Straffa dem som struntar i skolbibliotek

Äntligen! är det nog många som vill utbrista när riksdagen nu röstat ja till att att alla elever oavsett skolform ska ha tillgång till bemannade skolbibliotek. Och det är verkligen på tiden i denna bildningsfientliga tid som på sistone har krönts av larmrapport efter larmrapport om vår nationella läskris.

Det är minst sagt välbehövligt med lagändringar som ställer krav på att bemanningen i första hand ska bestå av utbildade bibliotekarier, att det ska vara en huvudregel att skolbiblioteket ska finnas på den egna skolenheten, och att det tagits fram en definition av vad som kan klassas som ett skolbibliotek: “en samlad, gemensam och ordnad verksamhet som finns i en särskild lokal”. Dessutom måste alla huvudmän ta fram en biblioteksplan som bland annat preciserar hur skolbiblioteket ska fungera och bidra till elevernas lärande. 

Med tanke på att lagen ska börja gälla den 1 juli 2025, är det inte gott om tid för de skolor som saknar det som kommer att krävas att ordna det. Inte minst utbildade bibliotekarier, som det redan råder brist på. Men den största oron är att det kommer att vara fortsatt möjligt att hitta kryphål för de skolor som inte har råd, vill ta sig råd eller inte tror på bibliotekens betydelse för lärandet, satsa på ett kvalitativt bibliotek i dess rätta mening. Det finns inte heller några föreslagna sanktioner i den proposition om stärkta skolbibliotek som nu klubbats igenom. Det är obegripligt varför. 

Satsningen på bemannade skolbibliotek är naturligtvis en viktig del i att vända den nationella läskrisen, men jag hoppas att det också går att se den som ett stort steg i att återupprätta bildningens värde och praktiska betydelse i utbildningssystemet. Det är trots allt grundläggande för att vi ska bli en kunskapsnation värd namnet igen.