Åklagarna borde vara konsekventa i sina åtal
Obegripligt att islamistkritiker åtalas men inte de Palestinaaktivister som spyr ut sitt hat mot judar och öppet stödjer terrorgrupper.
Toppbild: Johan Nilsson / TT
Under kriget i Irak befann jag mig i en vägspärr i Bagdads gröna zon. Kvinnan som kroppsvisiterade mig frågade upprört varför jag inte täckte mitt hår med en sjal och bar vida kläder. Hon berättade om islamisterna som börjat dyka upp i gathörnen där de trakasserade kvinnor som bar fel klädsel. Ibland sökte de upp kvinnans man eller far för att utöva påtryckningar. ”Det är så de gör, vänta bara får du se.”
För att slippa bli trakasserade hade kvinnorna i Bagdad börjat täcka sitt hår, klä sig traditionellt och stanna hemma för att slippa bli trakasserade. Men jag kom från Sverige, så varför skulle jag artigt böja mig för krav jag inte behövde följa?
Mordet på koranbrännaren Salwan Momika leder tyvärr tankarna tillbaka till den där vägspärren.
Fem dagar har gått sedan han sköts till döds i sitt hem, vilket blev en världsnyhet. Momika, som var åtalad för hets mot folkgrupp, hade vid flera gånger bränt koranen vilket gett honom många fiender. Följaktligen hördes ett osmakligt jubel i de sociala medierna efter hans död, men också stöd i form av sympatikoranbränningar.
Vem som dräpte Momika är dock ännu oklart, fem män greps strax efter mordet men släpptes sedan fria redan på fredagen. Inga nya gripande har skett sedan dess, utredningen fortgår som det heter.
Statsminister Kristersson sa i alla fall under en pressträff förra veckan att säkerhetstjänsterna är djupt inblandade ”eftersom det uppenbarligen finns en risk att det finns en koppling till främmande makt”.
Vilken främmande makt kan man bara spekulera i, likaså det bakomliggande motivet för koranbränningarna. Det finns få solida fakta om Momikas fall men desto fler frågor och en alltmer utkristalliserad debatt om rätten att få kränka islam.
I måndags dömdes nämligen Momikas medhjälpare Salman Najem för hets mot folkgrupp, det brott som båda var åtalade för. Domen har, med rätta, fått hård kritik.
”En hårresande tolkning av yttrandefriheten. Står sig domen har hädelse blivit straffbart”, säger Nils Funcke.
”Vi har nu de facto två skilda lagstiftningar, där andras reaktioner bestämmer vad som utgör en brottslig handling och vad som är fullt laglig konst eller debatt”, skriver Johan Ingerö.
DN:s Erik Helmerson tycker däremot att koranbränningarna är ett solklart fall av hets mot folkgrupp och Aftonbladets Oísin Cantwell tycker domen är rimlig.
Raad Al-Duhan, känd för att ha inlett en privat relation med Ekoreportern som granskade hans fall, skrev i ett kommentatorsfält efter domen att Salwan Najem kommer att likvideras snart, om gud vill.
Så mycket respekt hade han för svensk lagstiftning.
Det är även obegripligt att islamistkritiker åtalas men inte de Palestinaaktivister som spyr ut sitt hat mot judar och öppet stödjer terrorgrupper. Det om något borde anses kränkande för de judar som är rädda för att lämna sina hem.
Just nu är Sverige kaotiskt med mord, bombattentat och skjutningar. Samhället undermineras inte bara av kriminella gäng utan även av främmande makt. Mycket är osäkert.
I detta läge borde åtminstone åklagarna vara stabila när det gäller våra grundläggande rättigheter, som yttrandefriheten. Eller åtminstone vara konsekventa i sina åtal.
För att sätta på sig en sjal i hopp om att blidka de som anser sig ha rätten att hota, trakassera och mörda meningsmotståndare är meningslöst. Historien visar ju att det aldrig slutar där.
Under kriget i Irak befann jag mig i en vägspärr i Bagdads gröna zon. Kvinnan som kroppsvisiterade mig frågade upprört varför jag inte täckte mitt hår med en sjal och bar vida kläder. Hon berättade om islamisterna som börjat dyka upp i gathörnen där de trakasserade kvinnor som bar fel klädsel. Ibland sökte de upp kvinnans man eller far för att utöva påtryckningar. ”Det är så de gör, vänta bara får du se.”
För att slippa bli trakasserade hade kvinnorna i Bagdad börjat täcka sitt hår, klä sig traditionellt och stanna hemma för att slippa bli trakasserade. Men jag kom från Sverige, så varför skulle jag artigt böja mig för krav jag inte behövde följa?
Mordet på koranbrännaren Salwan Momika leder tyvärr tankarna tillbaka till den där vägspärren.
Fem dagar har gått sedan han sköts till döds i sitt hem, vilket blev en världsnyhet. Momika, som var åtalad för hets mot folkgrupp, hade vid flera gånger bränt koranen vilket gett honom många fiender. Följaktligen hördes ett osmakligt jubel i de sociala medierna efter hans död, men också stöd i form av sympatikoranbränningar.
Vem som dräpte Momika är dock ännu oklart, fem män greps strax efter mordet men släpptes sedan fria redan på fredagen. Inga nya gripande har skett sedan dess, utredningen fortgår som det heter.
Statsminister Kristersson sa i alla fall under en pressträff förra veckan att säkerhetstjänsterna är djupt inblandade ”eftersom det uppenbarligen finns en risk att det finns en koppling till främmande makt”.
Vilken främmande makt kan man bara spekulera i, likaså det bakomliggande motivet för koranbränningarna. Det finns få solida fakta om Momikas fall men desto fler frågor och en alltmer utkristalliserad debatt om rätten att få kränka islam.
I måndags dömdes nämligen Momikas medhjälpare Salman Najem för hets mot folkgrupp, det brott som båda var åtalade för. Domen har, med rätta, fått hård kritik.
”En hårresande tolkning av yttrandefriheten. Står sig domen har hädelse blivit straffbart”, säger Nils Funcke.
”Vi har nu de facto två skilda lagstiftningar, där andras reaktioner bestämmer vad som utgör en brottslig handling och vad som är fullt laglig konst eller debatt”, skriver Johan Ingerö.
DN:s Erik Helmerson tycker däremot att koranbränningarna är ett solklart fall av hets mot folkgrupp och Aftonbladets Oísin Cantwell tycker domen är rimlig.
Raad Al-Duhan, känd för att ha inlett en privat relation med Ekoreportern som granskade hans fall, skrev i ett kommentatorsfält efter domen att Salwan Najem kommer att likvideras snart, om gud vill.
Så mycket respekt hade han för svensk lagstiftning.
Det är även obegripligt att islamistkritiker åtalas men inte de Palestinaaktivister som spyr ut sitt hat mot judar och öppet stödjer terrorgrupper. Det om något borde anses kränkande för de judar som är rädda för att lämna sina hem.
Just nu är Sverige kaotiskt med mord, bombattentat och skjutningar. Samhället undermineras inte bara av kriminella gäng utan även av främmande makt. Mycket är osäkert.
I detta läge borde åtminstone åklagarna vara stabila när det gäller våra grundläggande rättigheter, som yttrandefriheten. Eller åtminstone vara konsekventa i sina åtal.
För att sätta på sig en sjal i hopp om att blidka de som anser sig ha rätten att hota, trakassera och mörda meningsmotståndare är meningslöst. Historien visar ju att det aldrig slutar där.