Trump och rättsstat – två ord som inte går ihop
Vi får förlita oss på USA:s högsta domstol. Dess konstitutionella arv är större än summan av justitieråden som råkar sitta där, skriver domaren Krister Thelin.
Donald Trump och rättsstaten är ett contradictio in adjecto (motsägelse i sak).
Presidenten har redan visat sitt förakt för regelefterlevnad i sin maktutövning, för att inte tala om i sitt yrkes- och privatliv. Låt oss titta på den konstitution han verkar under.
USA:s författning med sin strikta maktdelning är en konstitutionell förebild i världen med rötter i upplysningstiden och Montesquieus idéer. Dessa förverkligades först i USA efter den amerikanska revolutionen och återexporterades därefter till Europa och vägledde den franska revolutionen 1789.
Enligt maktdelningsprincipen ska den lagstiftande, verkställande och dömande makten kontrollera och balansera varandra. Vår egen regeringsform från 1809 var, innan den gick i graven 1975, den näst äldsta gällande konstitutionen i världen som vilade på maktdelningsfilosofin, även om den aldrig var så konsekvent genomförd som den amerikanska. Vi bugade fortfarande djupt för Kungl. Maj:t.
För Trump är det enbart den verkställande makten, det vill säga hans egen presidentmakt, som räknas. Det republikanska partiet är hans lojala hejaklack, och med en knapp republikansk majoritet i kongressen kontrollerar Trump också den lagstiftande makten.
Den dömande makten med Högsta Domstolen (Supreme Court) som slutlig konstitutionell väktare må ha en majoritet av konservativa domare. Men ingen av dessa är partigängare. Detta beskrev Bob Woodward i sin klassiska bok ”The Brethren: Inside the Supreme Court” från 1979. Institutionen och det konstitutionella arvet är i USA:s högsta domstol större än summan av de justitieråd som vid varje tillfälle råkar sitta där.
Högsta domstolen beslutade att gå emot Trump redan sju veckor efter hans installation, då han frös biståndspengar trots att kongressen hade beslutat att betala ut dem.
Det finns alltså hopp. Om drygt 18 månader är det mellanårsval: hela representanthuset och en tredjedel av Senaten skall väljas. Republikanska kandidater är beroende av partiet och därmed ytterst Trumps välvilja, men väljarna har sista ordet. Trump kan alltså förlora sin lojala majoritet i Kongressen. Men det är långt till valet och som Trump visat, sedan han svors in den 20 januari, har han och hans informelle medpresident Musk låtit den verkställande makten härja runt.
Mycken ytterligare skada såväl nationellt som internationellt kan alltså ske. Frågan är om Trump ens kommer att respektera ett kongressval som går honom emot. Kommer han rentav försöka ställa upp för en tredje presidentperiod när den tiden kommer – trots att det är olagligt?
President Andrew Jackson (på posten från 1829 till 1837) lär ha konstaterat, när ett avgörande från Högsta Domstolen med ordföranden domare Marshall gick honom emot, att ”Justice Marshall has made his decision, now let him enforce it”. Jacksons linje segrade tills saken ändrades på grund av andra omständigheter.
En fullt utvecklad konstitutionell kris kommer alltså att föreligga i USA den dag Trump motsätter sig ett beslut från Högsta Domstolen. I likhet med påven är Högsta Domstolen ofelbar, även om den inte har några maktmedel. Och i Hollywood-fabriken segrar alltid det goda. Vi kan bara knäppa våra händer och hoppas att så också sker i en framtida konstitutionell uppgörelse i bästa western-stil mellan cowboy POTUS (presidenten) och cowboy SCOTUS (Högsta Domstolen). Om Trump inte dessförinnan har sålt ut oss till Putin, i vilket fall saken onekligen förlorar i betydelse.
Krister Thelin är domare, tidigare statssekreterare i Justitiedepartementet och utredare.
Donald Trump och rättsstaten är ett contradictio in adjecto (motsägelse i sak).
Presidenten har redan visat sitt förakt för regelefterlevnad i sin maktutövning, för att inte tala om i sitt yrkes- och privatliv. Låt oss titta på den konstitution han verkar under.
USA:s författning med sin strikta maktdelning är en konstitutionell förebild i världen med rötter i upplysningstiden och Montesquieus idéer. Dessa förverkligades först i USA efter den amerikanska revolutionen och återexporterades därefter till Europa och vägledde den franska revolutionen 1789.
Enligt maktdelningsprincipen ska den lagstiftande, verkställande och dömande makten kontrollera och balansera varandra. Vår egen regeringsform från 1809 var, innan den gick i graven 1975, den näst äldsta gällande konstitutionen i världen som vilade på maktdelningsfilosofin, även om den aldrig var så konsekvent genomförd som den amerikanska. Vi bugade fortfarande djupt för Kungl. Maj:t.
För Trump är det enbart den verkställande makten, det vill säga hans egen presidentmakt, som räknas. Det republikanska partiet är hans lojala hejaklack, och med en knapp republikansk majoritet i kongressen kontrollerar Trump också den lagstiftande makten.
Den dömande makten med Högsta Domstolen (Supreme Court) som slutlig konstitutionell väktare må ha en majoritet av konservativa domare. Men ingen av dessa är partigängare. Detta beskrev Bob Woodward i sin klassiska bok ”The Brethren: Inside the Supreme Court” från 1979. Institutionen och det konstitutionella arvet är i USA:s högsta domstol större än summan av de justitieråd som vid varje tillfälle råkar sitta där.
Högsta domstolen beslutade att gå emot Trump redan sju veckor efter hans installation, då han frös biståndspengar trots att kongressen hade beslutat att betala ut dem.
Det finns alltså hopp. Om drygt 18 månader är det mellanårsval: hela representanthuset och en tredjedel av Senaten skall väljas. Republikanska kandidater är beroende av partiet och därmed ytterst Trumps välvilja, men väljarna har sista ordet. Trump kan alltså förlora sin lojala majoritet i Kongressen. Men det är långt till valet och som Trump visat, sedan han svors in den 20 januari, har han och hans informelle medpresident Musk låtit den verkställande makten härja runt.
Mycken ytterligare skada såväl nationellt som internationellt kan alltså ske. Frågan är om Trump ens kommer att respektera ett kongressval som går honom emot. Kommer han rentav försöka ställa upp för en tredje presidentperiod när den tiden kommer – trots att det är olagligt?
President Andrew Jackson (på posten från 1829 till 1837) lär ha konstaterat, när ett avgörande från Högsta Domstolen med ordföranden domare Marshall gick honom emot, att ”Justice Marshall has made his decision, now let him enforce it”. Jacksons linje segrade tills saken ändrades på grund av andra omständigheter.
En fullt utvecklad konstitutionell kris kommer alltså att föreligga i USA den dag Trump motsätter sig ett beslut från Högsta Domstolen. I likhet med påven är Högsta Domstolen ofelbar, även om den inte har några maktmedel. Och i Hollywood-fabriken segrar alltid det goda. Vi kan bara knäppa våra händer och hoppas att så också sker i en framtida konstitutionell uppgörelse i bästa western-stil mellan cowboy POTUS (presidenten) och cowboy SCOTUS (Högsta Domstolen). Om Trump inte dessförinnan har sålt ut oss till Putin, i vilket fall saken onekligen förlorar i betydelse.
Krister Thelin är domare, tidigare statssekreterare i Justitiedepartementet och utredare.
Donald Trump och rättsstaten är ett contradictio in adjecto (motsägelse i sak).
Presidenten har redan visat sitt förakt för regelefterlevnad i sin maktutövning, för att inte tala om i sitt yrkes- och privatliv. Låt oss titta på den konstitution han verkar under.
USA:s författning med sin strikta maktdelning är en konstitutionell förebild i världen med rötter i upplysningstiden och Montesquieus idéer. Dessa förverkligades först i USA efter den amerikanska revolutionen och återexporterades därefter till Europa och vägledde den franska revolutionen 1789.
Enligt maktdelningsprincipen ska den lagstiftande, verkställande och dömande makten kontrollera och balansera varandra. Vår egen regeringsform från 1809 var, innan den gick i graven 1975, den näst äldsta gällande konstitutionen i världen som vilade på maktdelningsfilosofin, även om den aldrig var så konsekvent genomförd som den amerikanska. Vi bugade fortfarande djupt för Kungl. Maj:t.
För Trump är det enbart den verkställande makten, det vill säga hans egen presidentmakt, som räknas. Det republikanska partiet är hans lojala hejaklack, och med en knapp republikansk majoritet i kongressen kontrollerar Trump också den lagstiftande makten.
Den dömande makten med Högsta Domstolen (Supreme Court) som slutlig konstitutionell väktare må ha en majoritet av konservativa domare. Men ingen av dessa är partigängare. Detta beskrev Bob Woodward i sin klassiska bok ”The Brethren: Inside the Supreme Court” från 1979. Institutionen och det konstitutionella arvet är i USA:s högsta domstol större än summan av de justitieråd som vid varje tillfälle råkar sitta där.
Högsta domstolen beslutade att gå emot Trump redan sju veckor efter hans installation, då han frös biståndspengar trots att kongressen hade beslutat att betala ut dem.
Det finns alltså hopp. Om drygt 18 månader är det mellanårsval: hela representanthuset och en tredjedel av Senaten skall väljas. Republikanska kandidater är beroende av partiet och därmed ytterst Trumps välvilja, men väljarna har sista ordet. Trump kan alltså förlora sin lojala majoritet i Kongressen. Men det är långt till valet och som Trump visat, sedan han svors in den 20 januari, har han och hans informelle medpresident Musk låtit den verkställande makten härja runt.
Mycken ytterligare skada såväl nationellt som internationellt kan alltså ske. Frågan är om Trump ens kommer att respektera ett kongressval som går honom emot. Kommer han rentav försöka ställa upp för en tredje presidentperiod när den tiden kommer – trots att det är olagligt?
President Andrew Jackson (på posten från 1829 till 1837) lär ha konstaterat, när ett avgörande från Högsta Domstolen med ordföranden domare Marshall gick honom emot, att ”Justice Marshall has made his decision, now let him enforce it”. Jacksons linje segrade tills saken ändrades på grund av andra omständigheter.
En fullt utvecklad konstitutionell kris kommer alltså att föreligga i USA den dag Trump motsätter sig ett beslut från Högsta Domstolen. I likhet med påven är Högsta Domstolen ofelbar, även om den inte har några maktmedel. Och i Hollywood-fabriken segrar alltid det goda. Vi kan bara knäppa våra händer och hoppas att så också sker i en framtida konstitutionell uppgörelse i bästa western-stil mellan cowboy POTUS (presidenten) och cowboy SCOTUS (Högsta Domstolen). Om Trump inte dessförinnan har sålt ut oss till Putin, i vilket fall saken onekligen förlorar i betydelse.
Krister Thelin är domare, tidigare statssekreterare i Justitiedepartementet och utredare.