Så gör Trump medierna till megafoner
CNN och CBS offrar stjärnreportrar på Trumps triumfvagn för att ställa sig in, skriver Jonas Gummesson.
Toppbild: TT / Montage
Donald Trumps förmåga att domptera media har inte avtagit under hans andra ämbetsperiod, snarare tilltagit. Medierna förvandlas till megafoner i händerna på presidenten och hans operative consigliere Elon Musk. Dominansen i nyhetsflödet är total.
På tisdagen hade Musk med sig sin 5-årige son när han presenterade nedskärningar i statsapparaten tillsammans med Trump i Ovala rummet. Närvarande journalister låtsas som att det regnar.
På onsdagen offentliggjorde Trump förhandlingar med Putin om kriget i Ukraina på sin egen plattform Truth Social, över huvudet på Zelenskyj och Europa. Musk återpublicerade på X med 277 000 likes och 24 miljoner visningar på torsdagsmorgonen svensk tid.
Media har svårt att värja sig mot anstormningen. Dessutom har anpassligheten ökat.
Redan när Trump fick segervittring tvingade Washington Posts och Los Angeles Times ägare Jeff Bezos och Patrick Soon-Shiong’s sina ledarsidor att stå neutrala i kampen mot Kamala Harris. Så har det fortsatt. I LA Times ska Trumpkritiska artiklar numera balanseras med positiva inlägg enligt en ny redaktionell policy initierad av ägarsidan.
När valsegern var bärgad begav sig det vanligtvis Trumpkritiska värdparet för NSNBC:s ”Morning Joe”, Joe Scarborough och Mika Brzezinski, raka spåret till Mar-a-Lago och åt middag med Trump för att framgent säkra hans medverkan i programmet. Tittarsiffrorna var mer värda än journalistisk trovärdighet.
Än värre är när amerikanska mediejättar offrar sina egna stjärnor på Trumps triumfvagn för att ställa sig in hos presidenten.
CNN:s Vita Huset-korrespondent Jim Acosta var Trumps fiende nummer ett i mediekåren under den första presidentperioden. Under ett infekterat replikskifte på en presskonferens 2018 anklagade Trump som vanligt CNN för ”fake news” och kallade Acosta för ”the enemy of the people.”
2019 gav Acosta ut en bok som han passande nog döpte till ”The enemy of the people”. A Dangerous Time to Tell the Truth in America.” Hans karriär på CNN fortsatte med en egen show.
Några dagar innan Trump installerades i januari var det slut på det roliga.
CNN-chefen Mark Thompson meddelade att Acostas program skulle senareläggas med 14 timmar och sändas mellan midnatt och 02.00: ”The Siberia of television news”. Acosta köpte inte det utan valde att lämna CNN efter 17 år.
Istället startade han ”The Jim Acosta Show” på Substack, lanserad under devisen ”Don’t give in to the lies. Don’t give in to the fear. Hold on to the truth.” Det är lätt att förstå vem det syftar på.
Den som jublade över att CNN slängde sin stjärnreporter under bussen var förstås Trump. Hans tillmäle om Acosta på Truth Social blev ”one of the worst and most dishonest reporters in journalistic history, a major sleazebag.”
Även andra Trumpkritiska medieprofiler har gått samma väg som Acosta efter maktskiftet i Vita Huset.
På CBS lämnade Norah O’Donnell sin roll som programledare för ”Evening News”. Chuck Todd försvann från NBC:s söndagsprogram Meet the Press efter 18 år. Andrea Mitchells program ”Reports” ströks ur tablån på MSNBC efter 16 år.
Det kan finnas utlösande orsaker av varierande slag i varje enskilt fall, men onekligen utgör det ett mönster och fler lär följa om ledande amerikanska medier fortsätter dumpa medarbetare som en eftergift till Trump.
Jonas Gummesson är politisk journalist och författare, bland annat till "Media från insidan: om journalistik och maktspel på tidningar och TV" (2022)
Donald Trumps förmåga att domptera media har inte avtagit under hans andra ämbetsperiod, snarare tilltagit. Medierna förvandlas till megafoner i händerna på presidenten och hans operative consigliere Elon Musk. Dominansen i nyhetsflödet är total.
På tisdagen hade Musk med sig sin 5-årige son när han presenterade nedskärningar i statsapparaten tillsammans med Trump i Ovala rummet. Närvarande journalister låtsas som att det regnar.
På onsdagen offentliggjorde Trump förhandlingar med Putin om kriget i Ukraina på sin egen plattform Truth Social, över huvudet på Zelenskyj och Europa. Musk återpublicerade på X med 277 000 likes och 24 miljoner visningar på torsdagsmorgonen svensk tid.
Media har svårt att värja sig mot anstormningen. Dessutom har anpassligheten ökat.
Redan när Trump fick segervittring tvingade Washington Posts och Los Angeles Times ägare Jeff Bezos och Patrick Soon-Shiong’s sina ledarsidor att stå neutrala i kampen mot Kamala Harris. Så har det fortsatt. I LA Times ska Trumpkritiska artiklar numera balanseras med positiva inlägg enligt en ny redaktionell policy initierad av ägarsidan.
När valsegern var bärgad begav sig det vanligtvis Trumpkritiska värdparet för NSNBC:s ”Morning Joe”, Joe Scarborough och Mika Brzezinski, raka spåret till Mar-a-Lago och åt middag med Trump för att framgent säkra hans medverkan i programmet. Tittarsiffrorna var mer värda än journalistisk trovärdighet.
Än värre är när amerikanska mediejättar offrar sina egna stjärnor på Trumps triumfvagn för att ställa sig in hos presidenten.
CNN:s Vita Huset-korrespondent Jim Acosta var Trumps fiende nummer ett i mediekåren under den första presidentperioden. Under ett infekterat replikskifte på en presskonferens 2018 anklagade Trump som vanligt CNN för ”fake news” och kallade Acosta för ”the enemy of the people.”
2019 gav Acosta ut en bok som han passande nog döpte till ”The enemy of the people”. A Dangerous Time to Tell the Truth in America.” Hans karriär på CNN fortsatte med en egen show.
Några dagar innan Trump installerades i januari var det slut på det roliga.
CNN-chefen Mark Thompson meddelade att Acostas program skulle senareläggas med 14 timmar och sändas mellan midnatt och 02.00: ”The Siberia of television news”. Acosta köpte inte det utan valde att lämna CNN efter 17 år.
Istället startade han ”The Jim Acosta Show” på Substack, lanserad under devisen ”Don’t give in to the lies. Don’t give in to the fear. Hold on to the truth.” Det är lätt att förstå vem det syftar på.
Den som jublade över att CNN slängde sin stjärnreporter under bussen var förstås Trump. Hans tillmäle om Acosta på Truth Social blev ”one of the worst and most dishonest reporters in journalistic history, a major sleazebag.”
Även andra Trumpkritiska medieprofiler har gått samma väg som Acosta efter maktskiftet i Vita Huset.
På CBS lämnade Norah O’Donnell sin roll som programledare för ”Evening News”. Chuck Todd försvann från NBC:s söndagsprogram Meet the Press efter 18 år. Andrea Mitchells program ”Reports” ströks ur tablån på MSNBC efter 16 år.
Det kan finnas utlösande orsaker av varierande slag i varje enskilt fall, men onekligen utgör det ett mönster och fler lär följa om ledande amerikanska medier fortsätter dumpa medarbetare som en eftergift till Trump.
Jonas Gummesson är politisk journalist och författare, bland annat till ”Media från insidan: om journalistik och maktspel på tidningar och TV” (2022)
