Sernekes konkurs var väntad
Byggbolaget visar faran med att bygga volymer utan lönsamhet.
Toppbild: Johan Nilsson/TT
Bygg- och fastighetsbranschen genererar en hel del avfall, även finansiellt sådant. De senaste åren har några återvinningsstationer därför satts på börsen med Oscar Properties och Serneke som aktuella exempel. Att byggbolaget Serneke Sverige AB nu försätts i konkurs är inte särskilt överraskande. Ända sedan moderbolaget Serneke börsnoterades 2016 har lönsamheten varit högst medioker. Det har handlat om att bygga volym före lönsamhet. ”För oss är tillväxt inte en tillfällig fas utan något av ett permanent tillstånd”, som grundaren och vd:n Ola Serneke uttryckte sig i årsredovisningen för 2017.
Men att bygga volymer utan lönsamhet är riskfyllt. Det gäller i synnerhet om det positiva kassaflöde som verksamheten ändå genererar investeras i riskfyllda fastighetsprojekt som Karlatornet i Göteborg. Så såg det ut för en lång rad bygg- och fastighetsbolag i slutet av åttiottalet som kollapsade några år senare. Och så har det sett ut hos Serneke. Med en omsättning på 7,9 miljarder kronor och 750 anställda så är det en av de största svenska konkurserna på flera år i allmänhet. Och i byggbranschen i synnerhet.
Men Serneke har varit nära kollaps länge. Bolaget räddades först av att fastighetsmagnaten Erik Selin och hans Balder som köpte in sig i just Karlatornet och andra av Sernekes byggprojekt under slutet av 2020. Serneke fortsatte dock att ”vackla från vägkant till vägkant” för att låna en strof från Gunnar Ekelöf. En ny räddare behövdes och hittades i det börsnoterade och Malmöbaserade fastighetsinvesteringsbolaget Doxa, med finansprofilerna Greg Dingizian och Percy Nilsson som huvudägare. Doxas största innehav, före köpet av Serneke, var ett finansiellt haltande Malmö Arena som Percy Nilsson hade skickat in bolaget.
Doxas redovisning var redan före Serneke-affären en ”svart låda” eftersom företaget inte redovisade hur de ägda dotter- och intressebolagens finanser egentligen såg ut, utan endast publicerade egenhändigt ihopsnickrade ”substansvärden”. Med förvärvet av Serneke blev Doxa mer att likna vid ett ”svart hål”. Bolaget hade inga egna egentliga resurser att staga upp det vacklande Serneke.
Att Doxa var ett företag i djup kris blev uppenbart under fjolåret när den ena ledningspersonen efter den andra hoppade av. Nu vid årsskiftet kom en ny räddningsaktion när återigen Erik Selin och hans Balder köpte merparten av Doxas fastigheter, framför allt Malmö Arena och osålda lägenheter i Karlatornet.
Fast mest anmärkningsvärt med Serneke Sverige AB:s konkurs är att den kommer bara två månader efter att det tyska riskkapitalbolaget Mutares tog över. Mutares är trots allt - och för en svensk trots namnet - ett hyfsat välrenommerat riskkapitalbolag, som bland annat har köpt upp det tidigare svenska bolaget Frigoscandia. Mutares betalade 1,1 miljarder kronor för Serneke Sverige AB, om än mot betalning med en revers. Lite märkligt är det att Doxa anger sin förlust till 150 miljoner kronor, och då bara kopplade till fullgörandegarantier.
Men Doxas redovisning är som nämnts grumlig. Börsen betraktar också bolaget som ett ”svart hål” och börsvärdet uppgår till 560 miljoner kronor, medan Doxa anger substansvärdet till 3,3 miljarder kronor. Ska man gissa något så är det att börsen är lite väl optimistisk.