Nazismen är i grunden en österrikisk uppfinning
I decennier har Österrike utmålat sig som "offer" för nazismen. Det är inte sant. Och det bör man känna till när FPÖ bildar regering, skriver Bo Rothstein.
Toppbild: Ap / Montage
Ytterhögerpartiet FPÖ i Österrike, som grundades 1955 av en grupp nazister, står i begrepp att bilda regering i Österrike. Dess ordförande och sannolikt Österrikes nästa förbundskansler (statsminister) heter Herbert Kickl. Han använder sig av samma epitet som Adolf Hitler gjorde när han kallade sig ”Volkskansler”.
Partiet är starkt invandrarfientligt och har nära band till Putin. När Ryssland annekterade Krim 2014 ställde sig partiet på Putins sida och kritiserade EU. I fjolårets valrörelse hotade Kickl sina motståndare med att de hade fysiska bestraffningar att vänta sig.
Men frågan är hur överraskade vi ska vara över denna bisarra utveckling. Österrike lyckades länge sälja sig som ”nazismens första offer” på grund av Anschluss 1938, då Hitlertyskland annekterade landet. I dag, vid 80-årsminnet av Auschwitz befrielse, måste det sägas att ingenting kan vara en större lögn än den om Österrike som offer. Nazismen är i grunden en österrikisk uppfinning, sedermera framgångsrikt exporterad till Tyskland. Som ung lärde sig Hitler antisemitismens politiska slagkraft av Wiens dåvarande borgmästare Karl Lueger. Inte bara Hitler utan också många andra ledande nazister var österrikare, t ex Adolf Eichmann, Ernst Kaltenbrunner och Arthur Seyss-Inquart. Österrikare var proportionellt klart överrepresenterade både i SS och i genomförandet av Förintelsen.
Hösten 2013 blev jag inbjuden att hålla ett seminarium för mina statsvetarkolleger på Wiens universitet. Jag tackade artigt ja, men bad också om en särskild förklaring till något jag haft svårt att förstå. Den nazistledare som efter Tysklands annektering av Österrike i mars 1938 var ansvarig för fördrivningen judar från regionen Burgenland, Tobias Portshy, hade doktorerat vid sagda universitet 1939. Bland dem som fördrevs fanns mina farföräldrar Rosa och Samuel Rothstein, som några år senare avrättades i förintelsefabriken Chelmno. Efter kriget dömdes Portshy till femton års internering, men blev benådad redan efter tio månader.
Wiens universitet bestämde sig dock 1945 för att nullifiera Tobias Portshys av rasism impregnerade avhandling, och därmed frånta honom doktorsgraden. Men 1957, när Sovjetunionen lämnade Österrike och Wien, bestämde man sig i stället, på inrådan från den statsvetenskapliga och juridiska fakulteten vid universitetet, att han skulle återfå sin doktorsgrad. Hur kom detta sig? undrade jag, och jag önskade mig en förklaring innan jag tackade ja till deras inbjudan.
Två dagar efter min via epost skickade fråga ringer telefonen. Det är sekreteraren till universitetets rektor som låter meddela att man har fått min fråga och kommer att svara, men frågan är omfattande och det kommer att ta lite tid. Tre veckor senare anländer så ett tjockt kuvert, en skrivelse på runt 150 sidor. Det visar sig att fram till slutet på 1970-talet var universitetet i Wien fortsatt en centralpunkt i Österrike för antisemitiska och nazistiska krafter. Man leddes av en rektor som var professor i musik och som hade förbjudit studier av judiska kompositörer, däribland Felix Mendelsohn.
Det dröjde till en bra bit in på 1980-talet innan Wiens universitet började göra upp med sin antisemitism. Jag har inte grävt vidare i hur väl man lyckades, men med tanke på dagens politiska situation kan det inte ha varit särskilt framgångsrikt.
Bo Rothstein är professor i statskunskap och grundare av Quality of Government-institutet vid Göteborgs universitet.
Ytterhögerpartiet FPÖ i Österrike, som grundades 1955 av en grupp nazister, står i begrepp att bilda regering i Österrike. Dess ordförande och sannolikt Österrikes nästa förbundskansler (statsminister) heter Herbert Kickl. Han använder sig av samma epitet som Adolf Hitler gjorde när han kallade sig ”Volkskansler”.
Partiet är starkt invandrarfientligt och har nära band till Putin. När Ryssland annekterade Krim 2014 ställde sig partiet på Putins sida och kritiserade EU. I fjolårets valrörelse hotade Kickl sina motståndare med att de hade fysiska bestraffningar att vänta sig.
Men frågan är hur överraskade vi ska vara över denna bisarra utveckling. Österrike lyckades länge sälja sig som ”nazismens första offer” på grund av Anschluss 1938, då Hitlertyskland annekterade landet. I dag, vid 80-årsminnet av Auschwitz befrielse, måste det sägas att ingenting kan vara en större lögn än den om Österrike som offer. Nazismen är i grunden en österrikisk uppfinning, sedermera framgångsrikt exporterad till Tyskland. Som ung lärde sig Hitler antisemitismens politiska slagkraft av Wiens dåvarande borgmästare Karl Lueger. Inte bara Hitler utan också många andra ledande nazister var österrikare, t ex Adolf Eichmann, Ernst Kaltenbrunner och Arthur Seyss-Inquart. Österrikare var proportionellt klart överrepresenterade både i SS och i genomförandet av Förintelsen.
Hösten 2013 blev jag inbjuden att hålla ett seminarium för mina statsvetarkolleger på Wiens universitet. Jag tackade artigt ja, men bad också om en särskild förklaring till något jag haft svårt att förstå. Den nazistledare som efter Tysklands annektering av Österrike i mars 1938 var ansvarig för fördrivningen judar från regionen Burgenland, Tobias Portshy, hade doktorerat vid sagda universitet 1939. Bland dem som fördrevs fanns mina farföräldrar Rosa och Samuel Rothstein, som några år senare avrättades i förintelsefabriken Chelmno. Efter kriget dömdes Portshy till femton års internering, men blev benådad redan efter tio månader.
Wiens universitet bestämde sig dock 1945 för att nullifiera Tobias Portshys av rasism impregnerade avhandling, och därmed frånta honom doktorsgraden. Men 1957, när Sovjetunionen lämnade Österrike och Wien, bestämde man sig i stället, på inrådan från den statsvetenskapliga och juridiska fakulteten vid universitetet, att han skulle återfå sin doktorsgrad. Hur kom detta sig? undrade jag, och jag önskade mig en förklaring innan jag tackade ja till deras inbjudan.
Två dagar efter min via epost skickade fråga ringer telefonen. Det är sekreteraren till universitetets rektor som låter meddela att man har fått min fråga och kommer att svara, men frågan är omfattande och det kommer att ta lite tid. Tre veckor senare anländer så ett tjockt kuvert, en skrivelse på runt 150 sidor. Det visar sig att fram till slutet på 1970-talet var universitetet i Wien fortsatt en centralpunkt i Österrike för antisemitiska och nazistiska krafter. Man leddes av en rektor som var professor i musik och som hade förbjudit studier av judiska kompositörer, däribland Felix Mendelsohn.
Det dröjde till en bra bit in på 1980-talet innan Wiens universitet började göra upp med sin antisemitism. Jag har inte grävt vidare i hur väl man lyckades, men med tanke på dagens politiska situation kan det inte ha varit särskilt framgångsrikt.
Bo Rothstein är professor i statskunskap och grundare av Quality of Government-institutet vid Göteborgs universitet.