Transportstyrelsen ska ge fan i att störa det goda livet

När myndigheten i maskopi med lömska läkare lutar sig tungt mot PEth-provet, skjuter de vilt med hagelbössa. 

Text:

Toppbild: Fredrik Sandberg / TT

Toppbild: Fredrik Sandberg / TT

När mamma, då 85, förra året träffade en ny läkare på vårdcentralen, fick hon påträngande frågor om sin alkoholkonsumtion. 

Helt opåkallat av symptombild, beteende, egna undringar. Jag som hänger med mamma på landet ibland, vet att hon brukar ta med en flaska vin dit, och en deciliter gin, kanske två, om hon ska stanna en vecka. Det blir inga backanaler, om man så säger.

Går allt åt, vilket inte alltid händer, blir det totalt 8-10 standardglas, det vill säga under Socialstyrelsens väldigt stränga - och kraftigt ifrågasatta - definition. 

Integritetskränkningen på vårdcentralen lämnade en sur eftersmak, och mamma såg till att få ny läkare nästa gång.

 Nu har det i nyhetsrapporteringen visats att tusentals svenskar råkar ännu mycket värre ut i vården än hon.   

De kan ha kommit för undersökning av, säg, blodtryck eller förmaksflimmer. Läkaren kanske ställer frågor om sådant som träning, rökning, drickande. Och rekommenderar inte sällan blodprov.

Den intet ont anande vårdtagaren kan då, åtminstone efter ett uppföljande blodprov, bli av med körkortet. Detta för att läkaren skvallrar om resultatet för Transportstyrelsen, som sedan fattar beslut. 

Trots att vårdbesöket alltså inte handlade om alkoholproblem. Och utan information till vårdtagaren om vilka markörer i blodet som skulle testas.

Att staten kan dra in körkort av medicinska skäl är förstås rätt. Den som är missbrukare eller nära hjärtattack eller har dålig syn kan ju vara en fara för andra. 

Men vad gäller de här “smygtagna” proven räcker det med att komma upp i ett PEth-gränsvärde på 0,3. Vad innebär då det?

 PEth är en fosfolipid som bara bildas i närvaro av etanol. Testet är därför en etablerad markör för att mäta konsumtion av alkohol, inte bara senaste timmarna (som vid blod- och blåsprov) utan över dagar, veckor.

 Men det finns flera problem med gränsvärdet. 

Av etiska och andra skäl har det gjorts endast få och små studier, och de individuella variationerna av hur konsumtionen slår på PEth-värdet är stora. “Det är oroande att Transportstyrelsen baserar riktlinjer på en så begränsad och bristfällig referens”, sammanfattar ST-läkaren Tor Stålhammar i Läkartidningen.

I debatten har ett missförstånd cirkulerat: att det räcker med 10 standardglas för att kunna komma upp i PEth 0,3. Enligt ett klargörande från Transportstyrelsen handlar det i stället om 28-42 standardglas vin eller 21-28 burkar starköl i veckan. (Ett standardglas innehåller 12 gram alkohol och motsvarar ungefär 12-13 cl medelstarkt rödtjut.)

Uttryckt ännu enklare: drygt fyra vinare under en vecka ger ett PEth-värde på minst 0,3 - gränsen för läkarskvaller.

Om vi nu godtar att PEth-mätning, trots Stålhammars invändning, ändå är någorlunda pålitlig, så springer vi på nästa problem.

Säg att du under en vecka tar ett ett par, tre AW-öl med en kompis, en kväll delar en flaska vin med partnern, och på lördagsbjudning undfägnas med några drinkar före maten, lite krispig chablis till förrätten, en flarra kraftfull rioja till köttet, och kaffe med stadig avec.

Då kan lappen ryka!

I alla fall om en vecka av den typen (eller varför inte en chartervecka?) föregår även ett andra blodprov. Trots att du inte enda gång i livet kört bil med den allra minsta lilla promille i kroppen.

Det finns ingen tillförlitlig statistik över svenskars drickande. Vi ljuger i formulären, eller lurar oss själva. 

Men jag känner hur många som helst - inklusive mig själv - där en festkväll till helgen plus kanske något småbus i veckan, eller lite findrickande till maten, ingår i det goda livet.

Vi är långt över miljonen, om jag ska gissa. Helt säkert åtminstone många hundra tusen. När Transportstyrelsen i maskopi med lömska läkare lutar sig så tungt mot PEth-provet, skjuter de alltså vilt med hagelbössa. 

Visst, de träffar kanske några enstaka opålitliga bilister - men är det värt integritetsskadan? Är det rättfärdigt givet de, för somliga, stora svårigheter som kommer att uppstå, när de, så att säga, ska ratta sin vardag?

För att inte tala om dem som har körkortet som förutsättning för sin yrkesutövning och därmed inkomst.

Våra myndigheter kan inte ha skademinimering som enda framgångsparameter. I så fall kunde vi ju stänga Systembolaget, skidliftar, dykutbildningar och konditorier med mycket mera, samt sänka alla väghastigheter till 30.

Inte minst bör myndigheterna - och läkarkåren, givetvis - vårda medborgarnas förtroende.

Hälsar även mamma.

När mamma, då 85, förra året träffade en ny läkare på vårdcentralen, fick hon påträngande frågor om sin alkoholkonsumtion.

Helt opåkallat av symptombild, beteende, egna undringar. Jag som hänger med mamma på landet ibland, vet att hon brukar ta med en flaska vin dit, och en deciliter gin, kanske två, om hon ska stanna en vecka. Det blir inga backanaler, om man så säger.

Går allt åt, vilket inte alltid händer, blir det totalt 8-10 standardglas, det vill säga under Socialstyrelsens väldigt stränga – och kraftigt ifrågasatta – definition. 

Integritetskränkningen på vårdcentralen lämnade en sur eftersmak, och mamma såg till att få ny läkare nästa gång.

 Nu har det i nyhetsrapporteringen visats att tusentals svenskar råkar ännu mycket värre ut i vården än hon.   

De kan ha kommit för undersökning av, säg, blodtryck eller förmaksflimmer. Läkaren kanske ställer frågor om sådant som träning, rökning, drickande. Och rekommenderar inte sällan blodprov.

Den intet ont anande vårdtagaren kan då, åtminstone efter ett uppföljande blodprov, bli av med körkortet. Detta för att läkaren skvallrar om resultatet för Transportstyrelsen, som sedan fattar beslut. 

Trots att vårdbesöket alltså inte handlade om alkoholproblem. Och utan information till vårdtagaren om vilka markörer i blodet som skulle testas.

Att staten kan dra in körkort av medicinska skäl är förstås rätt. Den som är missbrukare eller nära hjärtattack eller har dålig syn kan ju vara en fara för andra. 

Men vad gäller de här “smygtagna” proven räcker det med att komma upp i ett PEth-gränsvärde på 0,3. Vad innebär då det?

PEth är en fosfolipid som bara bildas i närvaro av etanol. Testet är därför en etablerad markör för att mäta konsumtion av alkohol, inte bara senaste timmarna (som vid blod- och blåsprov) utan över dagar, veckor.

Men det finns flera problem med gränsvärdet.

Av etiska och andra skäl har det gjorts endast få och små studier, och de individuella variationerna av hur konsumtionen slår på PEth-värdet är stora. “Det är oroande att Transportstyrelsen baserar riktlinjer på en så begränsad och bristfällig referens”, sammanfattar ST-läkaren Tor Stålhammar i Läkartidningen.

I debatten har ett missförstånd cirkulerat: att det räcker med 10 standardglas för att kunna komma upp i PEth 0,3. Enligt ett klargörande från Transportstyrelsen handlar det i stället om 28-42 standardglas vin eller 21-28 burkar starköl i veckan. (Ett standardglas innehåller 12 gram alkohol och motsvarar ungefär 12-13 cl medelstarkt rödtjut.)

Uttryckt ännu enklare: drygt fyra vinare under en vecka ger ett PEth-värde på minst 0,3 – gränsen för läkarskvaller.

Om vi nu godtar att PEth-mätning, trots Stålhammars invändning, ändå är någorlunda pålitlig, så springer vi på nästa problem.

Säg att du under en vecka tar ett ett par, tre AW-öl med en kompis, en kväll delar en flaska vin med partnern, och på lördagsbjudning undfägnas med några drinkar före maten, lite krispig chablis till förrätten, en flarra kraftfull rioja till köttet, och kaffe med stadig avec.

Då kan lappen ryka!

I alla fall om en vecka av den typen (eller varför inte en chartervecka?) föregår även ett andra blodprov. Trots att du inte enda gång i livet kört bil med den allra minsta lilla promille i kroppen.

Det finns ingen tillförlitlig statistik över svenskars drickande. Vi ljuger i formulären, eller lurar oss själva. 

Men jag känner hur många som helst – inklusive mig själv – där en festkväll till helgen plus kanske något småbus i veckan, eller lite findrickande till maten, ingår i det goda livet.

Vi är långt över miljonen, om jag ska gissa. Helt säkert åtminstone många hundra tusen. När Transportstyrelsen i maskopi med lömska läkare lutar sig så tungt mot PEth-provet, skjuter de alltså vilt med hagelbössa. 

Visst, de träffar kanske några enstaka opålitliga bilister – men är det värt integritetsskadan? Är det rättfärdigt givet de, för somliga, stora svårigheter som kommer att uppstå, när de, så att säga, ska ratta sin vardag?

För att inte tala om dem som har körkortet som förutsättning för sin yrkesutövning och därmed inkomst.

Våra myndigheter kan inte ha skademinimering som enda framgångsparameter. I så fall kunde vi ju stänga Systembolaget, skidliftar, dykutbildningar och konditorier med mycket mera, samt sänka alla väghastigheter till 30.

Inte minst bör myndigheterna – och läkarkåren, givetvis – vårda medborgarnas förtroende.

Hälsar även mamma.

Text:

Toppbild: Fredrik Sandberg / TT