Johan Pehrsons riskabla triangulering
Nu låter L-ledaren som Magdalena Andersson. Det får han svårt att komma undan med.
Toppbild: Axel Narving/TT
”Staten får inte abdikera” hette en skolutredning som kom 2014 och sågade kommunaliseringen. Elva år senare sågar en ny utredning marknadsskolan, till allt utom namnet. Det kan vara Liberalernas sista strid innan de rider västerut och nu ryker dammet om hovarna. ”Börsklippare ska ut ur skolan med huvudet före”…”inbyggda fel i systemet som helhet”…”naivitet inklusive i mitt eget parti”… kom det från utbildningsministern tillika partiledaren Johan Pehrson när han tog emot utredningen Skärpta villkor för friskolesektorn.
Den enda kapabla handhavaren av skolan borde vara staten då. Men L- visionen om återförstatligande har aldrig förverkligats. Ironiskt nog har partiet bara fått stöd av sina historiska ärkefiender Vänsterpartiet och SD i frågan.
Samtidigt har en strid ström av statliga kontrollmekanismer installerats för att släcka de ständiga bränderna i systemet. Friskolor kan som bekant börsnoteras, sponsras av Saudiarabien, radikalisera barn tills Säpo reagerar, eller äga en våffelstuga i Åre.
Det var tydligt på måndagen att Johan Pehrson njöt av att låta som Magdalena Andersson, men det är en triangulering med risker. Längre än så här är det svårt att gå utan att dra bort plåstret helt och hållet. Socialdemokraterna kommer att fråga Johan Pehrson vem av hans Tidö-kompisar som hindrar honom från att ta steget fullt ut och förbjuda aktiebolag att driva skolor.
I sommar är det 34 år sedan kommunaliseringen trädde i kraft. Kombinerat med förändrade statsbidragsregler bäddade reformen för skolpengssystemet. Som möjliggjorde friskolesystemet, som öppnade för skolkoncernerna, som tillsammans med en postmodern läroplan och en lågkonjunktur från helvetet utmynnade i en situation som absolut ingen ville ha.
Även om Johan Pehrson främst lät arg är det också ett sorgearbete han ägnar sig åt. Det handlar inte bara om skolan utan om Sverige och hur vi ställde till det.
”Staten får inte abdikera” hette en skolutredning som kom 2014 och sågade kommunaliseringen. Elva år senare sågar en ny utredning marknadsskolan, till allt utom namnet. Det kan vara Liberalernas sista strid innan de rider västerut och nu ryker dammet om hovarna. ”Börsklippare ska ut ur skolan med huvudet före”…”inbyggda fel i systemet som helhet”…”naivitet inklusive i mitt eget parti”… kom det från utbildningsministern tillika partiledaren Johan Pehrson när han tog emot utredningen Skärpta villkor för friskolesektorn.
Den enda kapabla handhavaren av skolan borde vara staten då. Men L- visionen om återförstatligande har aldrig förverkligats. Ironiskt nog har partiet bara fått stöd av sina historiska ärkefiender Vänsterpartiet och SD i frågan.
Samtidigt har en strid ström av statliga kontrollmekanismer installerats för att släcka de ständiga bränderna i systemet. Friskolor kan som bekant börsnoteras, sponsras av Saudiarabien, radikalisera barn tills Säpo reagerar, eller äga en våffelstuga i Åre.
Det var tydligt på måndagen att Johan Pehrson njöt av att låta som Magdalena Andersson, men det är en triangulering med risker. Längre än så här är det svårt att gå utan att dra bort plåstret helt och hållet. Socialdemokraterna kommer att fråga Johan Pehrson vem av hans Tidö-kompisar som hindrar honom från att ta steget fullt ut och förbjuda aktiebolag att driva skolor.
I sommar är det 34 år sedan kommunaliseringen trädde i kraft. Kombinerat med förändrade statsbidragsregler bäddade reformen för skolpengssystemet. Som möjliggjorde friskolesystemet, som öppnade för skolkoncernerna, som tillsammans med en postmodern läroplan och en lågkonjunktur från helvetet utmynnade i en situation som absolut ingen ville ha.
Även om Johan Pehrson främst lät arg är det också ett sorgearbete han ägnar sig åt. Det handlar inte bara om skolan utan om Sverige och hur vi ställde till det.