Proppar Timothy Snyder igen våra hjärnkanaler?

Boken utkom på engelska i höstas och på svenska i förra veckan. För Svenska Dagbladet berättar Margareta Eklöf som översatte boken att hon blev så uppgiven av Snyders brist på stilistik och skärpa att hon valde att göra arbetet under pseudonym. Därtill fogade Eklöf en egen förklarande text för att försöka bringa ordning i idéröran. ”Tankeludd”, kallar hon hans analyser. Till SVT meddelar författaren att han inte uppskattar tilltaget.

Yaleprofessorn är en aktad auktoritet i rysk- och östeuropeisk historia. Han har tagit ”den intellektuelles ansvar” och står upp för demokratin när de auktoritära vädrar morgonluft. Samtidigt har denna passion blivit ett problem. I Sverige har ”Om frihet” fått ett svalt mottagande. Både i Dagens Nyheter och SvD ondgör sig recensenterna över historikern som profet. I USA och i Storbritannien har boken fått en del entusiastiska recensioner, men i filosofiska Frankrike och ordningsamma Tyskland uppmärksammas begreppsoredan. 

Snyders tes är att makthavare som Donald Trump, Viktor Orbán och inte minst Vladimir Putin springer ur den starke och resolute ledarens förförelse och önskan om resultat före demokratisk ordning. Snyder menar att bristen på en förståelse för behovet av positiv frihet inom politiken, att förverkliga människors möjligheter, är vad som har skapat ilska och misstro mot eliter och minoriteter. En misstro som nu friskt exploateras av samtida ”fascister”.  I vår digitaliserade tid manipuleras massorna av post-sanningens propaganda. 

Den amerikanska journalisten Christine Rosen har rapporterat om hur Bill Clintons administration på 1990-talet tänkte. De räknade med att den sociala obalansen, till följd av frihandeln och flytt av arbeten till Kina och andra låglöneländer, skulle ta flera generationer att harmonisera. Men de tog inte hänsyn till dessa konsekvenser. Det är lätt att förstå människors uppgivenhet inför förlorade arbeten, stagnerade reallöneökningar och socialt och ekonomiskt belastande invandring. Det krattade manegen för populister.

Plötsligt vill vänstersinnade nu värna ”den liberala demokratin”. Men demokratier behöver inte vara liberala, folkvilja kan förstås genomdrivas utan hänsyn till klassiskt liberala institutioner som rättsstat med likhet inför lagen, yttrandefrihet, privat äganderätt och marknadsekonomi.

Yttrandefrihetsinskränkningar och särrättigheter för minoriteter är områden där etablerade partier i väst själva har tummat på de liberala principerna. Inte minst är Snyder personligen svag för att mästra deltagarna i det offentliga samtalet på ett sätt som tystar dem med avvikande uppfattning.

Timothy Snyder vill att vi lär av historien och jämför det ödesmättade 1930-talet med vår tid. Problemet är att allt snart tappar proportioner vid en sådan jämförelse. Ett tankeludd proppar igen hjärnkanalerna och hindrar oss från att tänka klart kring det mångsidiga hot som vår liberala demokrati står inför.