När marknaden får hantera rikets säkerhet blir det sällan bra

I den svenska statsapparaten vet den ena handen ofta inte vad den andra gör men sällan har väl detta varit mer tydligt än i samband med den säkerhetsskandal som Expressen i dag avslöjar i Lantmäteriet. Samtidigt som rättsväsendet har lagfört ledargestalter i ett nätverk som kartlagt fasta militära installationer, har samma typ av uppgifter funnits fritt tillgängliga i bland annat Lantmäteriets digitala tjänster. Och detta trots att myndighetens generaldirektör Susanne Ås Sivborg under flera års tid ska ha mottagit varningar om att försvarshemligheter och skyddade personuppgifter riskerade att läcka ut från myndigheten.

Vi vet inte omfattningen av skadan eftersom främmande underrättelsetjänster inte lämnar hälsningar, men vi måste utgå från att den är betydande. ”Ett exempel på hemlig uppgift som identifierats i [det digitala] arkivet”, skriver Expressen, ”är beskrivningar av en installations hemliga funktion vid ett eventuellt krigstillstånd”.

En viktig orsak till skandalen, anser jag, är den sammanblandning av offentliga och marknadsmässiga värden som har skett inom offentliga myndigheter sedan 1990-talet. Lantmäteriets ”kundcenter” har, enligt Expressen, satt i system att lämna ut handlingar utan sekretessprövning under ledord som "riskaptit", ”service”, "innovation" och ”kundnöjdhet”.

Sådan marknadifiering av statliga verksamheter är tvivelaktig i alla lägen, men inte minst nu. Uppenbarligen är det till förfång för det där gamla hederliga begreppet Rikets säkerhet.

Johan Wennström är fil. dr i statsvetenskap och gästforskare vid Försvarshögskolan