Sverige måste ge med sig om försvarslån
Nödvändigt att låna för ge Europas försvarsindustri en snabb och kraftfull boost, skriver Calle Håkansson, forskare på FOI och UI.
Toppbild: Anders Wiklund / TT
Kommer Sverige att stödja en större EU-budget och gemensam upplåning för att stärka Europas försvarsindustriella kapacitet? Detta är frågor som hittills har lyst med sin frånvaro i debatten, men som vi nu snabbt måste förhålla oss till. Det är dags för Sverige att släppa på den frugala inställningen och ge Europas försvarsindustri en kraftfull finansieringsboost för att möta de allvarliga hot och utmaningar vi står inför.
De ödesmättade dagarna vid säkerhetskonferensen i München i helgen har återigen belyst hur bristfälligt förberett Europa är för att ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Även om Nato förblir grundbulten i den kollektiva försvarsplaneringen i Europa EU också att spela en avgörande roll i att stärka medlemsländernas försvar framöver.
Under de senaste åren har EU gradvis byggt upp en starkare försvarspolitisk kapacitet – särskilt genom att stödja och utveckla den europeiska försvarsindustrin. Samtidigt är de utmaningar och hot vi står inför idag så allvarliga att nya, mer ambitiösa initiativ måste tas fram och genomföras. Detta har lett till omfattande diskussioner om hur Europa kan stärka sin försvarsindustriella förmåga framöver.
Den nya försvarskommissionären i EU-kommissionen, Andrius Kubilius, har betonat att han vill se en budget för försvarsfrågor på minst 100 miljarder euro i nästa långtidsbudget – en tiofaldig ökning från den nuvarande. Men eftersom den nya budgeten inte träder i kraft förrän 2027, står vi inför ett akut behov av att snabbt stärka kapaciteten redan idag. Detta väcker stora frågor om hur vi i Europa kan genomföra en snabb och storskalig upprustning av vår försvarsindustri.
Vid säkerhetskonferensen i München meddelade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att Kommissionen väntas ändra budgetreglerna för att möjliggöra ökade nationella satsningar på försvar. I mars förväntas även försvarskommissionären Andrius Kubilius och EU:s utrikeschef Kaja Kallas presentera en ny plan för hur Europa kan stärka sin försvarsförmåga. Planen bygger på de inflytelserika rapporter som den tidigare ECB-chefen Mario Draghi och Finlands tidigare president Sauli Niinistö tagit fram på uppdrag av EU. Dessa rapporter innehåller ambitiösa förslag för att stärka EU:s försvarsindustriella kapacitet och öka Europas motståndskraft. Många av de idéer och verktyg som behövs för att stärka Europas försvarsförmåga finns redan på plats – det som hittills har saknats är den politiska viljan att ta nästa steg och omsätta ambitionerna i verklighet
Kommissionsordförande Ursula von der Leyen har också uttalat att EU:s medlemsstater måste investera minst 500 miljarder euro sammanlagt för att stärka sitt försvar de kommande åren. Detta, i kombination med att nästa EU-budget ligger flera år bort, har bidragit till att diskussionerna om gemensam upplåning för försvarssatsningar blivit allt mer aktuella. Ett förslag, som bland annat drivs av Polen, är att länder frivilligt kan delta i en fond för att gemensamt upplåna medel för att köpa försvarsmateriel. Vid säkerhetskonferensen hörde vi för första gången att Tysklands förbundskansler Scholz uttalade sig försiktigt positivt om detta, vilket även den trolige nästa kanslern Friedrich Merz har gjort.
Sedan tidigare har Sveriges sparsamma allierade, som Finland och Danmark, redan bytt fot och öppnat för nya former av gemensam upplåning och finansiering för försvarsändamål. Även Sverige måste nu byta position.
Calle Håkansson är doktor i statsvetenskap och forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), enheten för internationell säkerhetspolitik, samt vid Europaprogrammet på Utrikespolitiska institutet (UI).
Kommer Sverige att stödja en större EU-budget och gemensam upplåning för att stärka Europas försvarsindustriella kapacitet? Detta är frågor som hittills har lyst med sin frånvaro i debatten, men som vi nu snabbt måste förhålla oss till. Det är dags för Sverige att släppa på den frugala inställningen och ge Europas försvarsindustri en kraftfull finansieringsboost för att möta de allvarliga hot och utmaningar vi står inför.
De ödesmättade dagarna vid säkerhetskonferensen i München i helgen har återigen belyst hur bristfälligt förberett Europa är för att ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Även om Nato förblir grundbulten i den kollektiva försvarsplaneringen i Europa EU också att spela en avgörande roll i att stärka medlemsländernas försvar framöver.
Under de senaste åren har EU gradvis byggt upp en starkare försvarspolitisk kapacitet – särskilt genom att stödja och utveckla den europeiska försvarsindustrin. Samtidigt är de utmaningar och hot vi står inför idag så allvarliga att nya, mer ambitiösa initiativ måste tas fram och genomföras. Detta har lett till omfattande diskussioner om hur Europa kan stärka sin försvarsindustriella förmåga framöver.
Den nya försvarskommissionären i EU-kommissionen, Andrius Kubilius, har betonat att han vill se en budget för försvarsfrågor på minst 100 miljarder euro i nästa långtidsbudget – en tiofaldig ökning från den nuvarande. Men eftersom den nya budgeten inte träder i kraft förrän 2027, står vi inför ett akut behov av att snabbt stärka kapaciteten redan idag. Detta väcker stora frågor om hur vi i Europa kan genomföra en snabb och storskalig upprustning av vår försvarsindustri.
Vid säkerhetskonferensen i München meddelade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att Kommissionen väntas ändra budgetreglerna för att möjliggöra ökade nationella satsningar på försvar. I mars förväntas även försvarskommissionären Andrius Kubilius och EU:s utrikeschef Kaja Kallas presentera en ny plan för hur Europa kan stärka sin försvarsförmåga. Planen bygger på de inflytelserika rapporter som den tidigare ECB-chefen Mario Draghi och Finlands tidigare president Sauli Niinistö tagit fram på uppdrag av EU. Dessa rapporter innehåller ambitiösa förslag för att stärka EU:s försvarsindustriella kapacitet och öka Europas motståndskraft. Många av de idéer och verktyg som behövs för att stärka Europas försvarsförmåga finns redan på plats – det som hittills har saknats är den politiska viljan att ta nästa steg och omsätta ambitionerna i verklighet
Kommissionsordförande Ursula von der Leyen har också uttalat att EU:s medlemsstater måste investera minst 500 miljarder euro sammanlagt för att stärka sitt försvar de kommande åren. Detta, i kombination med att nästa EU-budget ligger flera år bort, har bidragit till att diskussionerna om gemensam upplåning för försvarssatsningar blivit allt mer aktuella. Ett förslag, som bland annat drivs av Polen, är att länder frivilligt kan delta i en fond för att gemensamt upplåna medel för att köpa försvarsmateriel. Vid säkerhetskonferensen hörde vi för första gången att Tysklands förbundskansler Scholz uttalade sig försiktigt positivt om detta, vilket även den trolige nästa kanslern Friedrich Merz har gjort.
Sedan tidigare har Sveriges sparsamma allierade, som Finland och Danmark, redan bytt fot och öppnat för nya former av gemensam upplåning och finansiering för försvarsändamål. Även Sverige måste nu byta position.
Calle Håkansson är doktor i statsvetenskap och forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), enheten för internationell säkerhetspolitik, samt vid Europaprogrammet på Utrikespolitiska institutet (UI).