Plikttrogen Hatt ställer upp
Centerpartisterna kan andas ut – hon kan leda partiet ut ur återvändsgränden.
Toppbild: Claudio Bresciani / TT
Man skulle kunna säga att alla tackade nej.
Det fanns två favoriter från början: Emil Källström och Anna-Karin Hatt. Källström tackade nej. För mindre än två veckor sedan gjorde även Anna-Karin Hatt det, ”efter moget övervägande”.
Kvar fanns då Elisabeth Thand Ringqvist, som förlorade förra gången, Martin Ådahl, den säregne ekonomisk-politiske talespersonen, och ett par för de flesta helt okända storheter.
Då tackade valberedningen och partiet nej.
Med mindre än en månad kvar till extrastämman den 3 maj fanns ingen lösning om inte någon av alla nejsägare ändrade sig. Det blev Anna-Karin Hatt.
Det är svårt att tro något annat än att Anna-Karin Hatt ändrat sig av pliktkänsla. Hennes parti balanserar på avgrundens rand och de potentiella ledare som anmält sig höll inte måttet. Man kan ana valberedningens fråga: ville hon verkligen stå vid sidan om och se sitt parti gå under?
Det ville hon inte.
Att ta ett uppdrag av det här slaget på de premisserna är kanske inte den bästa starten, men å andra sidan är Hatt antagligen ett av de absolut bästa alternativ som partiet kunde önska sig. Hon har en traditionell centerbakgrund från landsbygden, men också en utpräglad och bevisad kunskap om centerns hjärtefråga företagsamhet. Hon kommer från LRF, vilket knyter an partiet till en tradition som den delvis förlorad under Annie Lööf och Muharrem Demirok. Hon började som frisör, men läste in en filosofie kandidatexamen i Göteborg. Och — kanske den största fördelen just nu — hon har inte varit inblandad i Centerns politik de senaste tio åren. Det ger henne åtminstone en potentiell möjlighet att leda Centern ut ur den återvändsgränd som Annie Lööf ledde in partiet i och där det fastnat sedan dess.
Hatt är inte vald än, men det är ytterst osannolikt att stämman skulle ställa till besvär. Det enda man skulle kunna tänka sig är att hon hinner säga något innan stämman som sätter delar av partiet i brand. Men det är nog knappast att vänta. När Hatt under dagens presskonferens sade att ”Många partier kan behöva vara beredda på att ompröva sin syn på hur regeringsbildningar kan se ut”, var nog de centerpartister som drog en lättnadens suck betydligt fler än de som gnisslade tänder.
Man skulle kunna säga att alla tackade nej.
Det fanns två favoriter från början: Emil Källström och Anna-Karin Hatt. Källström tackade nej. För mindre än två veckor sedan gjorde även Anna-Karin Hatt det, ”efter moget övervägande”.
Kvar fanns då Elisabeth Thand Ringqvist, som förlorade förra gången, Martin Ådahl, den säregne ekonomisk-politiske talespersonen, och ett par för de flesta helt okända storheter.
Då tackade valberedningen och partiet nej.
Med mindre än en månad kvar till extrastämman den 3 maj fanns ingen lösning om inte någon av alla nejsägare ändrade sig. Det blev Anna-Karin Hatt.
Det är svårt att tro något annat än att Anna-Karin Hatt ändrat sig av pliktkänsla. Hennes parti balanserar på avgrundens rand och de potentiella ledare som anmält sig höll inte måttet. Man kan ana valberedningens fråga: ville hon verkligen stå vid sidan om och se sitt parti gå under?
Det ville hon inte.
Att ta ett uppdrag av det här slaget på de premisserna är kanske inte den bästa starten, men å andra sidan är Hatt antagligen ett av de absolut bästa alternativ som partiet kunde önska sig. Hon har en traditionell centerbakgrund från landsbygden, men också en utpräglad och bevisad kunskap om centerns hjärtefråga företagsamhet. Hon kommer från LRF, vilket knyter an partiet till en tradition som den delvis förlorad under Annie Lööf och Muharrem Demirok. Hon började som frisör, men läste in en filosofie kandidatexamen i Göteborg. Och — kanske den största fördelen just nu — hon har inte varit inblandad i Centerns politik de senaste tio åren. Det ger henne åtminstone en potentiell möjlighet att leda Centern ut ur den återvändsgränd som Annie Lööf ledde in partiet i och där det fastnat sedan dess.
Hatt är inte vald än, men det är ytterst osannolikt att stämman skulle ställa till besvär. Det enda man skulle kunna tänka sig är att hon hinner säga något innan stämman som sätter delar av partiet i brand. Men det är nog knappast att vänta. När Hatt under dagens presskonferens sade att ”Många partier kan behöva vara beredda på att ompröva sin syn på hur regeringsbildningar kan se ut”, var nog de centerpartister som drog en lättnadens suck betydligt fler än de som gnisslade tänder.