Sluta handla på Shein – läs Elsa Beskow

I de kolossala fabriksområdena i Shein Village i södra Kina tar arbetsdagen aldrig slut; symaskinerna fortsätter surra till midnatt. I Chiles Atacama-öken tänds ännu ett klädbål bestående av returer, oanvända plagg, som färdats från ett lokalt paketombud här hemma, via Östeuropa och vidare till Latinamerika. 

Granskning efter granskning visar att de kinesiska företag som producerar ultrasnabbt mode och kränger det superbilligt via nätet, bygger på rovkapitalismens exploatering av människor och miljö. Ingen borde bli förvånad. Det säger sig själv att lågpris-ekvationen är omöjlig.  Ändå har 71 procent av svenska konsumenter fallit för frestelsen att klicka hem kemikaliefyllda produkter för en spottstyver från de kinesiska butiker som finns online. I den digitala julhandeln var det paket från Shein och Temu som fyllde korgarna hos ombuden.

I kärva tider jagar vi rabatter, inget konstigt i det. Men den osannolika prisreduktion som onlinejättarna erbjuder, kan rimligen inte kännas som ett superklipp om man vet att sömmerskan i fabriken i Guangzhoutar arbetar 75 timmar i veckan med försumbar avans. Är det förnekelse eller okunskap som gör att så många väljer att fortsätta handla på sajterna? En pedagogisk insats fodras. Elsa Beskow kan hjälpa oss. 

År 1912 skrev och ritade hon ”Pelles nya kläder” som bjuder en lektion i hur omständligt och kostsamt det egentligen är att skaffa sig en ny look. Hennes målgrupp var barn som växt upp i städer och större samhällen, och som därför inte visste hur fårens ull klipptes, kardades, spanns, färgades, vävdes och syddes till plagg. Beskows bilder illustrerar värdet av att se den människa som du gör en transaktion med, liten eller stor, i ögonen. Gossen sluter avtal med varje led i produktionen: mäster skräddare syr, Pelle räfsar hö, bär in ved och vaktar grisar i gengäld. Tjänstens omfattning viktas noga mot varje betalning: lika för lika. Den lille Pelle gör ärliga superdeals med en hel hoper människor för att till slut få sig en redig rock att växa i. Han överväger ingen retur. 

Beskow såg att den uppväxande stadsgenerationen höll på att förlora den koppling till växtriket, jorden och djuren som fanns i lantbrukssamhället. Det är därför hennes verk ofta påminner om flora och fauna och manar läsaren att vara rädd om naturen. I vår tid är det inte bara varornas ursprung som glöms bort; den sociala väv som handeln en gång utgjorde i varje lokalsamhälle finns inte längre. Den är bortvald och utkonkurrerad, först av shoppingcentra och stormarknader, sedan nätet. Kvar är kall kommers och snabba klipp. Vi tycks ha glömt att det ändå alltid finns en människa, långt där borta, i andra änden. Någon som syr rocken. 

Kanske är det dags att leta fram Beskows bilderbok. Det tycks ju vara en och annan som behöver en lättläst påminnelse. 

Anna-Karin Wyndhamn är fil. dr i pedagogiskt arbete och verksam vid Göteborgs universitet.