Ska barnen få bestämma skärmtiden?

Sveriges generaldirektör för folkhälsan, Olivia Wicksell, dök upp i radions Studio ett häromdagen och beskrev hur föräldrar ska minska barnens skärmtid. Bakgrunden var förstås att allt mer forskning pekar i riktning mot att skärmtid, i synnerhet på sociala medier, skapar psykisk ohälsa.  

“Man kan göra en medieplan för familjen där man tillsammans kommer överens om vad som ska gälla”, föreslog Wicksell. “Till exempel vid matbordet - ska vi vara utan mobiler eller skärmar när vi äter middag?” 

Egentligen ska man väl inte bli förvånad. Sverige har en lång tradition av att värna barns rättigheter, vilket inte bara återspeglas i lagstiftningen utan också i en djupt rotad tro på att barn själva vet sitt eget bästa. Kanske är det denna uppfattning som gör att vi exempelvis sedan länge anser sjuåringar fullt kapabla att leda sina egna utvecklingssamtal i skolan.

Fast på sistone har det faktiskt synts vissa tecken på att denna tilltro till barnets förmågor har börjat vackla. I november gav statsminister Ulf Kristersson förslag på hur Moderaterna vill förbättra svensk skola.  Att “fasa ut de elevledda utvecklingssamtalen” stod högst på listan. “En sjuåring har inte förmågan att utvärdera sitt eget lärande”, skrev han med kollegor på SvD Debatt.

Frågan blir då förstås om de ändå har förmågan att sätta gränser för sin egen skärmtid. I Australien tror man inte det. Där lades nyligen ett förslag om att förbjuda sociala medier för barn under 16 år. Plattformar som TikTok, Facebook, Snapchat, Reddit, X och Instagram kan få böta upp till 50 miljoner australiska dollar (cirka 350 miljoner kronor) vid systematiska misslyckanden att förhindra att barn ändå skaffar konton.

Lagen har fått mycket kritik. Alltifrån hur det rent praktiskt ska gå till, till att man förvägrar barn tillgänglighet till information och rätten att delta i det offentliga samtalet. Men den mjukare - svenska linjen - har prövats i flera år. Utan framgång. 

Den nya lagen ska införas om ett år och lär studeras noggrant av andra länder. Uppenbart är att den inte kommer att bli helt lätt att implementera. Men Australiens främsta reglerare, Julie Inman Grant, är tydlig med att en förändring måste till. Hon gör liknelsen med bilindustrin som för 60 år sedan motsatte sig införandet av säkerhetsbälten. I dag tävlar bilföretagen om att vara säkrast.

“Ansvaret (för ohälsan) har hittills legat på föräldrarna och barnen själva”, säger hon. 

“Den här lagen är inriktad på att skapa en normativ förändring, där ansvaret ska ligga på plattformarna”.

I valet mellan vem som ska bära ansvaret - techjättarna eller barnen - valde australiensarna techjättarna. Det känns inte orimligt.