Reinfeldt – en tennsoldat vars tid var ute

Pensionerade toppolitiker brukar bli mer populära efter avgång, inte mindre. Bland Demokraterna kom man att gilla Ronald Reagan, svensk vänster började tycka Carl Bildt är rätt kul.

Fredrik Reinfeldts öde är rakt motsatt. Hans förtroendesiffror som statsminister var enorma, upp emot 70 procent runt 2010/11, oöverträffade i mäthistoriken. Men som ordförande i Svenska Fotbollförbundet har han gjort förtroendefiasko. Nu kommer han att avgå som ordförande efter en unikt kort period: två år. De två senaste företrädarna Lars-Åke Lagrell och Karl-Erik Nilsson satt 20 respektive 11 år.

Här några förklaringar till misslyckandet:

Det var hans ansvar att Andrea Möllerberg blev generalsekretare; hon sparkades på grund av intensivt kokande personalmissnöje.

Han har varit otillgänglig för fotbolls-Sverige. Sportjournalisten Olof Lundh återger på fotbollskanalen.se vad en person på förbundet sagt om Reinfeldts gräsrotskontakt: “Tänk att vara så otroligt smart men ändå inte förstå det enkla i att vara social och se till att knyta an till folk”.

Att Reinfeldt plockat ut fullt ordförandearvode trots andra krävande – och välavlönade! – uppdrag har kritiserats. Liksom att han inte markerade, när diktaturen Saudiarabien tilldelades VM 2034.

Vidare ogillar många av klackarna hans (försiktiga) förespråkande för VAR-teknologi (elektronisk domarassistans) i Allsvenskan.

Men ändå. En så starkt meriterad ledare – med uppenbara tillgångar som kontaktnät i toppklass, hög analytisk förmåga och helikopterblick över konkurrerande samhällssektorer – hur kan han så geschwinnt avpolletteras?

Det blir här svårt att bortse från Reinfeldts politiska “belastning”. Med Olof Lundhs ord: “Men det var som om den sista tiden som statsminister med all kritik kring Öppna era hjärtan-talet samt att han som statsminister kallat till pressträff när favoritlaget Djurgårdens tränare Magnus Pehrsson hoppade av efter upplevt hot aldrig helt försvann. Det var en kritik som levde vidare bland supportrar och en del journalister.”

Tillbakakaka, alltså. Från (fotbolls)folk som tyckte sig förtryckta under Kung Fredriks moraliskt högstämda ÖppnaEraHjärtan-regim. (Med annan term: Den humanitära stormakten.)

I dag blåser motsatt vind. Ungefär: Bevara Sverige Svenskt – eller dö i gängvåld. Väljarna ska inte längre köras över, utan lyssnas på. Var då Förnyaren, Folkuppfostraren och Teknokraten Reinfeldt rätt man för det oerhört svåra jobbet som statsminister 2006-2014? Uppenbarligen tyckte väljarna det. Ändå är han, uppenbarligen, i dag inte rätt man för ett jämförelsevis ofantligt mycket enklare jobb.

Varför? Har han blivit sämre? Inte nödvändigtvis.

Förtroendedyket för Fredrik Reinfeldt skvallrar mycket mer om att det politiska och mediala landskapet har förändrats, i grunden, än att han gjort det. Han är en tennsoldat, gjuten i en form vi numera har svårt minnas, inte längre begriper meningen med – och gud ske pris inte längre tänker underkasta oss.

Men för hans otidsenliga ståndaktighet skänker vi en beundrande tanke. Skulle sitta fint i vårt herrlandslags ibland sviktande backlinje!