Socialdemokraterna gör slut med miljonprogrammen
Öppnar för att riva bostadsområden för att häva segregation.
Toppbild: Jakob Åkersten Brodén / Ali Lorestani / TT
Socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson ställer sig nu bakom utredaren Lawen Redars förslag att riva gamla slitna hyreshus som ett led i en strävan att bryta segregationen i utanförskapsområdena.
Det är en god idé på många sätt. Arkitektur och stadsplanering bidrar nämligen till segregation, utanförskap och sociala problem.
De stora hyreshusområden som byggdes under det svenska miljonprogrammet (1965-1975) var dömda att misslyckas från början. Redan när de var färdigbyggda hade man i andra länder börjat riva liknande områden eftersom man sett att de skapade förslumning och social utslagning. Mest berömt är rivningen av det gigantiska hyreshusområdet Pruitt Igoe utanför Saint Louis i USA som stod klart 1955 och började rivas redan 1972.
Men erfarenheten från andra sidan Atlanten hindrade inte de svenska sociala ingenjörerna från att upprepa misstagen i ännu större skala. Man insåg under vägen att de stora hyreshusområdena var impopulära och började bygga villor och radhus som komplement. Men hyreskasernerna stod där de stod.
Arkitekturen som präglar utanförskapsområden som Tensta, Rinkeby, Hammarkullen och Biskopsgården var den minst uppskattade stilen redan när den byggdes och är så än idag. Opinionsundersökningar och mäklarstatistik från Sverige och andra länder talar sitt tydliga språk. Den som har råd väljer att bosätta sig någon annanstans. Kvar i området blir de som inte har något val. Så cementeras och förstärks segregationen i en nedåtgående spiral.
Att riva oattraktiva boendemiljöer är alltså en god idé för att minska utanförskapet. Jag har tidigare skrivit i Fokus om Parisförorten Le Plessis-Robinson som lyckades bryta den negativa utvecklingen genom ett ambitiöst stadsutvecklingsprojekt. Det gick ut på att ersätta efterkrigstidens betonglådor med klassisk bebyggelse i samma stil som den man finner i Paris innerstad. Där finns lärdomar att hämta för svenska kommunpolitiker av alla färger.
Socialdemokraterna har länge hämmats av en destruktiv romantisering av miljonprogrammet. Att partiet nu drar av plåstret och öppnar för att riva dessa toxiska miljöer är lovande för den fortsatta stadsutvecklingsdiskussionen i Sverige. Attraktiva boendemiljöer skapar mer välfungerande samhällen. Människor trivs, stannar längre och tar hand om sin boendemiljö och varandra.
Att riva de mest misslyckade miljonprogramsområdena och ersätta dem med mer tilltalande bebyggelse är dock ingen universallösning på den gigantiska integrationsutmaning som Sverige står inför. En oroande detalj i sammanhanget är att rivningarna av utanförskapsområdena enligt Socialdemokraternas förslag ska kombineras med en slags dirigerad utspridning av de boende i områden med “mycket svenskar”. Det påminner om idén att bussa skötsamma flickor till problemskolor för att späda ut bråkstakarna, och forsla bråkstakar till skolor i lugna områden.
Samma typ av människosyn som låg bakom den sociala ingenjörskonst som skapade miljonprogrammets problem från första början.
Socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson ställer sig nu bakom utredaren Lawen Redars förslag att riva gamla slitna hyreshus som ett led i en strävan att bryta segregationen i utanförskapsområdena.
Det är en god idé på många sätt. Arkitektur och stadsplanering bidrar nämligen till segregation, utanförskap och sociala problem.
De stora hyreshusområden som byggdes under det svenska miljonprogrammet (1965-1975) var dömda att misslyckas från början. Redan när de var färdigbyggda hade man i andra länder börjat riva liknande områden eftersom man sett att de skapade förslumning och social utslagning. Mest berömt är rivningen av det gigantiska hyreshusområdet Pruitt Igoe utanför Saint Louis i USA som stod klart 1955 och började rivas redan 1972.
Men erfarenheten från andra sidan Atlanten hindrade inte de svenska sociala ingenjörerna från att upprepa misstagen i ännu större skala. Man insåg under vägen att de stora hyreshusområdena var impopulära och började bygga villor och radhus som komplement. Men hyreskasernerna stod där de stod.
Arkitekturen som präglar utanförskapsområden som Tensta, Rinkeby, Hammarkullen och Biskopsgården var den minst uppskattade stilen redan när den byggdes och är så än idag. Opinionsundersökningar och mäklarstatistik från Sverige och andra länder talar sitt tydliga språk. Den som har råd väljer att bosätta sig någon annanstans. Kvar i området blir de som inte har något val. Så cementeras och förstärks segregationen i en nedåtgående spiral.
Att riva oattraktiva boendemiljöer är alltså en god idé för att minska utanförskapet. Jag har tidigare skrivit i Fokus om Parisförorten Le Plessis-Robinson som lyckades bryta den negativa utvecklingen genom ett ambitiöst stadsutvecklingsprojekt. Det gick ut på att ersätta efterkrigstidens betonglådor med klassisk bebyggelse i samma stil som den man finner i Paris innerstad. Där finns lärdomar att hämta för svenska kommunpolitiker av alla färger.
Socialdemokraterna har länge hämmats av en destruktiv romantisering av miljonprogrammet. Att partiet nu drar av plåstret och öppnar för att riva dessa toxiska miljöer är lovande för den fortsatta stadsutvecklingsdiskussionen i Sverige. Attraktiva boendemiljöer skapar mer välfungerande samhällen. Människor trivs, stannar längre och tar hand om sin boendemiljö och varandra.
Att riva de mest misslyckade miljonprogramsområdena och ersätta dem med mer tilltalande bebyggelse är dock ingen universallösning på den gigantiska integrationsutmaning som Sverige står inför. En oroande detalj i sammanhanget är att rivningarna av utanförskapsområdena enligt Socialdemokraternas förslag ska kombineras med en slags dirigerad utspridning av de boende i områden med “mycket svenskar”. Det påminner om idén att bussa skötsamma flickor till problemskolor för att späda ut bråkstakarna, och forsla bråkstakar till skolor i lugna områden.
Samma typ av människosyn som låg bakom den sociala ingenjörskonst som skapade miljonprogrammets problem från första början.
