevas som lite viljelöst att ge ut tidningar bara för att det finns bidrag.

Per Gudmundson är skribent och politisk rådgivare. Han arbetar för Moderaterna på Lidingö.