S söker sina rötter – det är bra

Under ett par år har en kommission inom Socialdemokraterna arbetat med att ta fram ett nytt partiprogram. För några veckor sedan presenterade partiordföranden Magdalena Andersson tillsammans med ett par medarbetare i programgruppen ett förslag till program som ska antas på partikongressen i Göteborg i slutet av maj nästa år. Det mesta i programmet, som nu är på remiss hos Socialdemokraternas lokala organisationer runtom i landet, är i mina ögon bra och historiskt stabilt. Programmet ger emellertid en ensidig och verklighetsfrämmande bild av privata utförare i välfärden. S har här fastnat i ett teoretiskt vänsterpartiperspektiv och Socialdemokraternas syn tillåts överflygla förhållanden på marken - ute i verkligheten. Det bådar inte gott när socialdemokratin ger sig ut på sådana ideologiskt överladdade resor långt borta från folks reala förhållanden i vardagen.  Minns till exempel vilken negativ påverkan på partiet som löntagarfonderna hade under sjuttio- och åttitotalen och invandringsslappheten närmare i tid.

Under många år i min vuxna ungdom, innan jag valdes in i riksdagen för Socialdemokraterna, arbetade och levde jag och min familj på Hasselakollektivet; ett privatägt behandlingskollektiv för ungdomar med drog- och kriminalitetsrelaterade problem. Jag har också stor erfarenhet av att vara engagerad på olika sätt i andra fristående verksamheter och har sett både fram- och baksidorna med sådana upplägg. 

Partiprogrammets oro för ett långtgående "kundperspektiv" i välfärden är enligt min uppfattning klok och bör tas på allvar. Tillgänglighet och individuella valmöjligheter behöver balanseras mot tydliga offentliga krav och förväntningar på utförarna för att insatserna ska få största möjliga kollektiva samhällsnytta.  Men det är smått absurt att exempelvis lasta fristående grundskolor för klena skolresultat i många för- och bruksorter. Av de 100 sämsta grundskolorna är bara en handfull friskolor. Dessa borde förstås mista sina tillstånd. Men resten av problemet är ett kommunmisslyckande - inte ett "marknadsmisslyckande", som det hävdas i programutkastet.

Under det senaste decenniet har medborgarnas oro för samhällsutvecklingen framför allt riktats mot den ökande gängkriminaliteten och den omfattande invandringen. Socialdemokraterna tar upp båda dessa tunga samhällsproblem på ett klokt och bra sätt i programförslaget. Det är viktigt för S att både internt och utåt tydligt visa att man förstår och inser problemens omfattning och det egna politiska ansvaret. 

Jag har noterat att folk i partiets vänsterfalang klagar på partiprogrammet i dessa delar. Det anses vara för "högervridet" att ägna sig åt sådana saker som invandringsbegränsning och brottsbekämpning. Detta är den idealistiska vänsterns svarta hål och det måste partiet hålla sig långt borta ifrån, för att inte dras in. 

Socialdemokratin kan, beroende av uppgift, situation och samtid, vara både höger och vänster. Sådan ser verkligheten ut för ett regeringsparti som på allvar både ser och förstår de materiella villkorens betydelse. Att vända ryggen åt vanligt folks bekymmer är kort sagt inget att rekommendera för en socialdemokrati som - likt under sin guldålder - vill leva i dagspolitisk harmoni med sitt eget politiska program. Det känns som om Magdalena Andersson försöker hitta tillbaka till ett sådant läge. Det är klokt.

Widar Andersson är politisk redaktör i Folkbladet (S) och har tidigare bland annat varit riksdagsledamot för Socialdemokraterna under åren 1991-1998.