Schizofrena klassympatier bakom direktörsmordet

Bakom mordet på en toppdirektör i New York finns en märklig blandning av progressivitet och klassförakt som är vanlig i USA:s elit. 

Nej, det var inte en döende patient som blivit nekad cancerbehandling som mördade vd:n Brian Thompson i New York förra vecken. Inte heller en desperat ung pappa som drunknat i skulder sedan hans barn råkat ut för en olycka. Eller ens en klasskämpe som modigt stod upp mot giriga försäkringsbolag och förkunnade en kommunistisk revolution i USA – vilket somliga på plattformen X har hoppats på sedan Donald Trumps valseger 2016. I stället arresterade polisen en välpolerad, vältränad och välutbildad 26-åring från en förmögen familj i Maryland.

Allt i Luigi Mangiones liv hittills har nämligen pekat spikrakt mot toppen. Han tog studenten som kursetta vid en av Marylands dyraste privatskolor, har två examina från Ivy League-skolan University of Pennsylvania. Därefter flyttade han till USA:s västkust för att arbeta inom techindustrin. Underbar och älskad av alla – tills han avrättade Thompson på centrala Manhattan. Hans enda notering i brottsregistret dessförinnan var böter på 100 dollar sedan han råkat beträda ett fridlyst område i en nationalpark.

Man kunde kanske tro att de twittrare – och även professorer, journalister och andra intellektuella – som hälsat mordet med glädje, skulle fördöma skytten när de insåg att han kommer från USA:s allra rikaste; “The one per cent”. Istället har han blivit något av en hjälte i progressiva kretsar, hjälpt av sitt fotogeniska utseende. Bilder från Mangiones universitetsår översvämmar internet. New York Times beskriver honom som ”en Ivy League-student och tech enthusiast som visade upp sitt solbrända och välskulpterade Kropp på strandfoton och bilder från fester med blazerklädda studentkompisar”.

Klassaspekten i detta kompliceras ytterligare av att offret, Brian Thompson, själv kom från en arbetarfamilj i mellanvästern. Han var sin mördares motsats när det kommer till bakgrunden. Han gick visserligen också ut som bäst i klassen, men från ett kommunalt gymnasium och sedan vidare till ett oansenligt universitet. Därefter arbetade han sig upp till toppen för ett av världens största företag, United Health Care, med ett börsvärde på över 5000 miljarder kronor. Med andra ord: en 26-årig aristokrat sköt ihjäl en tvåbarnspappa som var son till en spannmålsarbetare.

Luigi Mangione tar på sig skulden för dådet i ett tresidigt, handskrivet ”manifest” som finns tillgängligt online. Där framskymtar en grumlig kombination av salongsvänster-ideologi och klassförakt som inte är helt ovanlig i USA:s högsta samhällsskikt.  Grunden för familjen Mangiones välstånd – den äger allt från country clubs och golfbanor till vinstdrivande ålderdomshem av tveksam kvalitet – anses där mycket mer respektabel än något så vulgärt som hälsoförsäkringar. Vem vill bli rik på sådana? Hade Brian Thompson i stället arbetat med hållbarhetsfrågor på bankbjässen Morgan Stanley eller Boston Consulting Group - som en respektabel människa som visar omsorg om mänskligheten – då hade han enligt Mangiones uppfattning inte förtjänat att dö.

Allt som allt är detta en tragedi. Två barn tvingas växa upp utan sin pappa. En 26-åring - som av allt att döma har drabbats av psykisk sjukdom - kommer att tillbringa resten av sitt liv i fängelse. Två familjer har fått sina liv ödelagda. Och till absolut ingen nytta.

Det som Mangione i sin febriga fantasivärld hoppades åstadkomma – alltså att sätta igång en välbehövlig reform av USA:s trasiga sjukvårdssystem – kommer inte ske förrän politikerna tar ett samlat grepp om sektorn (inlusive läkarförbundet AMA, läkemedelsjättarna, försäkringsbolagen och private equity-firmorna). Det vill säga aldrig.