Socialsekreterare ställs i frontlinjen mot gängkriminaliteten
Sveriges mest styvmoderligt behandlade yrkesgrupp kan få ännu fler farliga uppgifter.
Toppbild: Johan Nilsson / TT
”Föräldrar som inte klarar av sin föräldrauppgift måste kunna tvingas till sociala insatser”, sa statsminister Ulf Kristersson i sitt öppningstal på Moderaternas Sverigemöte i fredags.
Han syftade på en utredning där kommuners socialnämnder ska ges mer brottsförebyggande ansvar. Med andra ord: Socialsekreterare ska ställas i frontlinjen mot den skenande gängkriminaliteten, en yrkesgrupp som redan är bland de mest styvmoderligt behandlade.
Deras börda är närmast ofattbar. Under 2010-talet sökte närmare en halv miljon människor asyl i Sverige. Den nyanlände får etableringsersättning av staten de två första åren. Under denna tid förväntas den ha lärt sig svenska och i bästa fall ha fått jobb. Men majoriteten hade inte uppnått något av det, när det var dags för kommunens socialsekreterare att ta över ansvaret. De räckte snart inte till när kommunerna överhopades av försörjningsärenden. Många kommuner snabbanställde outbildade och oerfarna medarbetare.
Socialsekreteraren har oturen – till skillnad mot till exempel Försäkringskassans bidragsutbetalande tjänsteman – att arbeta och i många fall bo i närheten av sina klienter. När de, med fullt lagstöd, nekar sina klienter bidrag riskerar de att bli uppsökta, trakasserade och rent av utsatta för mordförsök. Enligt Novus har fyra av tio utsatts för hot. Och i utsatta områden har 66 procent utsatts för hot enligt Akademikerförbundet SSR. Ibland leder det till handgripligheter – som när en ung socialsekreterare utsattes för mordförsök förra året.
Nu belastas socialsekreteraren med nya, konfrontativa, uppgifter. Och det är inga småsaker som utredaren kräver. Socialsekreteraren ska tvinga föräldrarna betala vite om barnet inte följer socialnämndens beslut om att delta på föräldramöten, att komma i väg till fritidsaktiviteter eller att läsa sina läxor. Men det stannar inte där. Socialsekreteraren ska kunna besluta om elektronisk fotboja för barn över 15 år för att övervaka att barnet är hemma under kvällar och nätter.
Samtidigt visar Åklagarmyndighets siffror att barn i kriminella miljöer blir allt farligare. Antalet barn som misstänks i mordutredningar har vuxit från 20 individer år 2013, till 515 förra året.
Utredningen går i linje med rikspolischef Petra Lundhs upprepade krav om att andra samhällsaktörer, inte minst socialkontor och privatpersoner, nu måste axla det brottsförebyggande arbetet. Ett krav som hon avslutade med orden ”Det är inte polisens misslyckande – det är hela samhällets” i SVT:s 30 Minuter i höstas.
Så när statens våldsmonopol drar sig tillbaka – vad har socialsekreterarna för ”vapen” att freda sig med? Inte många. I Fokus har vi berättat om hur vikarien Maria Rennerstam råkade illa ut när hon agerade visselblåsare. Hon har krävt att man åtminstone ska få rätt att spela in telefonsamtalen för att kunna leda hoten i bevis – men Socialstyrelsen anser det vara en integritetskränkning.
Den tidigare naiva välviljan tvingar nu sorgligt nog samhället till större repression. Men den uppgiften ska inte läggas i knät på en redan överbelastad yrkesgrupp som saknar möjlighet att freda sig – den måste i huvudsak vara polisiär.
”Föräldrar som inte klarar av sin föräldrauppgift måste kunna tvingas till sociala insatser”, sa statsminister Ulf Kristersson i sitt öppningstal på Moderaternas Sverigemöte i fredags.
Han syftade på en utredning där kommuners socialnämnder ska ges mer brottsförebyggande ansvar. Med andra ord: Socialsekreterare ska ställas i frontlinjen mot den skenande gängkriminaliteten, en yrkesgrupp som redan är bland de mest styvmoderligt behandlade.
Deras börda är närmast ofattbar. Under 2010-talet sökte närmare en halv miljon människor asyl i Sverige. Den nyanlände får etableringsersättning av staten de två första åren. Under denna tid förväntas den ha lärt sig svenska och i bästa fall ha fått jobb. Men majoriteten hade inte uppnått något av det, när det var dags för kommunens socialsekreterare att ta över ansvaret. De räckte snart inte till när kommunerna överhopades av försörjningsärenden. Många kommuner snabbanställde outbildade och oerfarna medarbetare.
Socialsekreteraren har oturen – till skillnad mot till exempel Försäkringskassans bidragsutbetalande tjänsteman – att arbeta och i många fall bo i närheten av sina klienter. När de, med fullt lagstöd, nekar sina klienter bidrag riskerar de att bli uppsökta, trakasserade och rent av utsatta för mordförsök. Enligt Novus har fyra av tio utsatts för hot. Och i utsatta områden har 66 procent utsatts för hot enligt Akademikerförbundet SSR. Ibland leder det till handgripligheter – som när en ung socialsekreterare utsattes för mordförsök förra året.
Nu belastas socialsekreteraren med nya, konfrontativa, uppgifter. Och det är inga småsaker som utredaren kräver. Socialsekreteraren ska tvinga föräldrarna betala vite om barnet inte följer socialnämndens beslut om att delta på föräldramöten, att komma i väg till fritidsaktiviteter eller att läsa sina läxor. Men det stannar inte där. Socialsekreteraren ska kunna besluta om elektronisk fotboja för barn över 15 år för att övervaka att barnet är hemma under kvällar och nätter.
Samtidigt visar Åklagarmyndighets siffror att barn i kriminella miljöer blir allt farligare. Antalet barn som misstänks i mordutredningar har vuxit från 20 individer år 2013, till 515 förra året.
Utredningen går i linje med rikspolischef Petra Lundhs upprepade krav om att andra samhällsaktörer, inte minst socialkontor och privatpersoner, nu måste axla det brottsförebyggande arbetet. Ett krav som hon avslutade med orden ”Det är inte polisens misslyckande – det är hela samhällets” i SVT:s 30 Minuter i höstas.
Så när statens våldsmonopol drar sig tillbaka – vad har socialsekreterarna för ”vapen” att freda sig med? Inte många. I Fokus har vi berättat om hur vikarien Maria Rennerstam råkade illa ut när hon agerade visselblåsare. Hon har krävt att man åtminstone ska få rätt att spela in telefonsamtalen för att kunna leda hoten i bevis – men Socialstyrelsen anser det vara en integritetskränkning.
Den tidigare naiva välviljan tvingar nu sorgligt nog samhället till större repression. Men den uppgiften ska inte läggas i knät på en redan överbelastad yrkesgrupp som saknar möjlighet att freda sig – den måste i huvudsak vara polisiär.