Trumps tullar, tisdag
Kaos och förvirring när Trump ömsom slår hårt, ömsom utlovar förhandling.
Börserna i hela världen har fallit sedan tullarna annonserades på “Liberation Day” den 2 april. Wall Street stängde visserligen kring nollan i går och Europabörserna öppnade upp på tisdagsmorgonen, men oron är stor att kaoset ska fortsätta. Nu hörs även republikaner kritisera presidenten.
Hedgefondprofilen Bill Hackman, som stöttade Trumps kampanj, vädjar om 80 dagars tullstopp för att förhandla, Wall Street-kollegan Mark Spitznagel tror att Trump har gillrat en fälla och att börsen faller ytterligare 80 procent, de allra flesta ekonomer talar om permafrost och lågkonjunktur.
Bara MAGA-rörelsen är obrydd. För många av dem spelar börskaoset ingen roll. De äger inga aktier och tycker att det är på tiden att de rika får vara med och betala. De funderar inte nämnvärt på att börskollapsen är ett resultat av försämrade ekonomiska utsikter som de själva lär få betala priset för snart.
I går ryktades om att tullarna skulle pausas, det fick börserna att vända upp, Trump dementerade, de vände ner. Som en marionettdocka styr han hela världsekonomin, det är svårt att tro att han inte njuter.
Som en kritisk republikan uttryckte det: Jag vet inte vad som pågår i presidentens huvud, men jag vet att han gillar den mediala uppmärksamhet det ger.
Medan Trump njuter på sin golfbana, försöker presidentens rådgivare gjuta olja på vågorna. Elon Musk talar om en frihandelspakt med Europa där varor och människor flödar fritt. Tydligen utan att minnas TTIP-avtalet mellan USA och EU som framförhandlades på 10-talet men stoppades när Trump var president förra gången.
Stephan Miran, som propagerat för en valutaöverenskommelse, sa på tankemedjan Hudson Institute på måndagen att det är dyrt för USA att agera världspolis och uppmanar andra länder att inte slå tillbaka. Det är dags för USA att få betalt för sitt jobb. De allierade i Nato bör lägga mer pengar på försvar, köpa fler amerikanska varor och etablera fabriker i USA.
Finansminister Scott Bessent skriver på X att tullarna kan lättas för länder som inte hämnas. Handelsminister Howard Lutnick är hårdare i sin ton, men budskapet detsamma när han säger att det inte finns en chans att Trump kommer att backa från tullarna, om inte andra länder helt ändrar sin inställning till USA och tar bort sina existerande handelshinder.
Förhandlingarna - om de blir av - kommer att vara stenhårda. USA vill styra om hela världshandeln och har hittills inte visat någon vidare entusiasm inför EU:s förslag att sänka tullarna på industrivaror till noll. Handelsminister Benjamin Dousa säger att intresset från USA tycks närmast obefintligt. Vad vet man? Kanske ger Trump inte med sig förrän han har fått Grönland.
Ett 50-tal länder har uppgett sig vara villiga att förhandla med USA. Exempelvis sa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu på måndagkvällen att han var beredd att säkerställa en balans i handeln. Finansminister Scott Bessent, en frihandelsvän, säger sig vara beredd att förhandla och Japan är först ut.
Kina däremot sätter hårt mot hårt. 34-procentiga tullar införs den 10 april och en talesperson från handelsdepartementet hävdar att de “kommer att slåss till slutet”. Detta har fått USA att hota med ytterligare 50 procent i tullsats. Ett upptrappat handelskrig kommer att kosta mycket för USA, men Kina, med sitt stora exportberoende och sitt statliga subventionerande av olönsamma företag, riskerar trots allt att bli ännu större förlorare.
Kanske är Trumps mål att få till en friare handel med stora delar av världen - så länge den gynnar USA - medan han utnyttjar tullar för att trycka tillbaka Kina. Kanske kommer han att tvinga Europa att välja mellan de båda supermakterna.
Det är mycket som ska till för att Donald Trumps plan ska gå i lås. Risken är att så många människor kommit i kläm och att tilliten till USA är så skadad att förtroendet blir svårt att återupprätta. Det kommer inte att vara ekonomiskt bra för USA - eller för världen.
Börserna i hela världen har fallit sedan tullarna annonserades på “Liberation Day” den 2 april. Wall Street stängde visserligen kring nollan i går och Europabörserna öppnade upp på tisdagsmorgonen, men oron är stor att kaoset ska fortsätta. Nu hörs även republikaner kritisera presidenten.
Hedgefondprofilen Bill Hackman, som stöttade Trumps kampanj, vädjar om 80 dagars tullstopp för att förhandla, Wall Street-kollegan Mark Spitznagel tror att Trump har gillrat en fälla och att börsen faller ytterligare 80 procent, de allra flesta ekonomer talar om permafrost och lågkonjunktur.
Bara MAGA-rörelsen är obrydd. För många av dem spelar börskaoset ingen roll. De äger inga aktier och tycker att det är på tiden att de rika får vara med och betala. De funderar inte nämnvärt på att börskollapsen är ett resultat av försämrade ekonomiska utsikter som de själva lär få betala priset för snart.
I går ryktades om att tullarna skulle pausas, det fick börserna att vända upp, Trump dementerade, de vände ner. Som en marionettdocka styr han hela världsekonomin, det är svårt att tro att han inte njuter.
Som en kritisk republikan uttryckte det: Jag vet inte vad som pågår i presidentens huvud, men jag vet att han gillar den mediala uppmärksamhet det ger.
Medan Trump njuter på sin golfbana, försöker presidentens rådgivare gjuta olja på vågorna. Elon Musk talar om en frihandelspakt med Europa där varor och människor flödar fritt. Tydligen utan att minnas TTIP-avtalet mellan USA och EU som framförhandlades på 10-talet men stoppades när Trump var president förra gången.
Stephan Miran, som propagerat för en valutaöverenskommelse, sa på tankemedjan Hudson Institute på måndagen att det är dyrt för USA att agera världspolis och uppmanar andra länder att inte slå tillbaka. Det är dags för USA att få betalt för sitt jobb. De allierade i Nato bör lägga mer pengar på försvar, köpa fler amerikanska varor och etablera fabriker i USA.
Finansminister Scott Bessent skriver på X att tullarna kan lättas för länder som inte hämnas. Handelsminister Howard Lutnick är hårdare i sin ton, men budskapet detsamma när han säger att det inte finns en chans att Trump kommer att backa från tullarna, om inte andra länder helt ändrar sin inställning till USA och tar bort sina existerande handelshinder.
Förhandlingarna – om de blir av – kommer att vara stenhårda. USA vill styra om hela världshandeln och har hittills inte visat någon vidare entusiasm inför EU:s förslag att sänka tullarna på industrivaror till noll. Handelsminister Benjamin Dousa säger att intresset från USA tycks närmast obefintligt. Vad vet man? Kanske ger Trump inte med sig förrän han har fått Grönland.
Ett 50-tal länder har uppgett sig vara villiga att förhandla med USA. Exempelvis sa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu på måndagkvällen att han var beredd att säkerställa en balans i handeln. Finansminister Scott Bessent, en frihandelsvän, säger sig vara beredd att förhandla och Japan är först ut.
Kina däremot sätter hårt mot hårt. 34-procentiga tullar införs den 10 april och en talesperson från handelsdepartementet hävdar att de “kommer att slåss till slutet”. Detta har fått USA att hota med ytterligare 50 procent i tullsats. Ett upptrappat handelskrig kommer att kosta mycket för USA, men Kina, med sitt stora exportberoende och sitt statliga subventionerande av olönsamma företag, riskerar trots allt att bli ännu större förlorare.
Kanske är Trumps mål att få till en friare handel med stora delar av världen – så länge den gynnar USA – medan han utnyttjar tullar för att trycka tillbaka Kina. Kanske kommer han att tvinga Europa att välja mellan de båda supermakterna.
Det är mycket som ska till för att Donald Trumps plan ska gå i lås. Risken är att så många människor kommit i kläm och att tilliten till USA är så skadad att förtroendet blir svårt att återupprätta. Det kommer inte att vara ekonomiskt bra för USA – eller för världen.